Jag minns mina gamla lärare
År 1940 började jag min skolgång i Svenska Normallyceum. Man kan säga att det var en familjetradition, min far hade gått där, likaså hans båda bröder Runar och Bertel. Skolan var då en normalskola, den var alltså en del av lärarutbildningen i Finland.
Jag kom till skolan efter vinterkriget och följande år var det krig igen. Det betydde att samtliga lärare jag hade var äldre, för de yngre låg vid fronten. I mina unga ögon var de alla gamla.
De flesta av mina lärare var så kallade överlärare, de hade hand om den pedagogiska utbildningen i sina ämnen. Jag kommer inte ihåg precis alla namn, men de flesta. Där var gymnastikläraren Englund och den ganska fruktade läraren i svenska Ivar Isidor Westman. I religion och filosofi hade vi Winqvist och Sigurd Enegren, i biologi och geografi Rolf Krogerus och i historia Mickwitz.
Två av dem kom att betyda en hel del för mig. Den ena var Rolf Krogerus, förresten far till Harry Krogerus, naturväktaren. Rolf var en framstående biolog och insektsamlare och antagligen skolans populäraste lärare. Han väckte verkligen mitt intresse för naturen och jag började samla på skalbaggar. Jag lyckades faktiskt hitta ett litet kräk som bara han hade hittat förut i Finland. Det betydde att arten verifierades och jag fick en 10 i studentbetyget, förresten den enda.
Sigurd Enegren var präst, men en mycket filosofisk sådan. Då jag flera år senare skulle ingå äktenskap, som vi sade på den tiden, blev det trubbel. Jag ville ha civil vigsel, men blivande hustrun och blivande svärmor vill ha vigsel i kyrkan. Jag skyllde på att jag inte var skriftskolegången, men det dög inte. Det klarade sig med att jag gick till Sigge och lade ut problemet. Han sade bara: Jag känner ju dig, jag skriver ut ett skriftskolebetyg, fast nattvardsgång får du inte. Sedan vigde han oss i mitt föräldrahem och senare döpte han våra barn – vi blev vänner för livet.
För min gamla skola gick det illa. Då grundskolan kom flyttades lärarutbildningen och man försökte till och med ge den ett nytt namn. På min sons betyg från slutet av 1970-talet står det tryckt Ottelinska gymnasiet, men rektor Birger Gestrin strök över det och skrev med stora bokstäver Svenska Normallyceum.
Sedan blev det ännu värre – numera är skolan enbart en del av grundskolan, utan latinlinje. Det är tidens gång, men vi gamla Norsar sörjer vår anrika skola.