God jul (och gott nytt år)?

Nejdå, krönikan har inte hamnat fel i tiden. Men det är tydligt att aktiemarknaden i dag befinner sig långt före konjunkturen.

Helsingforsbörsen steg svagt under veckan som gick (justerat för dividender) trots en strid ström av svaga konjunkturdata och bolagsrapporter som pekar på att det värsta i termer av svag efterfrågan och vinstfall kommer under de närmaste två kvartalen. Marknaden är alltid framåtblickande, och dagens kurser avspeglar snarare konjunkturen som den väntas se ut i december än hur den ser ut i dag.

Med det sagt – de makroekonomiska rapporter som presenterats den senaste veckan är så svaga att jag för tre månader sedan hade klassificerat dem som helt osannolika. Ledande indikatorer för eurozonen har fallit till nivåer som är jämförbara med vad vi noterade under finanskrisen 2008–2009. Antalet nyanmälda arbetslösa i USA har på bara fem veckor totalt uppgått till mer än 26 miljoner(!). Prognoserna för bnp-tillväxten under andra kvartalet 2020 för de utvecklade ekonomierna varierar mellan nedgångar på 10 procent och fall på hela 25 procent.

Att kapitalmarknaderna trots allt lyckas stiga i den miljön beror på två saker: de massiva stimulanser som tillförs genom finans- och penningpolitik (och som nu börjar bli riktigt konkreta) samt en from förhoppning om att ekonomierna – åtminstone gradvis – kommer att kunna öppnas upp de närmaste veckorna efter att i många länder varit mer eller mindre helt stängda sedan slutet av mars.

Veckans bolagsrapporter har i de flesta fall varit bättre än befarat. Rörelseresultaten för rapporterande bolag i OMXH25 är hittills ca 5 procent över snittprognosen. Det är egentligen bara Wärtsilä som, till följd av svaga marginaler, gjort marknaden besviken. Kone, Stora Enso och UPM-Kymmene har levererat klart starkare rapporter än väntat. Jag ser en liknande bild för de svenska bolagen, och även i USA är resultaten för de icke-finansiella bolagen hittills 7–8 procent högre än analytikernas prognoser.

Är det ett tecken på att effekterna av virusutbrottet är mindre än befarat? Tyvärr tror jag inte det. När jag ser på vinstprognoserna för andra kvartalet – och lyssnar på hur bolagen upplever efterfrågan under de första veckorna av april – framstår de vinstfall på 30–50 procent som prognostiseras i verkstadsbolagen närmast som optimistiska. Flera bolag vittnar om volymtapp på 20–30 procent under april, och fortsätter den trenden in under maj blir det svårt att undvika än större nedgångar i vinsterna.

Kommande vecka fortsätter rapportfloden med bland andra Fortum, Kesko, Nokia och Nordea. Personligen är jag mest intresserad av Nordeas rapport. Fortsätter den positiva kostnadstrenden från fjärde kvartalet? Hur mycket har de turbulenta finansmarknaderna påverkat resultatet? Och framför allt: Hur stora blir reserveringarna för befarade kreditförluster? Med en låg värdering (0.7 x eget kapital) krävs det inte stora positiva överraskningar för att lyfta kursen rejält.

”De makroekonomiska rapporter som presenterats den senaste veckan är så svaga att jag för tre månader sedan hade klassificerat dem som helt osannolika.”

LARS SÖDERFJELL

aktiechef på Ålandsbanken