Pandemin kan leda till en hungerkris
Pandemin riskerar att driva upp en kolossal hungerkris i Afrika. Tidernas potentiellt största humanitära katastrof prövar den globala solidariteten precis när västvärlden har fullt upp med krishantering på hemmaplan.
Afrika är den hittills minst drabbade men samtidigt den sämst rustade kontinenten för att hantera coronapandemin. FN varnar för att tre miljoner afrikaner riskerar att dö i covid-19, men många gånger fler riskerar svälta då pandemin driver på en hungerkris.
Internationella biståndsorganisationer och Finlands utvecklingsminister Ville Skinnari efterlyser internationell solidaritet för att hjälpa dem som inte kan tackla epidemin själva.
– I den här krisen gäller att ingen är trygg förrän alla är trygga, säger Skinnari.
Coronapandemin nådde Afrika sent och kontinenten är den hittills minst drabbade med 1 500 dödsfall på 1,3 miljarder invånare. Beredskapen att hantera en pandemi är ändå så svag att Världshälsoorganisationen WHO befarar att situationen kommer att försämras drastiskt. WHO beräknar att 3 miljoner afrikaner riskerar dö i covid-19 inom tre till sex månader.
– Vi är bara i början på pandemin i Afrika, sade WHO-chefen Mike Ryan på en presskonferens förra veckan.
Den enda coronastrategin i de flesta afrikanska länder är att testa, spåra och isolera för att hålla antalet smittade nere, eftersom större utbrott snabbt skulle överbelasta sjukvården.
Afrika är den kontinent som behöver mest WHO-hjälp precis som man fått vid utbrott av hiv och ebola, säger Cristina Udelsmann Rodrigues på Nordiska Afrikainstitutet.
– De flesta afrikanska länder har för dåliga resurser också i vanliga fall. De få länder som har struktur och utrustning för att hantera svåra epidemier kan kanske klara av covid-19 lite bättre, men som kontinent har Afrika inte kapacitet att hantera en pandemi, säger hon.
Coronautmaningen i tredje världen är kolossal, eftersom grundläggande förutsättningar saknas: i brist på tvål och rent vatten kan 3 miljarder människor inte ens tvätta händerna.
När epidemin tar fart i Afrika står många länder inför en snabb sjukvårdskollaps. FN uppskattar att kontinenten behöver minst 74 miljoner coronatestpaket och 30 000 respiratorer i år. I Centralafrikanska republiken finns tre respiratorer på en befolkning på fem miljoner, i Nigeria 450 respiratorer på 200 miljoner människor.
Sydafrikas sjukvård är bättre rustad, men inte heller där fungerar krav på distansering eller utegångsförbud. Restriktionerna blir kontraproduktiva. President Cyril Ramaphosa har sagt att de måste hävas stegvis för att inte ekonomin ska kollapsa, och då är det en bit kvar till epidemitoppen.
– Vi kan inte vidta åtgärder i dag som vi ångrar i morgon. Folk måste äta också, och förtjäna sitt uppehälle, sade presidenten nyligen i ett tv-tal.
Hälsokris blir hungerkris
I många afrikanska länder drabbas folk indirekt också av andra länders restriktioner. De stoppar bland annat livsmedelstransporter till och inom Afrika, påpekar Eija Alajarva, chef för humanitär hjälp vid Kyrkans utlandshjälp.
– Varken den officiella eller de inofficiella marknaderna fungerar. När torgen är stängda och transporterna står stilla kommer matvarorna inte ut på marknaden. Bönderna kan inte sälja sina produkter. Afrikas länder drabbas av ett transport- och arbetskraftsproblem, säger Alajarva.
Hon påpekar att Afrika inte längre enbart är en självförsörjningsekonomi där man lever ur hand i mun. Många småbrukare lever på att sälja en del av skörden, och utan de intäkterna har de inte råd att köpa andra produkter eller låta barnen gå i skola.
FN:s livsmedelsprogram varnade förra veckan för att coronakrisen kommer att driva upp en betydligt större hungerkris. WFP beräknar att antalet människor som står inför risken för hungersnöd kommer att fördubblas till 265 miljoner fram till utgången av det här året, och att merparten av de drabbade bor i Afrika.
WFP-chefen David Beasley varnade för ”en hungerpandemi av bibliska mått” med risk för upp till 300 000 dödsoffer om dagen, om inte omvärlden inser allvaret och hejdar detta. Beasleys kalkyl bygger på att 821 miljoner människor redan i dag hungrar på grund av matbrist. Skulle den realiseras kan pandemin utlösa tidernas största humanitära katastrof.
Torka och gräshoppor
När restriktioner drabbar Afrika riskerar medelklassen att hungra, de fattiga att svälta. Och då har vi inte ens nämnt de mest utsatta, de miljontals människor som flytt krig och misär och lever på flyktingläger. En stor del av dem är beroende av WFP:s mathjälp.
– WFP har alltid haft resursbrist, och den har bara ökat, säger Eija Alajarva.
När de afrikanska ländernas ekonomi försämras minskar deras förmåga att bistå flyktinglägren. Många afrikaner får en del av sitt uppehälle från släktingar som jobbar i andra världsdelar. När hela världen går på lågvarv sinar också den intäktskällan.
Och som om det inte var nog pinas stora delar av södra och östra Afrika av torka, Östafrika dessutom av en av de värsta invasionerna av ökengräshoppor i mannaminne. Den plåga som kom vid årsskiftet har bara förvärrats då en ny generation gräshoppor börjat äta sig igenom odlingarna.
Att Afrikas befolkning är relativt ung kan hjälpa kontinenten att klara själva coronakrisen någorlunda, men då flera kriser slår samtidigt mot kontinenten kan följderna bli både svåra och långvariga.
– När man går in och hjälper i akutskedet måste man beakta att insatserna är hållbara också på sikt. Man får inte glömma återuppbyggnaden och det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Det behövs insatser också för att skapa utkomstmöjligheter i framtiden, säger Eija Alajarva och efterlyser solidaritet gentemot de mest utsatta.
Europa hjälper
Då har USA nyligen stoppat finansie
ringen av Världshälsoorganisationen och även i övrigt tagit avstånd från multilateralt samarbete.
I gengäld har Europa och Finland snabbsvarat på det skriande behovet av att hejda pandemin i tredje världen. EU och dess medlemsländer bistår initialt med omkring 20 miljarder euro via utvecklingsbanker, FN-insatser och andra former av samarbete.
Finlands regering bidrar inledningsvis med 31 miljoner euro till akut internationell coronahantering, men bortsett från ett nytt bidrag på 5,5 miljoner till WHO tas pengarna från de utvecklingspolitiska anslag som man beslutat om tidigare men som inte öronmärkts för specifika ändamål.
Utvecklingsminister Ville Skinnari (SDP) noterar att det behövs snabba beslut och att Finland tillsammans med de övriga nordiska länderna omedelbart ville signalera att WHO:s roll är viktig oberoende av hur dess största finansiär USA agerar.
– Vi måste agera under krisen. Om det är något i WHO:s verksamhet som behöver utvecklas ska den diskussionen tas efteråt, sade Skinnari på en presskonferens på tisdagen.
Också Skinnari pläderar för internationell solidaritet under krisen, men verkligheten är så mycket krassare. EU lyckades inte uppbåda särskilt mycket solidaritet ens när Italien och Spanien drabbades som värst.
Hur ska solidariteten räcka till när Afrika behöver mer hjälp, och finns det en risk för att det övriga utvecklingsarbetet drabbas när anslagen riktas om till coronainsatser? – Det är viktigt att se krisens hela omfattning. Klimatförändringen har inte försvunnit någonstans. EU har redan sjösatt ett stort hjälppaket. När USA har dragit sig ur och
Kina agerar utifrån sin egen värdegrund blir det allt viktigare att alla inser vikten av internationell solidaritet och att ingen är trygg förrän alla är trygga.
Det finns ändå en oro för att uppnådda framsteg i utvecklingen går om intet om coronakrisen ökar den globala fattigdomen. De mål som är viktiga för Finlands utvecklingspolitik, som skola och jämställdhet, äventyras redan. Över 1,5 miljarder barn och ungdomar har gått miste om skolundervisning de senaste veckorna, och nästan 370 miljoner har blivit utan en näringsrik skolmåltid, vilket enligt WFP kan försvaga deras immunförsvar.
– Det hotar öka ojämlikheten och utslagningen. Skolorna i alla våra partnerländer är stängda, säger Skinnari.