Första vappen hemma för Ted.
Det blir inget mingel i Kajsaniemiparken för Ted Urho i morgon. I år missar han för första gången det traditionella 1 maj-firandet ute på stan. Coronarestriktionerna sätter käppar i hjulet för det som i Urhos kalender är årets viktigaste högtid.
I vanliga fall skulle Ted Urho ha svävat omkring i ett lyckorus de senaste veckorna, bokat bord för middag på valborgsmässoafton, planerat i vilket sällskap brunchen på första maj ska intas och undrat hur tidigt man kan börja önska kolleger och vänner ”glada vappen”. Inget av det här blir verklighet i år – restaurangerna är stängda, folksamlingar förbjudna och kollegerna jobbar på distans. Den förre radiorösten sitter nu ensam på tankesmedjan Agendas kontor i centrala Helsingfors och jobbar med en rapport om hur äldre exkluderas i det digitala samhället.
– Coronarestriktionerna påverkar både mitt jobb och mitt humör, jag har ett stort behov av att umgås med folk. Jag är en otroligt social och extrovert person som gillar att prata med människor, jag älskar att gå på kaféer med vänner eller bara stanna upp i dörröppningen och utbyta några meningar. Jag får energi av att möta människor, så att sitta här och jobba helt ensam tär på mina krafter, säger Ted Urho.
Valborgshelgen är hans absoluta höjdpunkt på hela året, det är då han lever upp, rör sig på stan, minglar bland bekanta och upprepar den finlandssvenska klyschan Sidu morjens, är du också här? I år blir det ingen fest på stan.
Firar hemma bland serpentiner
Han har ändå inte begravt alla planer på valborgsfirande, vissa obligatoriska ingredienser har plockats fram ut garderoben, som studentmössan, poplinrocken och de två gröna plastglasen som bara används två dagar om året.
– Vi följer restriktionerna och ordnar en parmiddag hemma hos oss på valborgsmässoafton, men det blir bara fyra personer. Maten har jag beställt från en restaurang som har sammanställt en valborgsmeny med mycket godsaker, också potatissallad som är viktigt för mig. Gästerna har en hund så jag antar att vi tar en kvällspromenad förbi Brunnsparken, bara för att kolla att ungdomarna håller tillräckligt stort avstånd, säger Ted Urho, det sista mest som ett skämt.
Hemmet i centrala Helsingfors kommer han förstås att pynta med serpentiner, ballonger och vårblommor.
– Serpentiner måste vi ha, det blir man så barnsligt glad av. Det är en sak som har hängt med sedan barndomen. En ballong brukar jag också köpa, en riktig majballong med helium. Det finns jätteroliga ballonger som liknar gående djur, jag skulle vilja ha en hund med dinglande ben. Men i år får jag nog köpa den i matbutiken, för det finns inga ballongförsäljare på stan.
Finlandssvenskar överallt!
Valborg är främst en stadskarneval och det är just i Helsingfors Ted Urho helst vill fira den – småprata med vänner, bekanta och halvbekanta, klädd i färgglada sommarbyxor och en fluga under hakan, med bubbel i det gröna plastglaset. Han minns med värme i rösten alla sina tidigare valborgsaftnar i Helsingfors.
– Jag kan inte säga vilken valborg som har varit min bästa, de har alla varit lika härliga och minnena flyter ihop till ett enda stort och glatt firan
de. Jag har bara missat en valborg och det var då jag var utbytesstuderande i Västafrika. Jag har aldrig upplevt valborg i studiestäderna Vasa eller Åbo, utan jag har alltid rest hem till huvudstadsregionen för att fira på traditionellt vis.
På den gamla goda tiden, när folksamlingar var tillåtna, började festligheterna vid Salutorget i god tid före mösspåsättningen vid Havis Amanda. Där stod Ted utrustad med en axelremsväska som precis rymmer två flaskor mousserande drycker, medan hans partner Mathias Lejonqvist fick släpa på en tredje flaska i en tygkasse.
– Jag var som ett barn i en godisbutik, jag brukade se bekanta överallt, en del sådana som jag bara träffar en gång om året, just på valborgsmässoafton. Det är helt fantastiskt att se hur många vi finlandssvenskar egentligen är! Till vardags är vi så utspridda, men runt Havis Amanda flockas vi alla på samma ställe. Mitt största problem brukar vara att hinna i tid till kvällens restaurang, så på senare år har vi flyttat fram bordsbeställningen från klockan 19 till 20 så att de övriga i sällskapet inte ska behöva vänta så länge på mig, erkänner mingelmästaren Urho.
Grilla på stugan
På 1 maj brukade proceduren upprepas några kvarter längre norrut, vid Kajsaniemiparken.
– Jag brukar inte släpa med nån picknicklunch, där finns ju grillkorv att köpa. Och som tidigare nationsvän kan jag inte låta bli att klättra uppför kullen och leta reda på Nylands nation som brukar duka fram ett långbord, där finns alltid nån som vill bjuda på en köttbulle!
När vårsångerna har klingat ut och folket börjar skingra sig är det förstamajbrunch som står på programmet. Trots att valborgsfirandet överlag är stressfritt och bara roligt brukar just brunchen orsaka Ted Urho lite huvudbry och kräva planering.
– Senast en månad i förväg måste man nog göra upp planer – hemma hos vem kan brunchen hållas, vilka alla ska stå på gästlistan och vad ska vi duka fram? Den stressen har jag i alla fall sluppit i vår.
I år kommer Ted Urho och Mathias Lejonqvist att styra bilen till Sarvsalö i Lovisa på första maj och därifrån ta båten ut till släktens holme. Hans svärföräldrar brukar öppna stugsäsongen just det här veckoslutet, så de närmaste grannarna är också där.
– Visst ska det bli riktigt skönt att komma ut till stugan, grilla något gott och ta det lugnt. Men jag har inte ens funderat på maten ännu. Vi brukar handla i Helsingfors och köra raka vägen till stugan, som ju finns i samma sjukvårdsdistrikt som vi hör till, det är viktigt att påpeka i dessa tider då så många människor har åsikter om stugbesök, säger Ted Urho.