Varför släpa fram Kekkonen ur dimmorna?

PRESIDENTEN Jag håller med Markus Malmgren (HBL Debatt 26.4) om att medier (och även medborgarna) alltid bör nagelfara beslutsfattandet, speciellt under kristider. Men sedan har nog Malmgren läst in allt möjligt i min insändare som aldrig stått där. Det enda jag sade (som mothugg till Fredrik Sonck, HBL 18.4) var att jag inte i Finlands grundlag hittar några belägg för att presidenten aldrig skulle få uttala sig om inrikespolitiken, samt att det var simpel opportunism att utmåla Sauli Niinistös utspel som patriarkens försök att tillrättavisa ”flickorna”.

Vill folket (liksom Malmgren välja in representanter som ytterligare beskär presidentens maktbefogenheter passar även det bra för mig, jag har förstås inget emot folkviljan. Då tycker jag faktiskt vi lika bra kan avskaffa hela ämbetet som onödigt.

Men varför släpar Malmgren ut Urho Kekkonen från historiens dimridåer, som mannekäng för maktfullkomlighet – och i förlängningen som exempel på vad en dålig grundlag leder till?

Vill vi framöver nyanserat diskutera vårt presidentämbete som institution i förhållande till riksdag och regering kan vi i stället börja i dagens värld: med konstaterandet att de auktoritära tendenserna vi just nu ser i Europa (Ungern, Polen) inte alls emanerar från några presidenter, utan från premiärministrar – regeringspartiledare.

Maktmissbruk kan, som vi ser, ske i alla maktens institutioner. Det har till sist ganska lite att göra med hur en grundlag formellt är skriven. Men kanske det finska systemet ändå inte är så illa, eftersom det åtminstone erbjuder en chans till ömsesidigt balanserande faktorer. Har vi det systemet att tacka för en remarkabelt lång samhällsfrid?

RAMSLöK På Natur och miljö blev vi glada över att HBL (23.4) lyfter fram ätliga växter i naturen. Nu är det högsäsong för primörer!

Eftersom ramslöken (Allium ursinum) ingår i flera recept vill vi påminna HBL:s läsare om att arten är fridlyst i landskapet Åland. Ramslöken är en sydlig art med en begränsad utbredning i Finland, men i den senaste rödlistan (2019) är den klassad som livskraftig.

Vi uppmuntrar finländarna att gå på upptäcktsfärd i naturens skafferi, men att göra det varsamt. Om man inte är säker på vilken art det är frågan om är det bäst att låta växten stå kvar i naturen. Listor över fridlysta arter ingår i naturvårdslagstiftningen.