● Antero Siirilä, flygkapten 1940–2020

Från krigstid till corona – flygkapten Antero ”Asi” Siirilä föddes och dog i undantagstillståndens Finland.

Olavi Siirilä var ledare för jaktflygsdivisionen då hans och Sirkkas förstfödde kom till världen i flygvapnets bas i Luonetjärvi, mitt under kriget. För flygarens son var längtan upp bland molnen stark från den första början, så yrkesvalet var solklart.

Asi började med segelflyg, blev antagen till Luftkrigsskolan och därefter till Kadettskolan. Han utexaminerades som Flygkadettskolans primus och fick pris både som bästa flygare och bästa flygskytte under armén. Asi lämnade ungdomsårens Tölö för att arbeta i flygflottiljen i sin födelsetrakt Luonetjärvi.

Far och son stod det på Finnairs reklamaffischer då Asi följde i sin fars fotspår och blev trafikpilot 1966. På Finnair fick chefspilotens son uppleva trafikflygets fina framfart och utveckling från propellerflyg till glascockpit. Uppdragen och plantyperna byttes i snabb takt från DC3 till MD11. Landningarna var alltid lika mjuka. Vid sidan om sitt arbete var Asi flyglärare på Malms flygplats och han var också med om att utveckla flygverksamhet internationellt via Finlands trafikflygarförbund (SLL) som hans far varit med om att grunda.

Den passionerade flygaren ville utöva sitt yrke så länge som möjligt. Då pensionsåldern närmade sig på

Finnair flyttade Asi över till Taiwanesiska China Airlines där han fick flyga längre. Språkkunniga Asis utrop löd där ibland även på kinesiska. Ett andra hem fanns i Dublin.

Då Asi fyllde 60 år måste han lämna sitt arbete, men flygandet fortsatte med vännernas gemensamma Cessna. I Lappland fick planet skidor under sig, på sommarstället i Västanfjärd pontoner.

Då Asi och Birgit ” Doosi” Krogius grundade familj byttes hemspråket till svenska. Arbetet förde utomlands och Doosi med barnen Viktor, Vivi, Veronika och Vanessa fick ofta följa med. Familjen var en källa till stolthet för Asi som också var mofi till tio barnbarn. Som släktens äldsta var Asi underhållande med många intressanta historier i bakfickan. Han var alltid den som ställde upp då någon behövde hjälp, vare sig det var frågan om elektriska arbeten eller hundvakt.

Kärleken till havet och segling tändes redan i barndomshemmet. Asi navigerade i Gotland Runttävlingar och var kapten på Segelfartygsstiftelsens seglatser, men främst av allt var han mycket ute på havet med sin familj och med sin bror, ännu förra sommaren seglade han. Både s/y Henrietta och s/y Siirius syntes ofta i NJK:s hamnar.

Asi var alltid positiv, glad och social. Hans vänskapskrets var bred både i Finland och utomlands. Han höll fortfarande aktivt kontakt med sin amerikanska familj från utbytesåret i Denver 1957, sina barndomskompisar från Tölö och skolvänner från gymnasiet Ressu. Danskunskapen var viktig för den äkta gentlemannen, och han fick valsa med sina barnbarn i de gamlas dans i Lärkan ännu före den årliga skidsemestern i Alperna. Den resan blev Asis sista, då coronaviruset blev hans öde.

Vi är många som nu saknar Asis breda leende.