Lägesbilden viktig
Tävlings- och matcharrangörer som hade hoppats på att kunna spela inför en större publik får tänka om. Det är högst 500 personer som gäller på idrottsevenemangen säger minister Hanna Kosonen till Helsingin Sanomat.
Vi är inne i en pandemi som skakar om samhällen världen över. Gränser har stängts, människor isolerats och platser där man kunde mötas och dela upplevelser – idrottsevenemang, hobbyer, restauranger och teatrar har plötsligt upphört att existera som en normal del av mänskligt liv. Allt handlar om covid-19.
Dags för det ”nya normala” heter det. Vad menar man egentligen?
I Finland har de generationer som föddes efter kriget upplevt det ”nya normala” flera gånger. Ekonomin dök i början av 1990-talet. Många minns också den ekonomiska krisen 2008.
Vänder man blicken utåt är listan över händelser under 2000-talet som förändrat världen ganska lång. I USA var terrordåden den 11 september 2001 definitivt en vändpunkt. Terrordåd med förödande verkan har riktats mot mål i Frankrike, Tyskland, Spanien, Sverige, Norge och Finland. Plus flera andra länder.
Och varje gång har någonting oundvikligen förändrats. Ett ”nytt normalt” uppstått.
Man kan naturligtvis komma med invändningar. För jämfört med de uppräknade händelserna har ingenting mer eller mindre samtidigt lamslagit så stora delar av världen som covid-19. Borta är alla tidigare försäkringar om att ingenting ska få tvinga öppna demokratiska samhällen att ge vika.
Utan nämnvärt motstånd har vi accepterat att våra medborgerliga och mänskliga rättigheter tagits ifrån oss på obestämd tid.
Fienden är osynlig, skotten som riktas mot oss svåra att parera, sprängladdningen omöjlig att desarmera på förhand. ”Varje patient jag möter kan vara det dödande skottet”, skrev en läkare i New York i sin dagbok.
Och precis när samhällen försiktigt öppnas upp igen kan vi läsa om nya ”vågor” som kan pågå i ett par år. Vad man glömmer att nämna i sammanhanget är att mediciner prövas och arbetet med att få fram ett vaccin är i full gång. Beredskapen är bättre.
I början av året brast solidariteten länder emellan, också inom EU.
Nu efterlyser man – och det med rätta – internationellt samarbete. Inte bara när det gäller covid-19, utan också för att skapa bättre mekanismer för framtiden. Men det verkar inte lovande.
Världshälsoorganisationen WHO har bett Kina att tillåta ett internationellt team delta i spårandet av hur viruset uppstod och var. Svaret är nej.
USA:s utrikesminister Mike Pompeo har ett par gånger bestämt hävdat att viruset har ”rymt” från ett kinesiskt laboratorium i Wuhan. Pompeo medgav dock att man än så länge inte vet var och hur viruset uppstått.
Kina har avfärdat alla påståenden som lögner. Men enligt The Washington Post ska amerikanska vetenskapsmän som besökt ett laboratorium i Wuhan flera gånger 2018 oroat sig över säkerheten i och ledarskapet för laboratoriets forskning om coronavirus hos fladdermöss.
Både WHO och amerikanska hälsoexperter har ändå betonat att ingenting pekar på att viruset skulle ha framställts i ett laboratorium, utan att dess ursprung är i naturen.
President Donald Trump sade i veckan att coronaviruset är värre än Pearl Harbor eller terrordåden den 11 september 2001.
Trump är säkert inte den enda som tänker så. Krig i världen pågår fortfarande. I Syrien påverkas händelserna av coronan – kanske dämpande, åtminstone tillfälligt.
Kriget i östra Ukraina väntar ännu på sin lösning och konflikten mellan israeler och palestinier är lika allvarlig som förr. Vad som händer med uigurerna i ”omskolningslägren” i Kina vet ingen. Inte heller Rohingya-folkets öden i Burma når över nyhetsrapporteringens tröskel.
Men allt detta är kvar. Har kanske i all tysthet till och med förvärrats.
I Venezuela verkar däremot landets ledare Nicolás Maduro göra sitt bästa för att utnyttja situationen. Nyligen uppgav Venezuela att man avvärjt en attack från Colombia, orkestrerad av USA. I onsdags lokal tid sade Maduro att man arresterat flera personer, bland dem två amerikaner som medgett att de varit med om att planera attacken mot Venezuela.
Venezuelas opposition har avfärdat påståendena om att USA skulle ligga bakom kuppförsöket och säger att det var iscensatt av Maduro själv.
Donald Trump har förnekat amerikansk inblandning.
Venezuelas situation är katastrofal sedan länge. Nyligen utbröt ett uppror i ett fängelse som ledde till 40 interners död. Internerna krävde mer vatten och mat. Men mat och mediciner har det rått en skriande brist på i hela landet redan länge.
USA och många västländer har krävt att Maduro lämnar ifrån sig makten, men han har vägrat. Sjunkande oljepriser har kört det från tidigare hårt prövade men oljerika landet allt djupare nedåt.
Så småningom får vi tillgång till vaccin och mediciner för att tackla covid-19. Vi kommer att uppleva handskakningar och vi kommer att krama om varandra igen. Vissa experter säger också att uppsvinget kan bli snabbare än väntat, trots tröstlösa ekonomiska siffror i många länder. Andra varnar för att klyftan mellan fattiga och rika vidgas och långsam återhämtning.
I Ryssland är president Vladimir Putin mindre populär än på länge. Och i höst väljer USA president. Ska Trump klara av att bli omvald?
Missnöjet med Peking finns kvar i Hongkong.
Inom stormaktspolitiken har kampen om vems berättelse – narrativ – som vinner terräng och gehör redan börjat. Det gäller coronakrisen men också krig, konflikter och minoriteter. Och när trängda ledare ska stärka sitt grepp om makten gäller det att vara uppmärksam och redan nu försöka se signaler som ger anledning till verklig oro.
Därför är det inte det ”nya normala” som vi ska oroa oss för. Det har vi upplevt förr och det kommer vi att uppleva igen.
Däremot är det viktigt att ständigt ha en så riktig och bred lägesbild som möjligt. Av alla skeenden på den globala arenan.
”Efter coronan kommer ingenting att vara som förr upprepas ideligen – men blir det så?”
YRSA GRüNE-LUOMA frilansjournalist med utrikesoch säkerhetspolitik som specialområde
Sedan regeringen kom med sina uppdaterade begränsningar och åtgärder för publikevenemang under coronaviruspandemin har en del fotbollsklubbar och tävlingsarrangörer levt i förhoppningen att man ska kunna arrangera evenemang (matcher och tävlingar) för över 500 personer.
Bland annat har herrfotbollsligan utrett möjligheten att räkna de olika läktarsektionerna på stadion som olika evenemang och på det sättet kunna ta in långt mer än de cirka 400 åskådare som är möjliga enligt rådande rekommendationer och begränsningar.
Från 1 juni gäller begränsningar som möjliggör folksamlingar på högst 50 personer och organiserade publikevenemang på högst 500 personer. Idrottsevenemang faller inom den senare kategorin. Och några möjligheter att ha fler än 500 personer på evenemangen finns inte.
– Det gäller för hela evenemanget. 500 är gränsen för hela evenemanget. Till de 500 personerna räknas alla som samlas, det vill säga hur många personer som sammanlagt är på plats, säger Forskningsoch kulturminister Hanna Kosonen (c) till Helsingin Sanomat.
Dessutom påminner minister Kosonen i HS intervju att arrangörerna också måste ta i beaktande rekommendationer om säkerhetsavstånd på 1–2 meter, om behovet av handhygien och att arrangörerna garanterar att ytor hålls rena och att publiken inte samlas i hopar.
Damligan (Nationella ligan) inleder säsongen 14 juni medan herrligan inleder säsongen 1 juli.
filip.saxen@ksfmedia.fi
FILIP SAXéN