Det handlar inte bara om Finland
De ryska försöken att skriva om historien tar sig allt mer absurda uttryck. Det är lätt att skaka på huvudet åt anklagelserna som kom inför det ryska firandet av segerdagen. Som åtalet för påstått folkmord av den finländska armén, där ryska krigsfångar ska ha avrättats med gaskammare och blivit levande begravda i Karelen. Det är hittepåhistoria, inte ens Stalin fantiserade ihop något liknande efter krigsslutet.
Det är lätt att betrakta anklagelserna isolerat och tro att det bara handlar om Finland. Det gör det inte. Historia har blivit en del av Kremls säkerhetsintresse. Sovjetunionens kamp mot Hitler har fått en upphöjd status i dagens Ryssland. Historia, med andliga och moraliska värderingar, finns med i säkerhetsstrategin från 2015. Ordet historia nämns hela sju gånger. Den ryska patriotiska historien riktar sig till alla i ”den ryska världen”, även ryssar utanför Federationens gränser, och ska skapa lojalitet gentemot Kreml.
Finland är i gott sällskap. Estland, Lettland och Litauen får ständigt sin historia ifrågasatt. Som när Rysslands FN-delegation twittrade att Lettland anslöt sig frivilligt till Sovjetunionen och inte alls ockuperades. Den estniska säkerhetspolisen skrev i sin årsrapport 2019 att Ryssland genom sina aktiviteter, bland annat runt segerdagen, försöker förändra hågkomsten av de som föll i kriget till en stor revanschistisk maktdemonstration.
Den senaste litauiska hotbildsanalysen tog också upp historien; Kreml manipulerar Sovjetunionens seger i andra världskriget för att rättfärdiga kontroll av postsovjetiska territorier.
Polen har i omgångar fått höra att de fick skylla sig själva för krigsutbrottet 1939, att Sovjetunionen inte var angripare och att mordet på 22 000 polska officerare i Katyn och på andra platser aldrig skedde.
När en borgmästare i en av Prags kommuner tog ner en staty av marskalk Konev gjorde Ryssland rivandet av monument olagligt, fast det var i Tjeckien. Borgmästaren har hotats i omgångar och i april fick han polisskydd. Enligt tjeckiska medieuppgifter, med hänvisning till källor inom säkerhetstjänsten, landade en diplomatkurir från Moskva i Prag med giftet ricin.
Det handlar alltså inte om en normal historiedebatt, något vi i väst har svårt att förstå eftersom vi gärna förstår andra såsom vi förstår oss själva. Historia är ett av många områden som kan användas för påverkansoperationer. Vill någon försöka upprepa historien är det bäst att skriva om den först. Och det kommer att komma mer. Läget är krävande på hemmaplan för Kreml med coronasmittan, svaga opinionssiffror för Vladimir Putin och en budget i kris efter det låga oljepriset.
Nästa år kan särskilt Finland räkna med upptrappade historieattacker när det är dags att minnas fortsättningskrigets utbrott för 80 år sedan. Förutom att agera reaktivt, och med gemensam europeisk solidaritet, kan mer göras förebyggande. Museer, dokumentärfilmer och tidningsartiklar i all ära, för att nå yngre generationer ska inte populärkultur underskattas. När kommer den stora europeiska tv-serien om de dramatiska åren i Finland, Baltikum och Centraleuropa 1938–1956 på Netflix?