Skolvardag med direktiv
I en del skolor är det tillåtet att spela fotboll på rasten, i andra ska lek och spel undvikas. Vissa elever uppmanas ta med egna kärl och bestick, medan det för andra räcker med egen sax och penna. Direktiven varierar stort mellan skolorna.
Då eleverna återvänder till närundervisningen har skolorna fullt upp med att se till att alla följer de nya direktiven med avstånd, skilda ingångar och begränsad rörlighet. Samtidigt ska lärarna inte behöva agera poliser.
– Jag hoppas och tror att vi nu har tänkt på allting, säger rektor Pia Silvander vid Hoplaxskolan.
❞ Det är inte oväntat att röster har börjat höjas för att jätteaffären med nya jaktplan borde skjutas upp. Åtminstone hittills verkar i alla fall varken regeringspartierna eller oppositionen att vackla. Tommy Westerlund i ledaren, sidan 4
Då skolorna i dag slår upp dörrarna styrs dagen av nya direktiv. Vem ska gå in och ut genom vilken ingång och vilka klasser får använda vilka toaletter. I en del skolor får eleverna inte röra sig fritt inomhus utan tillstånd eller övervakning. Behöver man gå på toaletten är det läraren som följer en dit.
Vissa skolor tillåter lek i klätterställningarna och har införskaffat fler bollar och hopprep så varje klass kan leka var för sig. Andra har låst in alla redskap och rekommenderar raster i klassrummen eller i små grupper ute.
Både rektorer och lärare har kämpat med att få logistiken att gå ihop och en koll bland skolor i huvudstadsregionen och Nyland visar att direktiven är väldigt olika.
I många kommuner har man valt att inte styra rasterna på detaljnivå då det gäller anvisningarna till skolorna, eftersom omständigheterna kan variera från skola till skola.
– Vi har gett ramarna i enlighet med direktiven uppifrån, men sedan gör skolorna upp sina egna regler. Beroende på skolans storlek och elevernas ålder kan det löna sig att ordna rasterna på lite olika sätt. Men samma princip gäller inne och ute, alltså att man håller avstånd och håller sig till sin egen grupp, säger Anders Vikström, direktör för det svenska resultatområdet inom fostransoch utbildningssektorn i Vanda.
Inte heller i Helsingfors går man in på detaljnivå då det gäller rasterna.
– Det finns inga specifika anvisningar, de allmänna reglerna gäller. Sedan kan man ju spela till exempel fotboll på olika sätt, i smågrupper och utan tacklingar går ju bra också nu, säger Niclas Grönholm, chef för den svenska servicehelheten inom fostrans- och utbildningssektorn i Helsingfors.
Flexibilitet i rasttiderna är också välkommet, och en del raster kan lämnas bort.
– Man kan till exempel ha ett längre temablock och sedan rast. Men det är inget utöver det normala, så gör man annars också.
Stort ansvar på lärarna
När det gäller arrangemangen inomhus finns lika många lösningar som skolor.
– Alla har olika lokaler och olika antal ingångar så ingen skola är sig lik. Men rent allmänt kan sägas att många av våra svenskspråkiga skolor verkar i gamla byggnader med utmanande lösningar, säger AnnaLina Selin, lärare i Hoplaxskolan och ordförande för Helsingfors svenska lärarförening.
Hon har följt med diskussionerna bland lärarna de senaste dagarna och vet att förberedelserna varit rigorösa.
– Det är klart att det blir en enorm omställning att gå tillbaka till närundervisning som samtidigt präglas av ytterligare specialarrangemang.
Förutom att undervisa ska lärarna se till att eleverna håller avstånd och tvättar händerna tillräckligt ofta.
– Men hur gör vi då elever som inte har setts på flera månader börjar kramas på skolgården? I de lägre klasserna sker mycket i stunden, trots att man både hemma och i distansundervisningen talat om att hålla avstånd. Är det lärarnas uppgift att separera elever som efter skolan börjar spela ihop på bollplanen?
Selin hoppas ändå att pressen på lärarna och skolpersonalen inte blir för stor.
– Om någon skulle insjukna och en smitta börja spridas hoppas jag också att man inte ger skolan och lärarna skulden för att man inte hållit eleverna från varandra. Vi gör alla så gott vi kan i den rådande situationen enligt de förutsättningar som finns.
Vad oroar lärarna just nu?
– Det är klart att många är oroade över smittspridningen och den osäkerhet som ovetskapen medför. Rent konkret handlar det också om frågor kring hur praktiska arrangemang med till exempel nödvändiga pauser under arbetsdagen ordnas. Läraren ska ansvara för sin klass och övervaka både handtvätt, raster och lunch, när ska man själv hinna äta och pausa lite?
Selin ser ändå med tillförlit på de resterande elva dagarna. Själv har hon just blivit mammaledig och ska inte återvända till klassrummet.
– Det känns också synd att inte få se eleverna och kollegerna igen, det blev ett så abrupt slut på närundervisningen i mars. Jag tror många lärare kan ligga sömnlösa i natt och vara lite nervösa inför de här sista veckorna. Samtidigt ser nog många det som roligt och spännande att få se eleverna igen och jag tror att alla gör sitt bästa av situationen.
Tid att undervisa?
Att det är lärarna och rektorerna som är mest nervösa tror också Pia Silvander, rektor vid Hoplaxskolan.
– Men jag hoppas och tror att vi nu har tänkt på allting, från hur eleverna ska gå in och ut till var de ska äta och sitta.
Många lärare är också oroliga över att allt köande till handtvätt och andra praktiska arrangemang stjäl värdefull tid från undervisningen. Silvander försöker ändå tona ner den stressen.
– De sista dagarna i maj brukar annars också vara undantagsveckor med mycket lägerskolor, vårfestövningar och utflykter. Viktigast just nu blir att stämma av och kolla välbefinnandet bland eleverna.
Hon får medhåll av Anders Vikström.
– En viktig sak är att de två sista skolveckorna blir en positiv upplevelse för eleverna. Det är inte meningen att lärarna ska gå med polishandskarna på, utan påminna vänligt om vad som gäller då det behövs, och det är klart att det kommer att behövas.