Hur kla­rar de funk­tions­hind­ra­de ka­ran­tä­nen?

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

CORONAKARA­NTÄN Nu har de funk­tions­hind­ra­de i bo­en­de­en­he­ter va­rit iso­le­ra­de se­dan den 13 mars. Åt­ta vec­kor är en lång tid för per­so­ner som in­te kan rö­ra sig (”bund­na” i si­na rull­sto­lar) och som be­hö­ver hjälp i al­la var­dag­li­ga syss­lor.

I co­ro­na­ti­der trös­tar ex­per­ter att en­sam be­hö­ver ing­en bli. Det finns Sky­pe, det finns mo­bil­te­le­fon och dess­utom Fa­ce­book. An­hö­ri­ga får man träf­fa ute och snart kans­ke via ett plex­iglas. Så att där­ut­ö­ver öns­ka att få träf­fa si­na bo­en­de­kam­ra­ter i det ge­men­sam­ma rum­met är för myc­ket be­gärt! Och om nå­gon har dött är ock­så det ut­om hör­håll en­ligt tyst­nads­plik­ten. In­te ens en­sam får man ”gå” och tit­ta på tv i ”var­dags­rum­met” för då smit­tar co­ro­na­vi­ru­set!

Det­ta trots att det är helt möj­ligt en­ligt So­ci­al- och häl­so­vårds­mi­ni­s­te­ri­et att två och två med till­räck­ligt av­stånd ord­na träf­far i det ge­men­sam­ma ut­rym­met. För visst lind­rar det ång­es­ten att ef­ter en lång tid se de and­ra på bo­en­det och all­de­les själv kon­sta­te­ra att co­ro­na­spö­ket in­te har bo­satt sig i var­dags­rum­met.

Hur mår des­sa svårt funk­tions­hind­ra­de i slu­tet av året då re­strik­tio­ner­na fort­fa­ran­de är i kraft? Hur får de till­ba­ka si­na so­ci­a­la fär­dig­he­ter? Vå­gar de vi­sa sig på ga­tan igen? Kans­ke de in­te ens läng­re vill gå ut?

Nå­gon har und­rat var­för så­da­na funk­tions­hind­ra­de som in­te kan ta­la be­hö­ver träf­fa and­ra lik­nan­de. In­te kan de ju by­ta åsik­ter? Kom­mu­ni­ka­tion sker ju in­te en­bart med ord! Mång­en funk­tions­hind­rad kan in­te an­vän­da da­tor el­ler mo­bil på grund av ge­stalt­nings­svå­rig­he­ter. Det finns mång­en som in­te har an­hö­ri­ga och vän­ner ut­an­för bo­en­det! Så med vem skall de sky­pa?

Hur går det sen med ute­träf­far­na i no­vem­ber-de­cem­ber­rus­ket? Ska de funk­tions­hind­ra­de då träf­fa sin an­hö­ri­ga hutt­ran­de i reg­net? Finns det in­te risk för lung­in­flam­ma­tion?

Co­ro­na­skyd­dad an­hö­rig med an­sikts­mask, skydds­hands­kar, skydds­dräkt och dess­utom två me­ters av­stånd har to­talt be­söks­för­bud.

Det­ta trots att den funk­tions­hind­ra­de bor på mar­kni­vå med in­gång ock­så via ter­rass och har eget kök och bad­rum och själv be­ta­lar sin hy­ra. Men plöts­ligt ef­ter den 13 mars är in­te den funk­tions­hind­ra­de sin egen bo­stads kung (såsom vi al­la and­ra) för nu har hens bo­stad bli­vit vår­dar­nas ar­bets­ut­rym­me! Det här har skrift­ligt med­de­lats till an­hö­ri­ga. Är för­res­ten an­hö­ri­ga spe­ci­ellt far­li­ga? Kans­ke bär vi på en co­ro­na­gen?

Psy­ko­lo­gi­e­dok­tor Ingrid Toll­gerd-Andersson skri­ver om co­ro­na­re­strik­tio­ner­na: ”Är det värl­den el­ler jag som bli­vit ga­len?”. CHRISTI­NA AF HäLLSTRöMK­UOSMA han­di­kapp­mor, sjuk­vårds­lä­ra­re, spe­ci­a­li­se­rad i psy­ki­a­trisk sjuk­vård, Es­bo

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.