Krav på att bryta isolering av gamla
Då dörrarna stängdes till landets äldreboenden och äldre isolerades i sina hem blev de anhöriga statister, och de äldre än mer isolerade. Nu frågar sig många anhöriga om vi håller på att skydda ihjäl de äldre. – Restriktionerna måste nu avvecklas stegvis,
Sirkka-Liisa Kivelä, professor emeritus i medicin och expert på geriatri, anser att restriktionerna för äldre borde avvecklas stegvis.
– Hälsopolitiken bygger på att man ska försöka upprätthålla funktionsförmågan hos de äldre. Men nu är buren stängd och det har blivit omöjligt. Det är väldigt fel mot de äldre, säger Kivelä.
I början av april fick Mia Lohmans mamma flytta in i ett äldreboende, efter att livet i det egna hemmet blivit alltför otryggt. Det var strax efter att coronapandemin tagit sitt grepp om världen, men än så länge fanns inga coronafall på boendet.
Mamman blev väl mottagen och trivdes direkt, berättar Lohman, och en tio dagars säkerhetskarantän i början gick ganska bra.
– Då karantänen var slut hann mamma umgås med de andra i ett par dagar. Hon trivdes och var glad och trygg, och hon upplevde att det var hennes hem.
Men i mitten av april var det dags för nästa karantän. Då hade coronaviruset nått boendet, och nu skulle alla de boende isoleras i sina rum. Den här gången fortsatte isoleringen i nästan tre veckor.
Den utdragna karantänen har varit svår för Lohmans mamma, som lider av en demenssjukdom men annars är pigg och rörlig.
– En vecka in i den andra karantänen började hon berätta att hon intensivt längtar bort, att hon vill hem. Hon har sagt att hon inte vågar sova, och hon verkar otrygg på samma sätt som då hon bodde hemma.
Då mamman är otrygg sover hon dåligt om nätterna. Dessutom drar hon ut stickpropparna ur väggkontakterna – telefonsladden också. Sedan kan hon varken ringa eller nås.
– Var och varannan dag är jag tvungen att ringa boendet och be dem stöpsla i telefonen igen, säger Lohman.
Trots att karantän nummer två tog slut förra veckan har trivseln inte infunnit sig den här gången. De boende måste hålla avstånd till varandra och får inte vistas mer än ett par personer i ett rum samtidigt. Äter de tillsammans sker också det på behörigt avstånd.
– De här människorna är ändå friska, och det här är deras hem. Måste det verkligen vara så här? undrar Lohman.
Inga uteträffar
Några träffar med plexiglas eller utan har det inte blivit för Mia Lohman och hennes mamma. Men en gång stod Lohman utanför och ringde, och bad mamma komma till fönstret och vinka.
– Jag vet inte hur mamma upplevde situationen. Men för mig var det mycket känslosamt, säger Lohman.
Frågan är om det var en form av kontakt som var värd sitt pris.
– Jag skulle inte behöva träffa mamma hela tiden, det är inte det. Det svåra är att det inte finns några alternativ. Vi får inte ens träffas utomhus fast vi skulle ha skyddsutrustning på.
Överhängande finns dessutom ett ständigt hot om ny karantän, ifall nya fall av coronasmitta uppdagas.
– Det är väl bara en tidsfråga. Jag har sett vad isoleringen gör med mamma, och hon är säkert inte den enda. Jag är rädd för att vi med rigorösa direktiv kommer att ta kål på våra gamla, på allt det som ger dem glädje på ålderns höst, för att förhindra att de dör. Jag förstår att covid-19 är en faslig sjukdom som slår hårt, men vilket är priset vi betalar med denna försiktighet? undrar Lohman.
”Fundera på etiken”
Sirkka-Liisa Kivelä är professor emeritus i medicin och ofta anlitad expert på geriatri, och hon anser att regeringen misslyckats med att beakta de etiska och gerontologiska aspekterna av isoleringen i sin strävan att skydda liv.
– Vanligtvis bygger hälsopolitiken på att man på alla sätt ska försöka upprätthålla funktionsförmågan hos de äldre både då det gäller den psykosociala sidan och den kognitiva och fysiska sidan. Men nu är buren stängd och det har blivit omöjligt. Det är väldigt fel mot de äldre som drabbas, säger Kivelä.
Många av dem som nu är föremål för rigorösa skyddsåtgärder kan i stället förlora sin rörelseförmåga, och det går fort.
– Det finns två sidor av myntet.
Den ena handlar om att förhindra coronadödsfall, men det finns också en annan sida, och den handlar om att de äldres fysiska, psykiska och kognitiva förmåga nu försämras raskt. Här borde regeringen ha konsulterat expertis – vad är livskvalitet för en gammal människa, vad behöver man och vad betyder det att vara till exempel 96?
Kivelä drar paralleller till decennieskiftet 1980. Då jobbade hon som lektor i medicin och skrev på sin avhandling. Vid det äldreboende de unga medicinestudenterna besökte låg de bräckliga gamlingarna i sina sängar, magra som fåglar, med slangmatning genom näsan.
– Också nu ligger en sådan dödsrädsla bakom besluten att man inte i tillräcklig grad har funderat på de etiska aspekterna av åtgärderna. Nu måste man fundera på de här frågorna, och konsultera expertisen.
Avveckla restriktioner
Kivelä anser att restriktionerna som gäller äldre borde avvecklas, stegvis och på ett tryggt sätt så att man iakttar goda hygienrutiner.
– För äldre som bor hemma kan det betyda oerhört mycket för funktionsförmågan att till exempel gå till butiken själva.
Kivelä anser att isoleringen i äldreboendena förverkligas helt fel. Enligt Social- och hälsovårdsministeriets anvisningar ska enheterna begränsa användningen av gemensamma utrymmen och avstå från gemensamma måltider, också då inga smittfall finns.
– Äldreboendena ska isoleras från omgivningen, men inuti dem borde man ju tillåta att livet fortgår som tidigare. Nu sitter många äldre på sina rum och får inte röra på sig, säger Kivelä.
Regeringen och tjänstemännen borde också ha funderat mer på hur man kan upprätthålla kontakten med de anhöriga, anser hon. Möten bakom plexiglas är en möjlighet, som en del boenden nu infört. Men Kivelä skulle också tillåta besök av anhöriga i klientens rum, om de anhöriga bär likadan skyddsutrustning som vårdarna.
– Nu gäller det att snabbt se över restriktionerna på ett vettigt sätt. Annars har vi snart två bomber som briserar – först då äldre som bor hemma blir i sämre skick och efterfrågan på hemvård skjuter i höjden,
Mia Lohman Jag förstår att covid-19 är en faslig sjukdom som slår hårt, men vilket är priset vi betalar med denna försiktighet?
och sedan då äldre i hemvården inte längre klarar sig hemma utan behöver plats på äldreboenden, där allt fler nu kommer att bli sängliggande då rörelseförmågan försämras.
”Omänskligt och stressande”
En som hoppats intensivt på att besöksförbudet ska luckras upp är Nina, vars mamma bor på ett äldreboende i huvudstadsregionen. På grund av omständigheterna uppträder Nina inte med sitt riktiga namn i den här artikeln, men hon vill gärna upplåta sin röst för dem som inte själva hörs.
– Nu dras alla över sjuttio över en kam, men de äldsta och fragilaste har ingen talan.
Före coronapandemin besökte Nina sin mamma några gånger i veckan. Det var stunder som mamman väntade på, och viktiga stunder också för Nina. Det var stunder av närhet och trygghet. Men sedan var det slut. – Då jag fick se mamma genom telefonen, och såg hur mycket sämre hon blivit sedan besöken upphört, fylldes jag av sorg och förskräckelse. Det här är en omänsklig situation och väldigt stressande, inte bara för de äldre utan också för de anhöriga. Jag känner mig helt undanskuffad ur mammas liv.
Också de anhöriga kan få lida länge av coronaepidemins indirekta sviter.
– Jag har haft en symbios med min mamma och den här situationen är hjärtskärande. Det här såret kommer jag att bära med mig för evigt.
Dörrarna till äldreboendena måste upp, anser Nina. Nu behövs diskussion och konkreta åtgärder.
– Vi måste handla genast, och också de anhörigas syn måste beaktas. Det är en tragedi som pågår bakom stängda dörrar. Så här är jag rädd att vi skyddar ihjäl människor. Vad är meningen med livet och dess sista etapp? Det är någonting vi måste diskutera.
Inte aktuellt häva besöksförbud
Men något hävande av besöksförbudet är åtminstone ännu inte aktuellt. Däremot filar man vid Social- och hälsovårdsministeriet nu på en uppdatering av anvisningarna för dygnetruntvården, med nya anvisningar för hur de äldres funktionsförmåga och kontakt med de anhöriga kan främjas inom ramen för de nuvarande restriktionerna.
De anvisningar om begränsningar som getts den 9 april gäller fortfarande.
”Men det betyder inte att alla ska stängas in i sina rum och att det inte ska finnas någon verksamhet, utan att både verksamhet som främjar funktionsförmågan och måltider kan ordnas i små grupper med enstaka friska boende på ett sådant sätt att man kan garantera säkerhetsavståndet”, säger Satu Karppanen, konsultativ tjänsteman vid ministeriet, per e-post.
Att gå ut är också tillåtet för den som förmår, försäkrar Karppanen, och då kan träffar med anhöriga ordnas så att man respekterar ett tillräckligt säkerhetsavstånd.
För andra gäller det att stålsätta sig åtminstone till slutet av juni, då regeringen lovar granska besöksförbudet tillsammans med andra restriktioner.
Nina Jag har haft en symbios med min mamma och den här situationen är hjärtskärande. Det här såret kommer jag att bära med mig för evigt.