Ung och kär och galen
I väntan på att biograferna åter öppnar fokuserar HBL på filmutbudet på strömningstjänsterna. Den här gången är det ungdomsdramer som är den röda tråden.
The Half of It (Netflix)
(USA 2020)
Ungdomsdramer och uppväxtskildringar är dramatiskt sett minerad mark; på varje Clueless och Easy A går det åtminstone ett dussin sotare. The Half of It, skriven och regisserad av Alice Wu, hör inte till dessa.
Det är en film som är lika smart som den är lekfull och hjärtlig. Och som citerar Platon, Wim Wenders, Oscar Wilde och Edmond Rostand (han med Cyrano de Bergerac) utan att måla in sig i ett hörn eller köra i diket.
Filmens drivkraft är Ellie Chu (Leah Lewis), det kinesisk-amerikanska high school-snillet som av bara farten även skriver sina klasskamraters uppsatser. Så när Paul (Daniel Diemer), den lyriskt föga begåvade fotbollskillen, får för sig att skriva ett kärleksbrev till sitt hjärtas dam (Alexxis Lemire) går jobbet till Ellie.
Till saken hör att Ellie själv kärat ner sig i tjejen i fråga, vilket inte hindrar henne från att engagera sig i brevväxlingen som så småningom övergår i en störtflod av sms. Betydligt knepigare blir det när Paul och kärestan ska träffas på riktigt och abstrakt konst samt engelsk 1900-talslitteratur kommer på tal.
Det bäddar för en rejäl dos situationskomik som varvas med trista småstadslandskap och en uppväxtvärk värd namnet. Det lesbiska inslaget till trots är The Half of It ingen självömkande pamflett. Ärlig och genuin är den, i sin övertygelse om att den unga kärleken alltid är lika strulig, vilket lag man än spelar för.
The Perks of Being a Wallflower (Viaplay)
(USA 2012)
The Perks of Being a Wallflower (Fördelarna med att vara en panelhöna) är inte den sexigaste av filmtitlar. Men filmen i sig, ännu en bitterljuv uppväxtskildring, är hur charmig som helst.
Och trots att filmen i första hand riktar sig till dem som under ungdomsåren läste böcker och kollade in ”utländska” filmer – handlingen är förlagd till nittiotalets Pittsburgh – är slutresultatet mera lyhört och känsligt än blott snobbigt.
Charlie (Logan Lerman) är den mentalt bräckliga femtonåringen som styr stegen mot high school. Nervigt så det förslår, det vill säga tills killen kommer i kontakt med Patrick (Ezra Miller, från Vi måste prata om Kevin), en senior och teaterapa med ett gott öga till The Rocky Horror Picture Show. Och med en syrra som gestaltas av Emma Watson.
I ett svagt ögonblick går tankarna till John Hughes åttiotalsproduktion men här är tonläget mörkare och mera vemodigt, utan att filmen för den skull hänger läpp. Regissören Stephen Chbosky, som även skrivit manus, kan sin Räddaren i nöden och sällan har väl David Bowies Heroes låtit så här bra.
Teen Spirit (C More)
(USA 2019)
Alla har vid det här laget hört talas om den polska rörmokaren, men hur är det med den polska sångfågeln? Det för oss till Isle of Wight-jäntan Violet/Wiola (Elle Fanning) som till sin polska mammas (Agnieszka Grochowska) stora förtjusning sjunger i kyrkokören.
Annat är det med Teen Spirit, talangjakten, den vill mamma Marla inte höra talas om. Och eftersom mor är ute ur bilden går jobbet som förmyndare – själv föredrar han att kalla sig för manager – till Zlatko Burics bullriga exoperasångare, nu spritglad nallebjörn i samhällets utkanter.
Tematiken är på inget sätt ny och visst finns de dramatiska klyschorna där. Å andra sidan berättar Max Minghella med både hjärta och smärta, till tonerna av ett soundtrack med inslag av Robyn, Ellie Goulding, No Doubt med flera.
Men det som gör att man trillar dit är Elle Fanning (Somewhere, Super 8, Alla tiders kvinnor) som trots sina unga år framstår som en gammal själ. Och så detta scenspråk, som i den närmast rosenrasande tolkningen av Sigrids Don’t Kill My Vibe.
(Svenskfinlands största virtualkör samlas i dag)
Det växer en sång i förstummade led vi måste få något att trösta oss med. Körerna kan inte öva den samklang vi skulle behöva för våren, för livet, för glädje och hopp. Då föds virtualkören, vi laddar opp tenorer, sopraner, med missar och skratt precis som i ledet, och vi inser att tillsammans, det kan också vara mosaiken av sångarnas skara. Vi hyllar vårt driftiga sångarförbund. Nu orkar vi vidare ännu en stund.