Allt större kunskapskrav i arbets- och vardagsliv
När Finland kommer i gång igen efter pandemin är det en annorlunda verklighet med nya och ibland krävande kunskapsbehov som väntar, både hemma och på jobbet, skriver den svenske omvärldsanalytikern Bengt Wahlström.
En effekt av den pågående coronaepidemin är att vi alla, nästan oberoende av ålder, har fått vänja oss vid en digital vardag, när distansarbete, distansutbildning och distansumgänge blivit det nya normala. I Finland och många andra länder har nedstängningen av samhället inneburit att familjer har fått samsas om utrymmet i kök och vardagsrum, när föräldrarnas arbetsmöten på Zoom eller Teams avlöst varandra, alltmedan skolbarnen har haft läxförhör i mobilen och morfar och mormor umgåtts med de minsta via Facetime. I Sverige har nedstängningen som bekant inte varit lika omfattande, men den digitala vardagen har ändå fått stort genomslag.
Nästan alla bedömare är överens om att när pandemin väl ebbat ut blir det inte en återgång till hur det var förut, varken i arbetsliv eller i vardagsliv. Den gångna tiden har gett oss nya kunskaper som är här för att stanna. Naturligtvis får de skolelever som i olika reportage i HBL uttryckte att de varit jättetrötta på distansundervisning tids nog återvända till sina klassrum för att vara med kompisar och lärare, medan föräldrarna går tillbaka till sina jobb och morföräldrarna kan träffa sina barnbarn livs levande.
Men kunskapen om hur man arbetar, pluggar och umgås digitalt på distans finns kvar och kommer väl till pass i ett Finland efter coronan, där villkoren ser annorlunda ut. En nyligen publicerad forskningsrapport från Industrins lönearbetare visar att automationen och digitaliseringen har lett till att 140 000 jobb med medellön har försvunnit i Finland de senaste 15 åren. Det gäller såväl industrijobb som traditionella kontorsjobb och kundbetjäning. De nya jobben som kommer i stället har större kunskapsinnehåll och kräver mer utbildning. Därför är det klokt att satsa på en högskoleutbildning för att ha större möjligheter att säkra ett jobb i framtiden. Det är inte en slump att det officiella målet i Finland är att 50 procent av ungdomarna ska avlägga en högskoleexamen.
Samtidigt ska man vara medveten om att de allra flesta jobb blir kvar, men ofta i ny skepnad och med nya kunskapskrav. På område efter område slår digitaliseringen igenom. Automatiskt beslutsfattande med algoritmer till exempel, förändrar många olika yrkesroller. I Trelleborg i Sverige sköter inte längre handläggare de arbetssökandes ansökningar om försörjningsstöd. Det gör en beslutsalgoritm som kallas för Ernst.
Socialsekreterarna får nya arbetsuppgifter med nya kunskapskrav och kan i stället fokusera på att få folk i arbete. I Finland har Skatteförvaltningen prövat automatisk beskattning och Migrationsverket har använt algoritmer när det gäller att ge uppehållstillstånd. Även här frigörs resurser som kan ägna sig åt andra arbetsuppgifter.
En annan sektor där digitaliseringen av olika arbetsuppgifter väntar och därmed nya kunskapskrav, är vård och omsorg. I dessa dagar, när vårdens medarbetare med rätta är våra hjältar, känns en sådan utveckling rätt avlägsen. Tids nog är det dock dags för att utvärdera och dra lärdomar av pandemins kaotiska månader och då kommer en av slutsatserna förmodligen vara att robotar och algoritmer har sin givna plats i vård- och omsorgssektorn.
I Sverige har den diskussionen redan börjat. Med tanke på hur svårt det har varit att hålla coronasmittan borta från äldreboende och hemtjänst med den stora personalomsättningen, har man börjat resonera kring ett eventuellt trendbrott. Många äldre som hittills varit misstänksamma mot ny teknik kanske börjar se fördelarna med att bli vårdad av en hygienisk och smittfri robot, även om det är en bit kvar till en allmän acceptans.
I Finland är det mer de digitala läkarbesöken som uppmärksammas som en möjlighet att effektivisera vården och förbättra tillgängligheten. En avhandling, gjord på Yrkeshögskolan i Lappland visar att distansmottagning kan fungera för de flesta patienter om man är förberedd på mottagningssituationen och läkaren är införstådd med patientens hälsotillstånd.
Samtidigt ställer digitaliseringen nya kunskapskrav på vårdens medarbetare. Den kognitiva arbetsbördan kan öka och den vanliga rytmen i arbetsdagen rubbas.
som håller på att digitaliseras. Vår vardag blir också allt mer fylld av digitala apparater och möjligheter, som kan underlätta, under förutsättning att man har rätt kunskaper. Första anhalten för hemmasnickaren är numera ofta att leta reda på en lämplig instruktionsfilm på Youtube, med vidhängande förslag till inköpslista.
Det moderna hemmet fylls av oumbärliga teknikprylar från ytterdörrens larm och kodlås som styrs och övervakas från mobiltelefonen, över talande högtalare med digitala assistenter som sätter på trivsam musik eller rekommenderar ett smakrikt recept som utgår från vad som finns i kylskåpet för tillfället, till system, också i mobilen, som reglerar värmen eller elförbrukning, tänder och släcker lampor samt passar på att kontrollera att gamla svärmor inte glömt plattan på hemma i köket hos sig. Samma mobiltelefon kan också användas för att följa var tonåringen befinner sig med hjälp av en gps-tagg.
Denna verklighet, som för många innebär att vardagspusslet äntligen går ihop kan av andra uppfattas som djupt problematisk, med en klar risk för besvärande integritetsintrång. Men oberoende av vilken inställning man har till den digitaliserade vardagen är situationen densamma som i arbetslivet – det behövs ständigt ny kunskap för att kunna ta tillvara möjligheterna och klara utmaningarna. Därför blir det allt mer uppenbart att det är dags för en attitydförändring i synen på kunskap i hela samhället, som går långt utanför skolans värld.
Efter coronapandemin kommer livslångt lärande inte att vara en modefras i Finland, utan en självklar och bister nödvändighet. Utmaningen blir att skapa praktiska och pedagogiska villkor att hantera detta ständiga flöde av ny och ibland krävande kunskap så att det fungerar för så många som möjligt. Och detta i en situation där betydligt större utmaningar i form av att återstarta landet efter pandemin har förtur.
Läs mer via länkar som finns under artikeln på HBL.fi.
”Efter coronapandemin kommer livslångt lärande inte att vara en modefras i Finland, utan en självklar och bister nödvändighet. Utmaningen blir att skapa praktiska och pedagogiska villkor att hantera detta ständiga flöde av ny och ibland krävande kunskap så att det fungerar för så många som möjligt.”