Huskramaren ville skriva trovärdigt om renovering
Golvslip och fuktmätning – men också kärlek och vänskapsrelationer. Maria Grundvall vann Schildts & Söderströms debutanttävling med en roman om en kvinna som flyttar hem till Österbotten för att förverkliga sin galna husdröm.
Maria Grundvall jobbar som bibliotekarie på Grankulla stadsbibliotek och har några smått kaotiska dagar bakom sig. Efter en dryg månad av coronastängt har biblioteken nu, på kort varsel, öppnat igen.
– På kvällen sa statsministern att biblioteken kan öppna och redan följande morgon var folk på plats och ryckte i dörren.
Grundvall konstaterar att biblioteken lyder under regionförvaltningsverket och att de fått invänta mer detaljerade anvisningar innan de kunnat slå upp dörrarna. Dessutom gällde det att komma på hur man säkert kan köra i gång utlåningen – på Grankulla bibliotek får besökarna till exempel inte själva gräva i hyllorna, utan ska i förväg reservera böckerna de vill ha.
Några scener i debutromanen Sommardrömmen utspelar sig också på bibban. Huvudpersonen, bibliotekarien Anna, drömmer en mardröm om ett konsultmöte där man föreslår att hela vuxenavdelningen ersätts av en myshörna, utrustad med alkoläskbar och minigolfbana. Grundvall säger att det är fråga om en överdriven och humoristisk scen, men att det finns ett tryck på förnyelse i branschen.
– När det gäller bokvalet kan det innebära att man ska köpa in litteratur som är i ropet i stora mängder så att den finns att tillgå snabbt, men ett år senare när ingen längre vill ha de här böckerna måste vi avskriva helt nya böcker, slänga bort det som köpts med skattepengar.
– Jag tror de flesta bibliotekarier försöker ha en linje där man delvis hittar på nytt men samtidigt försöker dämpa lite och påminna om att
bibliotekens roll också är att vara samhällets minne, att det ska finnas tillgång till information som inte är jättepopulär, men ändå viktig.
Vann manustävling
I fjol vann Maria Grundvall Schildts & Söderströms debutanttävling Läs mig!
– Jag satt med ett färdigt råmanus som jag hade jobbat på i flera år i snigeltakt. Då tänkte jag varför inte, tävlingen fanns som ett forum. Jag jobbar egentligen bäst när jag har en deadline och här var nu en deadline som jag kunde sikta på.
Sommardrömmen handlar om bibliotekarien Anna som lämnar Helsingfors och flyttar hem till uppväxtorten Kaskö för att förvandla en förfallen sekelskiftesvilla, med el från femtiotalet, till ett charmigt bed & breakfast. Grundvall, själv Kasköbördig Helsingforsbo, har inga planer på att återvända inom överskådlig framtid. Däremot har hon länge varit intresserad av temat ”att komma hem” i sitt skrivande.
– Jag har diskuterat det här med en del österbottningar. Det är jättevanligt att österbottningar är bundna till sin hemort och till platsen, och har man flyttat bort förhåller man sig till det här på något vis. Antingen är det ”Puh, äntligen” eller så är det lite traumatiskt.
Huvudpersonen Annas dröm om ett hus värdigt ett uppslag i inredningstidningen Lantliv känner Maria Grundvall själv igen.
– Jag är en huskramare, jag har vuxit upp i ett gammalt trähus från början av nittonhundratalet, vilket många i Kaskö har gjort – det är det normala huset i Kaskö. Nu för tiden står många hus tomma och jag går omkring och köper dem i mitt huvud. Det finns tiotals hus jag skulle vilja rusta upp och rädda.
Husdrömmen hänger också ihop med huvudpersonens tendens att värdera sig själv och omvärlden estetiskt – en gammal möglig plaststol kan i hennes blick förvandlas till en charmig retromöbel, samtidigt som hennes eget bukfett får utstå hård kritik.
– Bloggar, Instagramkonton och inredningstidningar är en jättestor marknad som jag tror styr människors syn på hur ett lyckligt liv ser ut. Kan man vara lycklig om man har en ful soffa?
Oromantiskt med maskiner
Maria Grundvall skyr inte detaljerna när hon i romanen beskriver renoveringsarbetet. En slipmaskin i ett par nybörjarhänder bjuder in till dråpligheter, medan en fuktmätning kan vara en riktig nagelbitare.
– Anna funderar på vilka stilleben hon ska arrangera på fönsterbrädet, men allt det här föregås av en arbetsam process. Man är kanske tvungen att blåsa ut allting, ha gubbar som gör en massa oromantiskt med maskiner. Många hoppar över det här i huvudet när de drömmer om fina trähus. Jag har renoverat lite själv och vet hur det är att såga ut en spånskiva i fjorton olika vinklar och få in den i ett gammalt snett hus, så jag tyckte det var intressant.
– Österbottningar är extremt händiga och har man inte renoverat har man kanske rentav byggt ett helt hus själv, gjutit grunden och spikat upp huset med sina egna små händer. Om jag inte fått med den här praktiska kvaliteten skulle nittio procent av läsarna i Österbotten tycka att det inte är trovärdigt.
Staden Kaskö innehar en annan huvudroll i boken. Maria Grundvall konstaterar att den senaste boken som utspelat sig där är Oscar Nisséns roman Sjöbobacken från 1979, och att det överlag skrivs lite om Sydösterbotten.
– Jag ville ändå skriva om platsen på ett sätt som kan vara intressant även om man inte är från Kaskö. Kanske känner man igen sin egen lilla småstad. Jag tror det är universellt, mekanismerna är desamma i Åboland, Nyland och i Sverige.
Hur svårt är det att skriva roligt? – När jag tidigare försökt skriva allvarsamma texter, har jag blivit anklagad för att ha en slängig stil, att det ibland förekommer lustiga slängar som sticker ut ur resten av texten. Jag har tänkt att om det är min stil som inte går att dölja, ens när jag försöker vara allvarsam, kanske jag bara ska go with the flow och omfamna den.