”Regeringens budskap går inte ihop med rättsliga grunder”

Hela havet stormar då digitaliseringen sveper fram över bokmarknaden. Tvingas vi ompröva våra antaganden om litteraturens väsen i och med den fysiska bokens fria fall och ljudbokens uppsving?

TORSTEN FAGERHOLM

Itorsten.fagerholm@ksfmedia.fi sin dystopiska framtidsroman Du sköna nya värld från 1932 målade Aldous Huxley upp en framtid där man varken censurerar eller bränner böcker – i stället vill ingen längre läsa. Länge producerades talböcker för synskadade. Numera riktas ljudböcker till tidsskadade, sönderstressade nutidsmänniskor utan koncentrationsförmåga.

Läsandets främsta rival är skärmtid. Ironiskt nog tar litteraturen modell av tv-seriens struktur. Storytel, en populär ljudbokstjänst som numera äger anrika bokförlag som Norstedts och Gummerus, kränger ut specialskrivna ”böcker” direkt i ljudformat. Berättandet delas in i säsonger och entimmeslånga episoder som avslutas med en cliffhanger. Reduceras själva författarskapet till manusskrivande?

Muntligt berättande är betydligt äldre än det skrivna ordet. Bokmarknaden är mitt uppe i ett brytningsskede. Värdekedjan söker sin form. Mellanhänderna – tekniksluga distributionsplattformar – segrar medan författare och traditionella förlag håller andan. Livsutrymmet för nischaktörer krymper. Inom plattformsekonomin råder aerodynamikens lag. Där nätverkseffekten sätter in brukar vinnaren ta allt. Måtte litteraturen inte besmittas av formatradions logik, så att lönsamhetskalkyler och lyssnarstatistik styr utbudet mot liktriktning.

Vad blir kvar av litteraturen när text blir ljud? Lyssnartoppen domineras av koncentrerade miniberättelser utan dödkött: strömlinjeformad kronologi, konstant framåtrörelse, enkelt språk. Idealet är dialogdrivet berättande, övertydliga markeringar och papperstunna huvudkaraktärer som ur en Dan Brown-roman. Denna snäva mall hotar att likt en Prokrustesbädd våldföra sig på skrivandet. Storsäljande producenter av standardiserad genrelitteratur och en handfull etablerade romanförfattare lär tillsammans överleva, medan det blir allt trängre i marginalen av utgivningslistorna för kulturbärande småsäljare.

Ljudboksmogna Sverige visar vägen: där efterfrågas den n:te deckaren, thrillern och feelgood-historien, simpla berättelser som mal på. Lättsmält sträcklyssnande kan påverka förlagens utgivningsbeslut. I en litterär värld dominerad av ljud är smala genrer som facklitteratur och poesi på fallrepet. Då algoritmerna styr riskerar författarintäkterna för noveller samt korta väl genomarbetade böcker bli magra, medan tegelstenar med utfyllnad skrivna av etablerade namn belönas. Dessutom får författarna knappa utlåningsersättningar för e-material och ljudböcker via biblioteken.

Ve den författare som vågar presentera tidshopp, ett myllrande persongalleri, ambivalens, komplexitet eller olika berättarröster. Nix till utsvävningar, tunga passager eller avancerat språk. Vid metaforer eller bisatser tappar lyssnaren lätt bort sig. I ljudform är mångfasetterade sinnebilder svåra att ta till sig. En lyssnare har svårt att stanna upp, göra omtagningar, analysera eller utvärdera.

Ändå är det just djupläsningens motstridiga impulser som ger intellektuella endorfinkickar: människans kluvenhet, den psykologiskt obehagliga dragkampen mellan ljus och mörker – själva tuggmotståndet. Att läsa är en aktiv handling som aktiverar och modifierar vår hjärna rent neurologiskt. Då vi anstränger oss lär vi oss att tänka bättre.

Tolkningsföreträdet, inklusive gestaltningar och dramatiseringar överlåts åt ljudbokens inläsare, ofta skådespelare. Dessa överröstar lätt läsarens egna associationer och inre värld. Ljudböcker fyller onekligen ett sällskapsbehov: karismatiska inläsare får egna fans, medan titeln och författaren blir till bisaker.

Utgör ljudböcker fuskläsning – eller ett komplement, en kompromiss i våra jäktiga, multitaskande liv? Visst kan en välgjord ljudbok utgöra ett självständigt konstverk med egen dynamik. Varje teknik som sänker tröskeln för djupdykning i fantasins värld ska nog välkomnas. En balanserad diet innehåller både fint och kravlöst. Alla mår vi bra av att slölyssna – ibland.