En grön återuppbyggnad

Redan nu är det klart att vi inte kommer att gå tillbaka till den vardag som rådde före coronakrisen. Mycket i våra vanor har förändrats på kort tid. Coronakrisen har visat hur otroligt snabbt människan kan ändra sina vanor och mobilisera sig då man upplever att situationen är akut. Ur miljöaspekt är det hoppingivande.

Coronakrisen synliggjorde globaliseringens avigsidor snabbt och konkret. Händelseförloppet borde inte ha kommit som en stor överraskning, men gjorde det trots allt. Den abrupt avbrutna tillverkningen och de uteblivna leveranserna av varor från Kina påverkade snabbt sysselsättningsläget och de globala marknaderna. Det här har också fått EU att inse att en del verksamhet måste finnas närmare slutkonsumenterna. Gångna tiders svåra missväxtår och krigstidens matbrist har lärt finländarna att en hög självförsörjningsgrad av mat är en stor säkerhetsfråga. Coronakrisen har påmint oss om att den globala marknaden är sårbar och hur viktigt det är att vi har en egen matproduktion. Utan de inhemska jordbruks-, trädgårds- och fiskerinäringarna kan inte matförsörjningen i Finland garanteras.

Överallt i världen skedde en drastisk minskning av utsläppen från trafiken och fabriker och annan verksamhet som kördes ner. Utsläppen av koldioxid i USA beräknas minska med över sju procent i år. Det är mycket med tanke på att USA:s utsläpp av koldioxid är näst störst av alla länder. Bara Kina har större utsläpp. De förorenande kvävedioxidutsläppen från trafiken minskade också då länderna införde stränga rörelsebegränsningar och utegångsförbud för invånarna. Särskilt tydligt har det varit i stora städer som normalt lider av svåra luftföroreningar. I Indien har invånarna kunnat beskåda Himalayas bergskedja på långt avstånd, något som inte varit möjligt på tiotals år. Men också här i Finland förbättrades sikten så mycket då fartygstrafiken minskade att man har kunnat se till Tallinn från Helsingfors. Enligt en analys som Financial Times gjort minskade utsläppen från flygtrafiken med över trettio procent i mars, vilket motsvarar avgasutsläppen från sex miljoner bilar under ett års tid. Troligen var utsläppsminskningen ännu större i april. Finnair meddelade i mitten av mars att över 90 procent av flygturerna dras in på obestämd tid och andra flygbolag har fattat liknande beslut. Från mitt fönster i Esbo har jag under de senaste veckorna sett flera havsörnar än flygplan. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig var möjligt.

I Kina har samhället igen återupptagit kolförbränningen och luftkvaliteten gick snabbt tillbaka till läget före epidemin. Under några månader upplevde de stora kinesiska städerna ren luft medan verksamheten stod stilla. Tråkigt att kineserna själva måste vara instängda i sina hem under den tiden.

De minskade utsläppen kan få någon att tro att klimat- och miljöproblemen inte mera är så allvarliga och att det nu är viktigast att enbart fokusera på en snabb ekonomisk återhämtning. Verkligheten är en annan. Klimatkrisen är fortfarande lika akut som före coronaepidemin och kortvariga minskningar av utsläppen från industrin och trafiken har inte löst klimatproblemet. I slutet av mars tog de nordiska klimat- och miljöministrarna initiativ till ett gemensamt ställningstagande med en uppmaning att säkerställa synergierna mellan den ekonomiska uppbyggnaden och en grön omställning efter coronakrisen.

Faktum är att coronakrisen har haft negativa effekter på miljöarbetet. Kort efter att pandemin bröt ut beslöt man skjuta upp de internationella klimatförhandlingarna och att det stora FN-klimattoppmötet som skulle hållas i Glasgow i november 2020 ställs in. Också EU-kommissionens nya klimatprogram, ”gröna giv”, har stött på problem inom Europaparlamentet då en del politiska grupperingar nu ser en möjlighet att sänka ambitionsnivån för EU:s miljö- och klimatarbete som en följd av coronapandemins effekter för ekonomin. Det skulle vara en global katastrof om EU skulle ge efter för de krafter som vill sabotera EU:s miljö- och klimatmålsättningar. I en global kris krävs också global solidaritet. Det är de fattigaste och mest utsatta människorna runtom i världen som drabbas hårdast av de naturkatastrofer som följer av klimatuppvärmningen och som saknar möjligheter till sjukvård och rent vatten under coronapandemin.

De nordiska ministrarna påminner om att det är viktigt att få med den privata sektorn i klimatarbetet och i en grön återuppbyggnad av de nordiska ekonomierna. De poängterar att nedkörningen av den ekonomiska verksamheten i samhället visade att det finns mycket kvar att göra för att minska luftföroreningarna. De nordiska länderna har enbart att vinna på att vara pådrivare av en grön omställning.

Coronapandemins exitfas har nu inletts. Regeringar, kommuner och regioner är nu tvungna att hitta lösningar för att få ekonomin på fötter igen. På den lokala nivån fanns före coronakrisen ett stort intresse för att utveckla verksamheter som både är bra för miljön och stärker ekonomin. När återhämtningen igen ska starta och regeringen gör upp planer så hoppas jag att det i paletten av åtgärder också finns ekonomiska incentiv som stöder investeringar i klimat- och miljöprojekt. Nu behövs innovativa projekt för att minska utsläppen på land, i luften och till havs. Vår nya kunskap i att använda digital teknologi kan också ge upphov till nya innovationer som förenar ekonomiska och miljöintressen.

Livet under resten av året blir mera lokalt än vi är vana vid. I den vardagen kan nya lokala affärsidéer uppkomma som förenar miljöoch ekonomiska intressen. Natur- och närturism, ledd utomhusmotionering, kurser i trädgårdsskötsel eller annan sysselsättning ute i det fria, där det är lätt att hålla distans till varandra, kan ge ett nytt innehåll i livet.

”Nedkörningen av den ekonomiska verksamheten i samhället visade att det finns mycket kvar att göra för att minska luftföroreningarna. De nordiska länderna har enbart att vinna på att vara pådrivare av en grön omställning.”

CHRISTINA GESTRIN

Jobbar som specialsakkunnig vid Finlands Kommunförbund