Intresserad av Sveps?
● Den svenskspråkiga ungdomsverkstaden sveps riktar sig till unga som är 16–28 år gamla och som saknar jobb eller studieplats.
● Är till för dig som bor i Helsingfors, esbo, grankulla, vanda eller Kyrkslätt.
● sveps har uppsökande ungdomsarbete, två gruppverksamheter och jobbcoachning.
● vill du veta mer? ring 050 3221451, skicka ett mejl till uppsokande@sveps.fi eller besök www.sveps.fi.
För honom är Sveps anledningen till att gå upp på morgnarna. Han lagar mat, motionerar, tittar på filmer och deltar i lektioner tillsammans med de andra.
Att inte kunna träffa vänner tynger Rasmus.
– Jag är inte världens mest utåtriktade person. Därför är det lite konstigt att jag nu känner en större lust att träffa människor än innan allt det här.
Längre fram i livet drömmer han om att leva något han kallar för ett vanligt liv.
– Tja, ha ett jobb. Inte ta sjukledigt hela tiden. Och någon gång kanske ha en egen familj.
Glädjen övergick i ångest och oro
När Sveps i mars helt flyttade över till nätet var de flesta ivriga. Handledarna var överraskade över att tekniken fungerade, och ungdomarna verkade anpassa sig utan problem.
De mest entusiastiska tänkte att grupperna nu kunde bli större: det fanns ingen gräns för hur många som kunde vara med på webben, som i det fysiska livet. Dessutom hoppades Sveps att nätkontakten kunde sänka tröskeln för de unga att ansluta sig.
– De brukar i efterhand komma fram och säga ”jag var jättenervös när jag började, helt skakig”. Det kanske är lättare att delta när man sitter hemma i soffan, tror verksamhetsledaren Tariku Ahlfors.
Han berättar upprymt om starten. Det var så glädjande att se hur optimistiska alla var, över att de inte tappade kontakten med varandra.
Men efter den korta dansen på rosor kom oron. Tariku Ahlfors sänker tonen.
– Det var när vi insåg att det här inte pågår en vecka eller en månad – utan kanske fram till jul!
Riktigt så blev det inte. I maj kom regeringen med ett besked som lyfte en del av bördan från Tariku Ahlfors axlar. Skolorna skulle öppna, och Sveps kunde börja planera en återgång till Georgsgatan.
Ahlfors tror att vi går miste om något om vi inte träffas ansikte mot ansikte.
– Alla har inte kameran eller mikrofonen påslagen, och vi kan ju inte tvinga dem heller. Så vi ser inte hur de mår, hur deras kroppsspråk är. Det är väldigt jobbigt, för det är vårt viktigaste verktyg.
Sammanhanget är viktigt
Sedan mitten av mars har Sveps fått färre anmälningar om unga som far illa. Det beror främst på att skolorna varit stängda.
Det oroar Tariku Ahlfors. För det ska inte tolkas som att unga mår toppen. Tvärtom. Även om dagens unga verkar hantera sin ekonomi bättre och ta färre snabblån, menar han att sociala sammanhang och vänner är oerhört viktiga för unga.
– Av de här ungdomarna är det många som vittnar om mobbning i skolan, något som de fortfarande bär med sig. Enligt dem har lärarna inte tagit tag i problemet, de har inte sett eller hört det, säger Tariku Ahlfors.
❞ Vi tänker mycket på de unga därute som inte är med. Dem är vi mest oroliga för. Susanna Grönroos handledare vid Sveps
– En del säger att de hos oss för första gången känner att de tillhör en grupp.
”Vi mår inte bra av att höra om död och sjukdom”
Ungdomarna önskar varandra ett trevligt veckoslut och lämnar rummet.
– Det går inte alltid lika smidigt som i dag, säger Camilla Westerholm och ler.
Men det här är det bästa av de alternativ som finns.
Syftet med allt Sveps gör är att de unga ska må bra. Därför har till exempel morgonens nyhetsgenomgång slopats.
– Vi försöker hålla vårt umgänge så coronafritt som möjligt. Vi mår inte bra av att hela tiden omges av nyheter om död och sjukdom, säger Susanna Grönroos.
Även om alla vårutflykter ställts in försöker de båda handledarna skapa rytm, rutin, kontinuitet och trygghet i de ungas vardag – genom att hålla fast vid det som grupperna gjort förr.
Rasmus och gänget motionerar tillsammans, fast var för sig. De skickar skärmdumpar som visar var de gått under motionspasset, de förevisar sina rätter under matlagningspasset, de gör mandalor i naturen.
Och visst. Det fungerar. Men inte mycket mer än så.
– Det är klart de vill ses ansikte mot ansikte. Det är en helt annan grej, säger Susanna Grönroos.
Inte bara de unga. Handledarna vill också tillbaka till det normala. De känner sig överbelastade när de jobbar hemifrån.
Vissa nya har kommit med i gruppen sedan Sveps utrymde lokalen på Georgsgatan. Men om de varken har kamera eller mikrofon påslagen, vet handledarna inte hur de ser ut.
Ändå är det bra att så många som möjligt ansluter sig till gruppen, menar Susanna Grönroos.
– Vi tänker mycket på de unga därute som inte är med. Dem är vi mest oroliga för.
Sista dagen
Ida är liksom Rasmus 24 år. Den här fredagen är speciell för henne: det är hennes sista dag på Sveps.
Nu tänker Ida bara ha roligt ett tag, och göra saker som får henne att må bra.
Hon har nyligen köpt en skateboard, för hennes hobby, rullskridskogrenen roller derby, är inställd.
Även om hon inte får träffa sina vänner, utan mest spelar tv-spel och tittar på dokumentärer, hyser hon inget agg mot Sanna Marins regering. Tvärtom.
– Jag tänkte säga att jag älskar henne, men det kanske inte låter så bra, skrattar hon. Skämt åsido. – Jag tycker regeringen har skött det här bra. Jag är hellre här än i Sverige, hundra procent. Det känns som att det kommer att skita sig där, säger hon och påminner:
❞ Jag är inte särskilt bra på att hitta på vad jag ska göra. Jag tog väl mest promenader då. Rasmus
– Det kommer en dag när vi får träffa varandra igen.
Hon drar tillbaka det kortklippta håret och tittar ut genom fönstret. Hon är hos sin pappa i Österbotten, dit hon åkte när ryktet gick att Nyland skulle stängas. Ensamheten och tomheten i Helsingfors stötte ifrån.
Sveps var hennes räddning när hon blev sjukskriven för depression och, som hon uttrycker det, bara låg hemma i ett år. Sveps gav henne rutiner.
Till hösten vill Ida kanske återuppta sina studier. Hon ska bli sjukskötare.
– Jag vill klara av helt enkla saker: jobba och ta hand om mig själv. Och jag känner mig redo för det!
Leenden breder ut sig på Susanna Grönroos och Camilla Westerholms läppar. De lutar sig fram mot sina webbkameror, för att höras klart och tydligt:
– Vi kommer att sakna dig!