”EU:s framtid kan avgöras inom de följande tio åren”
Henrik Meinander lyfter blicken och avslöjar det som sker i skuggan av coronavirusepidemin. Historien visar hur samhällen förändras i samband med kriser.
Coronavirusepidemin har fört med sig förändringar också för professorn i historia vid Helsingfors universitet Henrik Meinander, som på tisdag fyller 60 år. En av förändringarna var att all hans undervisning plötsligt flyttades ut ur föreläsningssalarna.
– Det var en snabb förändring. Jag har aldrig bedrivit distansundervisning förut, men för studenterna går det smidigt. Där märkte man genast skillnaden mellan ”diginativer” och oss andra, säger Meinander när vi träffar honom i hans rymliga arbetsrum på humanistiska fakulteten.
– Jag kommer att utnyttja distansundervisning även i fortsättningen och kombinera det med närundervisning.
Ensamrätt på Sorsa
Meinander är en mycket produktiv forskare och författare med ett tjugotal titlar i sin bibliografi. Den senaste, Kalejdoskopet: Studier i Finlands historia (Schildts & Söderströms), kom ut i veckan och den följande är redan på gång. Den ska handla om Finlands hittills mest långvariga statsminister Kalevi Sorsa (1930– 2004).
– Det är fråga om en traditionell ”life and letters”. Han var ursprungligen journalist, sedan gjorde han en kometkarriär inom politiken. Han blev Socialdemokraternas partisekreterare 1969 och tre år senare var han statsminister.
Kalevi Sorsas ledarskap väckte gott om känslor på sin tid och efteråt har han upprepade gånger kritiserats för sina kontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB.
– Alla politiker hade sådana kontakter på den tiden. Hade man inte kontakter med KGB var det inte möjligt att fungera inom politiken på sikt.
Meinander anser att den här kritiken egentligen inte handlar om Sorsa. Det som man bearbetar genom den är arvet efter Kekkonen. Det var han som inrättade systemet, resten bara imiterade.
– Den centrala frågan är: Var det nödvändigt med sådana kontakter som Kekkonen etablerade med den sovjetiska säkerhetstjänsten? När man ska lösa upp den här problematiken så är det inte Sorsa, utan Kekkonen, som är nyckeln.
Meinander har som första forskare fått tillgång till Sorsas personliga arkiv på Arbetararkivet. Hittills har han ägnat sig åt att gå igenom det.
– Jag har ensamrätt till arkivet fram till 2022. Det är då boken ska komma ut, säger han.
Historiker ser på helheter
Coronapandemin beskriver Meinander som en ”megafråga”.
– Man kan säga att den är en följd av globaliseringsvågen, som vi upplevt sedan 1970-talet. I och med att det har blivit så billigt att flyga blev epidemin snabbt en global fråga. Konsekvenserna av att frysa ner hela världen är också globala. Vi har aldrig upplevt en kris som är så här global.
Som historiker ägnar Meinander sig åt att se på de stora trenderna, identifiera vilka utvecklingslinjer som är av betydelse och ignorera det oväsentliga. Dessa strategier kan utnyttjas också då man betraktar samtida problem.
– Om man lyfter blicken och ser på helheten så sker de stora globala förändringarna vanligtvis då flera kriser eller vändningar infaller samtidigt.
Meinander påpekar att det han nu säger inte är hugget i sten.
– Det finns olika processer i historien. En del handlar om att skumma ytor, till exempel de politiska förvecklingarna. Under det ligger den strukturella utvecklingen: ekonomin, demografin och så vidare. Och under den ligger de djuplodande, långa varaktigheterna, det vill säga klimatet, folkvandringarna och kanske pandemierna.
– Om vi tänker var vi står nu har coronapandemin drabbat mänskligheten som ett blixtnedslag. Men många av de här processerna har varit i gång redan tidigare – klimatuppvärmningen, kriserna i Mellanöstern och Afrika – stora folkgrupper är i rörelse. Även i Europa hopas problemen. – I Europa har man byggt välfärdssystem där man föreställer sig att staten är ett slutet system. Nu har man arbetskraftsbrist, men vårt system tillåter inte att vi åtgärdar den, eftersom det skulle kräva större inkomstskillnader och en uppluckring av den sociala tryggheten.
– Det stora problemet för Europa är, hur ska det här ske demokratiskt och kontrollerat?
En framtid fylld av frågor
Födelsedagar är bra tidpunkter att blicka tillbaka och reflektera över det förgångna, men för en historiker som ägnar sina dagar åt att blicka tillbaka kan födelsedagar var bra tillfällen att i stället blicka framåt.
Hur kommer världen att förändras under de kommande tio åren, Henrik Meinander? – Man brukar säga att det är lätt att överdriva de kortvariga effekterna av kriser och förändringar, och underskatta dem på lång sikt.
– Jag hör till interrail-generationen. För mig var den stora politiska upplevelsen Sovjetunionens sönderfall och uppkomsten av EU. Det var den stora, positiva, överraskande förändringen som ingen hade kunnat tänka sig. Det kan hända att EU:s framtid kommer att avgöras inom de följande tio åren, säger historikern.
❞ Om vi tänker var vi står nu har coronapandemin drabbat mänskligheten som ett blixtnedslag. Men många av de här processerna har varit i gång redan tidigare.