Spänning som smakar, luktar och känns
Stina Jackson imponerar med ännu ett mord i Norrland. I Ödesmark nystar Sveriges nya krimdrottning i såriga och komplexa frågor om föräldraskap och arv.
ROMAN
Stina Jackson
Ödesmark Albert Bonniers förlag 2020
Stina Jacksons kriminalromaner befolkas av lukter och kroppar. Av mörk skog och ruttna hus. Av renar, hundar, motorvägar, bensinmackar och bilar uppvärmda av förarnas andedräkter. Av en hel del sex – mest fult, men någon gång även fint sådant.
Succédebuten Silvervägen från 2018 bjöd på både ett rörande pappaporträtt och en mustig sidohistoria om prepperfamiljen Brandt som förbereder sig inför domedagen med inte bara harmlösa syltburkar och konserver i bunkarna (aktuellt i coronatider!).
Den nya romanen Ödesmark utspelar sig i trakten kring Arvidsjaur i Lappland i en glesbygd där en by kan bestå av enbart fem bebodda hus och där skogen både kan vara ett hot och en trygghet.
Återigen rör det sig om en kriminalroman utöver det vanliga, kanske just för att den har större ambitioner än att bygga cliffhangers, även om sådana förstås finns. Språket är sinnligt och energiskt och Jacksons iakttagelser av både natur och människa är träffsäkra. Berättelsen väljer frejdigt de ord den behöver för att ta sig framåt, och bara någon enstaka gång känns bilderna konstruerade.
Mord i hjortronlandet
Sorgsna Liv knegar på i bensinmacken. Varje dag skjutsas och hämtas hon, en medelåldersmamma, av sin åttioåriga pappa, byaorginalet Vidar. Han är rik som ett troll, men så snål att han inte unnar sig pålägg till frukostmackan. I sitt ruckel i byn Ödesmark har han ett mytomspunnet kassaskåp som sväller av vinsterna från lukrativa skogsaffärer. Under sin uppväxt försöker Liv ta sig bort från hemmet i främmande bilar, tillsammans med vargar som pappan enträget jagar bort.
När Vidar en gryning tas av daga mitt i hjortronriset vänds tillvaron i byn Ödesmark upp och ner, och mer spännande än frågan om vem som tryckt på avtryckaren, är dottern Livs ambivalenta reaktion. Bit för bit byggs familjens historia ut i ett gastkramande pussel.
Monster-dna
Stina Jackson bygger upp en spänning som sätter sig i magen, som gör läsaren på helspänn och mån om att inte gå miste om nyanserna. Jackson opererar nämligen med det osagda, det halvt sagda och det sagda, och låter läsaren navigera däremellan. Sanningen finns där hela tiden, både gömd och blottad, man vill bara inte ta den till sig förrän det är absolut nödvändigt.
Personerna är fulla av motsägelser och psykologiskt trovärdiga.
Komplext gestaltas den skrynklige, linimentluktande och kloförsedde Vidar liksom de övriga personernas livsbanor där både klass och slump spelar roll.
Kärnan i romanen är föräldraskapet, hur det inte går att sägas upp. Inte trots misstankar om att bebisen bär på monster-dna eller vetskapen om att avkomman är en skurk. Jackson visar hur våld och skam går i arv, och framför allt hur svårt det är den andra vägen – att göra sig fri från en förälder.
Parallellt följer vi Liam Lilja, den ene av byns två ökända busbröder. En sympatisk småkriminell som inte riktigt lyckas sluta med pillren, cannabisodlingen eller med att ställa upp för sin ännu hopplösare brorsa, trots att han helhjärtat vill ändra livsstil för dottern Vanjas skull. ”Allt som var hans färgade av sig, all hans skam och alla hans misslyckanden satte sig på henne”.
Föregångaren Silvervägen påminde med sin intrig med en mor och dotter som lämnar staden för landsbygden, explicit om Kerstin Ekmans mästerverk Händelser vid vatten. Ödesmark fortsätter på sätt och vis i en ekmansk anda med en berättelse som rymmer så mycket mer än en mordgåta.
Närpolisen Hassan, som förekommer i båda romanerna, hör till få inslag som påminner om kriminalromanens genrekonventioner. Med sitt vänliga leende och sin svaghet för fikabröd, känns han som en karaktär skapt för den dag Stina Jacksons böcker blir tv-serier, men han är också omöjlig att inte gilla. En fräsch och hederlig uppenbarelse mitt i allt sunk.