Vilka regler gäller vid nätfiske?
”På områden som används för sjötrafik ska fiskeredskap märkas ut med flaggor som fästs på en minst 1,2 meter hög stång. Flaggan ska vara kvadratisk och minst 20 cm hög och bred. Flaggstängerna ska förses med reflex.”
I vattnen kring vår sommarholme brukar det på våren läggas ut fiskenät. De är ibland bättre, ibland sämre utmärkta. Kör man båt under den mörka tiden av dygnet är näten ett gissel, eftersom de kan vara mycket svåra att upptäcka. Någon gång har endast en guppande saftkanister visat var näten ligger. Vilka regler gäller för hur man ska lägga ut fiskenät och märka dem? Är det enbart vattenägaren som får lägga ut näten? Är fiskandet gratis?
Att fiska med nät kräver alltid vattenägarens tillstånd. Vattenägaren kan ta ut en avgift för tillståndet. Dessutom ska för all annan typ av fiske än mete, pilkfiske och fiske med strömmingshäckla betalas en fiskevårdsavgift till staten. Avgiften är 45 euro för år 2020, alternativt 15 euro för 7 dygn eller 6 euro per dygn. Statens fiskevårdsavgift kan betalas via adressen Eraluvat.fi, i Forststyrelsens naturum eller i R-kiosken. Personer under 18 år och över 64 år är befriade från statens fiskevårdsavgift.
Uppgifter om var man kan köpa lokala vattenägares fisketillstånd hittas ofta på fiskeriområdenas webbsidor. Man kan också få hjälp med att hitta fisketillståndsförsäljare hos de regionala fiskerihushållningscentralerna eller fiskarförbunden. Dessutom har kommunerna och städerna ofta information på sina nätsidor om fisketillstånd för deras egna vatten.
Fisketillståndet och kvitto över erlagd fiskevårdsavgift ska alltid medföras vid fiske. För att bevisa åldersbaserad fiskerätt ska man ha med sig ett id-bevis.
Märkning av redskap
Det är obligatoriskt att tydligt märka ut stående och fasta fångstredskap som nät, katsa, ryssja och långrev. Med stående fångstredskap avses ett fiskeredskap som satts ut på plats i fångstsyfte. Syftet med märkningen är att förbättra vattentrafikens säkerhet och underlätta fiskeövervakningen.
I bestämmelserna indelas vattenområden i sådana som används för sjötrafik samt i övriga områden. Till områden där sjötrafik förekommer räknas förutom farleder också andra områden där båtar i allmänhet rör sig. På områden som används för sjötrafik ska fiskeredskap märkas ut med flaggor som fästs på en minst 1,2 meter hög stång. Flaggan ska vara kvadratisk och minst 20 centimeter hög och bred. Fiskeredskap som når närmare vattenytan än 1,5 meter ska på områden där sjötrafik förekommer märkas ut med en dubbel flagga. Flaggstängerna ska förses med en minst 2 centimeter hög reflex.
I områden där sjötrafik i regel inte bedrivs, eller där det är uppenbart att redskapen inte stör sjötrafiken eller annat nyttjande av området, får redskap alternativt märkas ut med flöten. Flötena ska nå minst 15 cm över vattenytan. I stället för flöten kan man använda fyrkantiga eller triangelformade flaggor vars kortaste sida är minst 15 cm. Flaggorna ska vara fästa på en minst 40 cm hög stång. För en kräftbur räcker ett flöte som når minst 5 cm över vattenytan. Flötena får inte vara genomskinliga. Områden där dessa märkningar kan användas är till exempel små sjöar och träsk och avskilda vikar, samt i närheten av stränder, grund eller växtlighet.
Fisket övervakas förutom av fiskeövervakare också av polisen, gränsbevakningen, Forststyrelsen, NTMcentralen och tullen. Fiskeövervakarna har avlagt ett fiskeövervakarprov och har ofta även gått en fiskeövervakningskurs. Vanligtvis är det fiskeriområdena och delägarlagen för de samfällda vattenområdena som befullmäktigar fiskeövervakarna att övervaka på deras vatten.
På Centralförbundet för fiskerihushållnings nätsida www.ahven. net finns noggrannare information om fiske, avgifter och märkning av redskap.