Dyrt är inte alltid dåligt

”Vi får hoppas att politikerna tar sitt förnuft till fånga och inte förvärrar lågkonjunkturen genom ett nytt handelskrig.”

efter återhämtningen under april har inledningen på maj bjudit på ett betydligt svalare marknadsklimat. Helsingforsbörsen föll tillbaka under veckan, i likhet med övriga europeiska aktiemarknader. Förutom den fortsatta oron för coronavirusets utbredning och konsekvenserna för ekonomierna har också tonläget mellan USA och Kina höjts under veckan. Lägg till fortsatt svaga makroekonomiska data samt att rapportsäsongen nu ligger bakom oss så var det tillräckligt för att utlösa vinsthemtagningar.

Många konjunkturkänsliga aktier föll med 5–10 procent under veckan. Det är tydligt att många investerare sänker sina förväntningar för den ekonomiska återhämtningen. Om dessutom handelskonflikten mellan USA och Kina blossar upp på nytt – vilket det tyvärr finns en viss risk för – kan den ekonomiska uppgången förskjutas framåt i tiden och bli betydligt mer utdragen än vad de flesta förutsätter i nuläget. Vi får hoppas att politikerna tar sitt förnuft till fånga och inte förvärrar lågkonjunkturen genom ett nytt handelskrig.

Kone var ett av få cykliska bolag som lyckades hålla ställningarna den senaste veckan, trots konjunkturoron. En faktor som kan förklara uppgången är den stora exponeringen mot den kinesiska marknaden. Många nordiska bolag vi talat med under de senaste veckorna vittnar om en relativt snabb normalisering av produktionen i Kina, och inte minst efterfrågan inom bygg- och anläggningssektorn verkar komma tillbaka snabbt.

värderingen av aktiemarknaden har varit ett diskussionsämne på senare tid. Många aktier värderas – baserat på 2020 års förväntade vinster – till mycket höga P/E-tal, vilket vissa använder som argument för att marknaden är övervärderad. Exempelvis är det genomsnittliga P/E-talet för OMXH25-bolagen cirka 17x i nuläget, marginellt under de högsta nivåerna under finanskrisen 2009 och cirka 10 procent över det historiska genomsnittet. Men det är viktigt att komma ihåg att de vinster som P/E-talet baseras på är betydligt lägre än ”normala” nivåer till följd av den svaga efterfrågan.

Bolag som Stora Enso, Nokian Renkaat och Konecranes värderas i nuläget till 18–20x 2020 års förväntade vinst, vilket förstås är i högsta laget. Men om analytikernas vinstprognoser för 2021 infrias sjunker multiplarna till 10–12x, vilket är betydligt mer aptitligt. Däremot är det svårare att se värderingspotentialen i exempelvis Elisa och Orion, där vinsterna inte väntas falla nämnvärt trots konjunkturnedgången och återhämtningen under nästa år väntas bli blygsam.

faktum är att de investerare som var modiga nog att köpa aktier i september 2009, då P/E-talet för Helsingforsbörsen var som högst efter finanskrisen, belönades med en kursuppgång på 10 procent efter sex månader och med hela 16 procent tolv månader senare. Dessutom var P/E-talen i september 2010 nästan 25 procent lägre, eftersom vinstförväntningarna återhämtat sig. Det är alltså inte nödvändigtvis fel att köpa aktier på till synes höga värderingar, om man har en positiv syn på vinstutvecklingen. Dyrt är inte alltid detsamma som dåligt.