Huggormen har trippel nytta av sitt sicksackmönster
Skyddsfärg, varningssignal och optisk villa – huggormens karakteristiska sicksackmönster har tre olika funktioner som hjälper den att undkomma faror, visar färsk forskning.
Skyddsfärg är en utbredd egenskap i naturen, i synnerhet bland djur som riskerar att bli andra djurs byte. Forskning har visat att skyddsfärg fungerar genom tre olika mekanismer.
Utöver den uppenbara funktionen att förbli dold i terrängen kan färger signalera fara. Till exempel getingens gulsvartrandiga mönster skriker ut att det här bytesdjuret är giftigt och farligt, låt det vara! En tredje mekanism är den optiska villan – zebrans ränder gör det svårare att bedöma hur snabbt och i vilken riktning bytesdjuret flyr.
En studie vid Jyväskylä universitet, publicerad i Animal Behaviour, visar att huggormen med sitt sicksackmönster utnyttjar alla tre mekanismerna i olika skeden av en jakt som riskerar att bli början på ormens slut.
Först och främst bidrar sicksackmönstret till att ormen är svårare att få syn på. Det har forskarna för första gången bevisat efter ett empiriskt försök. De placerade konstgjorda ormar utmed en stig och kontrollerade hur många av dem förbipasserande människor upptäckte. De enfärgade ormarna observerades oftare än de med sågtandat mönster.
Skulle en huggorm ändå bli upptäckt signalerar sicksackmönstret fara, likt getingens ränder. Det ska avskräcka predatorn från att gå till angrepp. Men om predatorn inte låter sig skrämmas kan sicksackmönstret hjälpa ormen att komma undan. Mönstret skapar en optisk villa, som försvårar för predatorn att uppskatta flyktens riktning och hastighet. Ormen rör sig så snabbt att sicksackmönstret flimrar förbi som ett streck.
Det sistnämnda gäller ändå bara för däggdjur som försöker ge sig på ormen. Rovfåglar däremot har så utvecklat synsinne att de inte låter sig luras av sicksackmönstret.