Viruset förvärrar krisen i Jemen
Redan tidigare rådde det som FN kallar världens värsta humanitära kris i det krigshärjade Jemen. Nu kräver dessutom covid-19 fler och fler dödsoffer i landet – och Läkare utan gränser (MSF) varnar för att det kommer att bli värre och att hjälp behövs.
– Viruset sprider sig mycket snabbt i landet och vi ser många smittade och döda. Det är en riktig katastrof som pågår, säger Caroline Seguin, operativt ansvarig för MSF i Jemen.
Organisationens klinik i Aden i södra Jemen behandlar smittade i landet. Mellan den 30 april och den 20 maj har kliniken fått in knappt 200 patienter med främst svår andnöd, varav 88 har dött.
Ingen har någon tillförlitlig översikt över smittspridningen i landet, men de som dör på kliniken har tydliga symtom på covid-19, enligt MSF – som uppger att många också dör i hemmen.
Caroline Seguin talar om att bara toppen av ett isberg syns, och att endast 6 000 tester tagits i landet sedan utbrottet började.
– Det är mycket svårt att med säkerhet säga hur många som smittats, eftersom regeringen inte har kapacitet att sätta in något storskaligt testprogram.
”Mycket sårbar”
Samtidigt finns ledtrådar att hitta när det gäller spridningen – och dödstalen. Officiell statistik visar att åtta gånger fler begravningar per dygn i genomsnitt nu genomförs i landet jämfört med före utbrottets början, enligt MSF.
Kriget i Jemen, där de Iranstödda Huthirebellerna strider mot en saudiskledd allians som stödjer regeringssidan, har lett till en enorm humanitär kris. Omkring 100 000 människor har dödats, många av dem civila, enligt uppskattningar från i fjol. Miljontals människor har också drivits på flykt och bor i mer eller mindre primitiva läger – och undernäring samt andra sjukdomar än covid-19 kräver också mängder av liv.
– Efter fem års krig är befolkningen mycket sårbar, säger Caroline Seguin.
Smittad personal
Kriget har också sargat landets sjukvårdssystem mycket svårt, och bristen på skyddsutrustning är enorm.
– Det viktigaste nu är att få fram skyddsutrustning till vår klinik och till sjukhusen i Jemen. Många i sjukvårdspersonalen har blivit smittade, säger Seguin.
– Vi behöver också väldigt många syrgaskoncentratorer och mängder av läkemedel, fortsätter hon.
Hennes budskap till FN och det internationella samfundet är att det snabbt krävs både materiel och personalresurser. Dessutom måste pengar till för att betala sjukvårdspersonalens löner, understryker hon.
Måste jobba
För att minska smittspridningen har regeringen, liksom i många andra länder, uppmanat befolkningen att bara gå ut i nödfall. Men det fungerar inte för många av Jemens redan utsatta internflyktingar.
– Vi är rädda för coronavirus men vi kan inte stanna i lägret eftersom vi inte har tillräckligt med mat för ens en dag. Att stanna här innebär att svälta, säger Jamil al-Saboot, en 40-årig tiobarnsfar, till nyhetsbyrån Reuters.
Familjen bor sedan 2017 i ett tält i ett läger utanför staden Taiz i sydvästra Jemen. Varje dag försöker alSaboot hitta enklare jobb för att föda familjen, och därför måste han lämna lägret.
Nu oroas han dessutom för att viruset ska få storskaligt grepp över lägret, där familjen och flera hundra andra bland annat delar toaletter.
– Det är överbefolkat . . . sjukdomen skulle spridas på ett dramatiskt sätt, säger han.
CORONAKRISEN Coronakrisen kommer att ta slut, förr eller senare. Det står ändå klart redan i dag att den kommer att lämna djupa spår i vår ekonomi och i vårt samhälle. Även om vi tills vidare på ett rent siffermässigt plan lyckats tackla själva viruset bra har många trots det förlorat en nära anhörig.
Coronaviruset sköljde över oss som en störtvåg, och världen kommer att se annorlunda ut efteråt. Många saker har förändrats, men många saker består. Finlands läge på världskartan är detsamma. Vår säkerhetspolitiska situation är densamma. Våra utmaningar är desamma. Och klimatet är fortfarande detsamma.
I sinom tid blir det åter aktuellt att tackla de frågor som nu fått vänta – bland dessa klimatförändringen. För klimatförändringen är fortfarande hela mänsklighetens största existentiella hotbild. Coronakrisen och problemen i stunden ska inte ses som en ursäkt för att tappa perspektivet framåt.
Den Internationella energibyrån (International Energy Agency) förutspår att de globala koldioxidutsläppen kan minska med upp till åtta procent 2020. Denna minskning skulle vara sex gånger större än den som skedde efter finanskrisen, och dubbelt så stor som alla minskningar sammanlagt sedan andra världskriget.
Då den globala samhällsekonomin åter kör i gång är faran att utsläppen hastigt börjar öka igen. Detta hände också efter finanskrisen – då ökade utsläppen med nästan sex procent 2010.
Coronakrisen har visat hur krävande globalt samarbete fortfarande är. Motsättningar mellan olika länder har ökat trots att vi kämpar mot ett gemensamt hot. Detta ger oroväckande signaler för det globala klimatsamarbetet. Samarbete behövs nu mer än någonsin. Det här gäller inte minst inom EU, som drabbats speciellt hårt.
Om man tittar in i framtidens marknad är det mycket som är grumligt. Men jag ser ingen orsak till att rena lösningar och klimatvänlig teknologi inte fortfarande skulle vara en garanterat växande framtidsbransch. Detta ska Finland satsa på.
Av dessa orsaker är det viktigt att vägen framåt fokuserar både på ökad ekonomisk hållbarhet och hållbarhet ur miljö- och klimatsynvinkel. En omfattande ekonomisk recession skulle bromsa vårt klimatarbete.
Regeringsprogrammet skrevs i en helt annan ekonomisk situation. Som sig bör reflekterades den verklighet vi levde i då i programmet. Trots att världen runtomkring oss i dag ser helt annorlunda ut är de strategiska målen fortfarande gångbara och viktiga: klimatneutralitet, jämställdhet, kunnande, hållbarhet. Samtidigt är det självklart att stegen med vilka vi vill nå dessa mål måste omvärderas och omprioriteras.
Här träder politiken in i krisen. När systemet är i gungning finns det möjlighet att med små knuffar göra stora förflyttningar. Därför måste också knuffarna vara väl avvägda. De måste föra oss i rätt riktning: mot kolneutralitet och en hållbar cirkulär ekonomi.
För att stödja den ekonomiska återhämtningen ur krisen föreslår jubileumsfonden Sitra till exempel en skatteomställning som förflyttar tyngdpunkten från beskattning av arbete till beskattning av konsumtion. Detta skulle inverka positivt på både ekonomin, sysselsättningen och klimatet. Detta är något som Svenska folkpartiet också lyft fram i flera sammanhang.
En ekonomisk strukturomvandling kombinerad med medvetna satsningar på att stärka de ekosystem som bildas när högskolor och företag hittar varandra skulle stärka våra företags verksamhetsförutsättningar. Det skulle också ge dem en innovativ hemmamarknad att ta avstamp från för att bli globala aktörer i den kommande gröna omställningen. Här kunde Finland på ett mycket konkret sätt gå i täten – och skörda frukterna.
De lärdomar som arbetslivet tvingas anamma under krisen kan bana väg för ett mer flexibelt arbetsliv. Vi har nu sett att flexibilitet på ett lokalt plan kan både underlätta vardagen och vara till gagn för både företaget och de anställda. Om vi på vår väg ut ur krisen anammar dessa lärdomar – flexibilitet och lokalt beslutsfattande i våra företag, en ambitiös klimatpolitik och hållbara ekonomiska reformer – kan vi komma ut ur krisen inte bara helskinnade, utan med stärkt konkurrenskraft.