Påverkan som produkt

Den relativt nytillträdda ordföranden för de svenska liberalerna Nyamko Sabuni har råkat i blåsväder sedan Svenska Dagbladet har visat hur hennes främsta idé på politikveckan i Almedalen 2019 – en strategi för elektrifiering av transportsektorn – hade varit i en utomstående säck innan hon plockade upp den ur sin påse.

Central aktör är en partikamrat som arbetar som public affairskonsult – med uppdrag bland annat av Scania.

Public affairs handlar bland annat om påverkan i det tysta, nätverkshandel om man så vill. Om sekretessbelagda kundrelationer – med målet att påverka och utforma konkret politik. Här möts påverkan, kommunikation, pr, strategibygge, omvärldsanalys med mera.

SvD-reportaget fick det att se ut som om Scania via den betalda konsulten skulle ha planterat idén hos Sabuni.

Mönstret finns obestridligt där. Tidigare politiker blir konsulter inom påverkanssektorn. Man banar väg för betalda idéer bland beredande tjänstemän – och beslutande politiker.

Man slås kanske av att Sabunis utspel i Almedalen ter sig idémässigt ynkligt. Det ligger dock ingen sviktande moral i torftig politik.

Men SvD-reportaget var viktigt för att det än en gång lyfter fram att våra länder saknar spelregler för hur snabbt en politiker kan – så ser en del det – byta sida.

Vi kan jämföra med förra kommendören för försvarsmakten som grundade sitt konsultföretag innan karantänen på futtiga sex månader hade gått ut och genast när det var möjligt slöt ett konsultavtal med en jaktplanstillverkare.

Och vi kan titta på alla de påverkansbyråer i Finland som de senaste åren har sugit upp många företrädesvis unga politiker.

Samlingspartister har gått från det offentliga till den privata vårdsektorn – men här representerar man öppet namngivna företag.

Icke så i påverkansbusinessen. Produkterna är här okända för allmänheten.

SFP:s Stefan Wallin är i dag partner och vd för Miltton Networks, som presenterar sig som ledande aktör inom finländsk public affairs och uppger som sitt kärnkunnande det politiska beslutsfattandet (governmental decision-making process). Han blev vd när tidigare vd:n Eeva Kalli (Centern) 2019 blev – riksdagsledamot. Hon var inte den enda, också Eveliina Heinäluoma (SDP) fanns på Milttons lönelista innan hon blev riksdagsledamot. Svängdörren har trafik i båda riktningar. Och den politiska bredden är en poäng.

Wallins politiska statssekreterare vid Försvarsministeriet Marcus Rantala gör för övrigt karriär som konsult inom – försvarssektorn.

Det generella mönstret: Efter en tid (för Wallins del en lång) i politiken etablerar man sig i påverkansgebitet. Med följer alla personliga kontakter, relationer – och insikter i hur politik bedrivs.

Det är lätt att se kärnan i detta. Privata företag vill påverka lagstiftning, utredningar och offentlig beredning. De har nytta av ex-politiker med färska nätverk där näten har verkan.

De personliga relationerna har betydelse också i politiken. De öppnar dörrar, för idéer vidare.

Se också detta: Redan i början av 2010-talet fanns det fyra gånger fler pr-strateger än journalister i USA.

Det påverkar våra samhällen. Två lönsamhetslinjer har korsat varandra, den ena på vägen upp, den andra ner.

Påverkansförsäljarna är kommersiella enheter. De lever på att sälja inflytande. Alltså måste det löna sig för betalande företag att gå den vägen.

Påverkansbyråernas kundregister är självfallet hemliga. Politikens uppdragsgivare – väljarna – ges inte insikter i kundrelationerna.

Men ligger här något nytt? Politiker har alltid varit utsatta för påverkan.

På 1980-talet levererade FFC nästan färdig lagtext i arbetsmarknadsfrågor. Arbetsgivarna har ännu längre anor i hanteringen. Politiken har aldrig fungerat i vakuum.

Fyra sammanfallande faktorer har dock förändrat den politiska bilden.

1. Politiken har sedan 1970-talet sett medarbetare, assistenter, statssekreterare etcetera flockas kring ministrar och riksdagsledamöter. Skrået har vuxit explosivt.

Fyra år i den politiska hetluften ger unga välutbildade personer kapital som ger god utdelning.

2. Ministrar har speciellt i och med EU förlorat kontrollen över sin tid. En partiordförande som samtidigt är stats- eller annan minister hinner inte tänka.

Vore det inte tragiskt kunde man le åt hur tidigare statsministrar unisont tar det som givet – och tydligen oföränderligt – att hetsen hindrar hantverket.

Man nästan ser hur klädsamt de tycker det är att erkänna problemet.

3. Partierna skriver pliktskyldigt partiprogram. I praktiken har de reducerats till valapparater.

4. Valen har blivit retoriska sprinterlopp. Det principiella, det långsamma, hinner inte med.

Så vem slänger in idéerna i politikens ekorrhjul?

De som har ekonomiska intressen i att påverka lagstiftningen om produktreglering, miljökrav och andra för företagssektorn viktiga frågor har numera egna filer.

Man köper sig denna påverkan via en tyst – osynlig – hantering.

Stora påverkansbyråer har sett till att man har ex-politiker från de flesta partier för att maximera kontaktytorna. Jag är kluven till fenomenet. Det är å ena sidan hälsosamt att man inte parkerar sig i politiken i all evighet.

Det är å andra sidan mer än uppenbart att politikens stabstjänster har blivit en karriärväg.

När de selektivt öppnade dörrarna leder till slutna rum har väljarna svårt att avgöra vem – vad och hur – som påverkar politiken, det allmänna uppdraget.

Register över möten mellan politiker och påverkare är ingen lösning – de flyttar aktiviteten till informella arenor.

Vi kan ju inte – ska inte – kräva att politiker lever i idémässiga celibat. Två vägar att gå: Väljarna måste börja ställa väsentliga frågor – om och om igen. Men det är inte nog. Journalisterna måste bli bättre spårhundar. För se: Politiken handlar fortfarande om substans.

”De som har ekonomiska

intressen i att påverka lagstiftningen om produktreglering, miljökrav och andra för företagssektorn viktiga frågor har numera egna filer. Man köper

sig denna påverkan via en tyst – osynlig – hantering.”

TORBJöRN KEVIN

Journalist