NEKROLOG

Kaarlo Lidman

● Född 8.4.1936 i Helsingfors Död 15.4.2020 i Helsingfors

Kaarlo Lidman dog plötsligt i covid-19 i en ålder av 84 år.

Trots krigsår och erfarenhet av tiden som krigsbarn lämnade Lidmans tidiga barndom efter sig positiva minnen, som familjens utflykter till öarna utanför Helsingfors. Så började hans intresse för hemstaden, för kultur och främmande språk vilket visade på hans kommande karriärval.

Lidman avlade hum.kand.-examen vid Helsingfors universitet där han under studietiden träffade sin blivande maka. Äktenskapet varade i nästan 60 år.

Lidmans långa karriär inom resebranschen började som sommararbete på Finlands turistbyrå. Prövningarna började redan 1960 då han kom att verka som äkta ”amerikafinsk” lokalguide för en finsk grupp i ett för honom okänt New York.

Valet till turistsekreterare för Helsingfors stads nya turistbyrå år 1963 krävde kännedom om Helsingfors och engagemang för turistbranschen. Han utnämndes till turistchef 1991. Före det verkade han även en kort tid som direktör för Finlandiahuset.

Karriären fortsatte i samma spår när Lidman 1993 valdes till chef för internationella ärenden vid Helsingfors stad. Till stor nytta i tjänsten var hans flytande kunskaper i sju språk. Han gick i pension år 1999.

Lidman hade många nationella och internationella förtroendeuppdrag, som ett långt medlemskap i styrelserna för Helsingfors turistförening och Samfundet Ehrensvärd. Från 1970-talet var han bland annat utställningskommissionär för verksamheten mellan vänskapsstäderna Helsingfors och Moskva.

Han var Helsingforsare i själ och hjärta men samtidigt världsmedborgare och en ivrig resenär såväl i arbete som under fritid. Också semesterresorna innehöll alltid en stor portion lokala kulturupplevelser.

Förutom turism var litteratur, historia, klassisk musik, opera och latinamerikansk rytmmusik trevliga hobbyer. Stadsorkestern fick i paret Lidman flitiga konsertbesökare. Kontakterna mellan olika kulturer var livets centrala innehåll och krydda, förutom uppfinningsrika sysslor med barn och barnbarn.

En viktig hållpunkt och motvikt till utrikesresorna var koloniträdgården. Där tillbringades somrarna från maj till september från slutet av 1980-talet och framåt.

Som den humanist han var skapade Lidman långvariga vänskapsband med samarbetspartner i hemlandet och i utlandet och med människor han träffade via gemensamma hobbyer. Hans varma och finurliga humor gladde dem. Han var en uppmärksam värd som tog väl hand om sina gäster.

”Kaarlo var en fin man” konstaterade en trädgårdsvän när han fick sorgebudet. I det här är det lätt att instämma.