Underskatta inte smittorisken från svävande partiklar

Coronaviruset Under vintern och speciellt vårvintern är vår atmosfär mycket torr. Fukten får den ju endast när solen värmer jordytan och vattnet avdunstar och stiger mot högre höjder. Det har visat sig att samtidigt med vinterns torra perioder har våra årligen återkommande virusinfluensaperioder förekommit. Allt tyder nu på att dagens coronavirus följer samma mönster. Vi kan alltså vänta oss att när sommaren kommer med högre fuktighet avtar även coronainfluensan. Det här låter enkelt och vi känner till det från gångna år.

Det har dock i huvudsak betonats att smittorisken närmast är dropp- och beröringssmitta; ”gå inte för nära varandra”. Men om det nu är så varför minskar denna smittorisk när det blir sommar? Kanske vi underskattar smittorisken från svävande coronapartiklar? Det svävande coronavirusets funktionsförmåga är som bäst i torr och litet kylig luft.

Begrunda följande episod: Ett sjukhus, ett vårdhem eller ett hem följer auktoriteternas uppmaning – vädra, vädra, vädra! Följden är att om det ute är nära noll grader eller kallare kommer luften inne att vara extremt torr, vilket betyder att coronapartiklarna svävar och är aktiva en längre tid. Om en patient eller en sjukskötare går in i ett rum där en smittad person finns (eller har varit!) finns smittorisk. Smittorisken kan vara stor om patienten eller sjukskötaren en längre tid vistats i den extremt torra luften och därmed har kroppens immunförsvar, med förmåga att skydda luftvägarna och avlägsna främmande partiklar, försvagats.

Sommartid är detta, som sagt, inget problem.