Singelmamma möter tiggare
Dokumentären Josefin & Florin skildrar den osannolika kärlekshistorien mellan en rumänsk tiggare och en svensk småbarnsmamma. Under några år får vi följa deras kamp för att få livet tillsammans att fungera.
Josefin & Florin
Yle Arenan och Fem 31.5 kl. 21.50. Regi: Ellen Fiske och Joanna Karlberg. Medverkande: Florin och Josefin Serban.
Visst kittlar den ens sinne för romantik, berättelsen om hur huvudpersonerna i dokumentären Josefin & Florin träffades.
Det kan te sig som en osannolik kärlekshistoria, nästan för bra för att vara sann. Hon är en 38-årig frånskild sexbarnsmamma, han en 22-årig romsk tiggare från Rumänien. De möts när han sitter och tigger utanför matbutiken.
Det är ett omaka men ändå maka par. Vi får inte veta mycket om Josefins bakgrund, men vi förstår att även hon haft det svårt i livet som gjort henne till den lugna och stabila person som hon är som förhåller sig orädd och fördomsfri till världen.
Släkten knackar på
Efter åtta månaders bekantskap gifter de sig och flyttar ihop i den lilla byn Oskarström. Livet de lever är enkelt med ett hus på landet, grisar och höns på gården – i en scen gör de fynd i en sopcontainer, en livsstil som kan vara lätt att romantisera den med. Men livet tillsammans är inte lätt, det finns saker som ställer sig i vägen för harmonin i vardagen.
Florin vill sluta tigga och hitta ett förvärvsarbete. Han lyder rådet att försöka lära sig svenska genom att gå en språkkurs för invandrare, men föga överraskande visar det sig inte vara lätt för en rumänsk tiggare att hitta en plats i det svenska samhället.
Den största pressen på förhållandet blir ändå Florins släkt
■ som delvis finns i Sverige där också de tigger. Släkten i Rumänien vill dessutom att han skickar hem pengar, de tror att han blivit rik när han är i Sverige. Släktingarna i Sverige, till vilka hans pappa och bror hör, besöker paret i deras hus, och till och med bor där i perioder. Det är människor som annars är hänvisade till att sova i en bil eller hålla till i ett läger under påvra förhållanden.
Människan i tiggaren
Dokumentären handlar om två människor som lever utanför arbetslivet. Inte heller Josefin förvärvsarbetar, utan är hemma där hon får bidrag för att ta hand om sitt yngsta sjuka barn. I två och ett halvt år har dokumentärfilmarna Ellen Fiske och Joanna Karlberg följt sina huvudpersoner vars liv skildras finstämt och intimt. Vi vistas med dem i deras hus på landet, dramatiken är av det lågmälda slaget och finns mer under ytan och i deras resonemang än utageras.
Tematiskt kretsar dokumentären kring begrepp som rik–fattig, svensk–tiggare, utanför–inkluderad. Den är gjord i samarbete med Amnesty och får oss att se människan i tiggaren, avdramatiserar på sätt och vis de här människorna som inte sällan ses som ett problem. Den besöker också kort Florians släkt i en liten by i Rumänien och ger en glimt av under vilka förhållanden de lever där.
Slutet ska inte spoilas, men så mycket kan sägas att man gärna vill diskutera det. Hur ska man tolka det, vad kan man läsa in i det? Framför allt väcker det frågan: hur gick det sen?