Flest dödsfall – hur gick det så fel i Storbritannien?
Resten av Europa öppnar upp – i Storbritannien fortsätter nedstängningen. Nu är antalet brittiska dödsfall som orsakats av coronaviruset högre än i både hårt drabbade Spanien och Italien. HBL utreder hur det gick så fel i Storbritannien. HBL i London
Ambulansen kommer sent på kvällen. Blåljusen blinkar ute på gatan. Men det är för sent, han har redan dött av viruset. Fyra dagar senare avlider hans fru på sjukhus – också hon i covid-19. De var ett engelskt pensionärspar i 80-årsåldern. De bodde på samma gata som jag, två hus söderut i längan av viktorianska radhus.
– Nu står deras hus bara tomt. Helt tomt, säger min granne Glen.
Stadsdelen där jag bor ligger på den sydöstra utkanten av den brittiska huvudstaden. Härifrån går det bara halvdåliga förbindelser till centrum. Det gör det till en relativt ovanlig del av London. Här har huspriserna inte stigit lika kraftigt som på andra håll. Invånarna består av en blandning av äldre vita arbetarklassinvånare och invandrare från Asien, Afrika och Västindien. Det är de folkgrupper som skakats hårdast av viruset i ett land som har blivit det värst drabbade i Europa.
Runt omkring området har många lagt upp teckningar av regnbågar och skyltar med uppmuntrande ord i fönstren. De tackar hälsovårdspersonalen för deras mod och uppoffringar, de tackar brevbärarna för att de fortsätter arbeta.
Många på min gata är vad som kallas nyckelarbetare – de som ser till att samhället fortsätter fungera, de som ofta drabbas hårdast av viruset.
I början av maj satte Storbritannien ett dystert nytt rekord. Antalet som testats positivt för covid-19 och dött steg till 29 427. Det är högre än antalet som dött av viruset i Italien. Statistiken, även om den inte är helt pålitlig, visar nu att Storbritannien är landet med den högsta dödssiffran i Europa. I nuläget har över 46 000 britter dött i viruset.
Det kunde ha sett annorlunda ut. Storbritannien kunde ha blivit ett annat Tyskland eller Nya Zeeland eller Sydkorea. Det anser de som kritiserat hur regeringen och premiärminister Boris Johnson har tacklat krisen.
Den 24 januari, då sjukdomen skakar Kina, håller den brittiska regeringen sitt första krismöte om coronaviruset. Mötet tar bara en timme. Efteråt säger hälsoministern Matt Hancock att hotet mot Storbritannien är lågt.
Premiärministern har för ovanlighetens skull inte själv deltagit. Boris Johnson har tankarna på annat. Storbritannien ska snart lämna EU. Det är över tre år sedan britterna röstade för brexit. Nu ska utträdet äntligen bli av och det är en stor seger för honom.
”Fem förlorade veckor”
I februari presenterar Johnson en ny regering som ska leda landet mot en ljus framtid utanför EU. Sedan tar han ledigt och åker till sin herrgård Chevening med gravida fästmön Carrie Symonds. Han går samtidigt miste om fem krismöten under coronakrisens första veckor.
Den konservativa tidningen The Sunday Times kallar det “fem förlorade veckor” i en stor artikel där premiärministern får hård kritik av anonyma källor. Han anklagas bland annat för att vara distraherad av skilsmässan från sin före detta fru, av brexit och för att inte bry sig om detaljer.
Regeringens råd till britterna är att de ska tvätta händerna. Annars får livet fortsätta ungefär som förut. Pubarna är öppna. Tunnelbanan i London är fullpackad varje morgon. På landets stora flygplatser finns det inga kontroller för besökare från Kina, Italien eller resten av världen.
Storbritannien väljer länge att gå sin egen väg då de flesta andra länder i Europa stänger ner. Landet satsar på flockimmunitet. Det är åtminstone vad regeringens rådgivare och talesmän säger i februari och i början av mars.
De var för långsamma, de låg alltid steget efter. Vi var inte förberedda, vi utförde inte tillräckligt många tester för att spåra viruset och vi har inte tillräckligt med skyddsutrustning.
Claudia Paoloni
Men problemet är att britterna länge bekämpar en annan sjukdom än covid-19. Planeringen de utgår från använder influensan som modell, skriver bland annat The Sunday Times.
Den 13 mars, efter att Italien och Spanien stängt ner, ordnas den årliga Cheltenham-festivalen. Över 250 000 personer samlas i tre dagar för att titta på hästkapplöpningen.
En dryg vecka senare svänger det. Skolor stängs. Pubar och restauranger uppmanas också stänga. Storbritannien börjar likna resten av Europa. Vad var det som hände?
Boris Johnson insjuknar
Regeringens medicinska rådgivare på Imperial College i London har räknat ut att hälsovården kommer att överväldigas och att över en halv miljon personer i Storbritannien kan dö av viruset, om inte kraftigare åtgärder införs för att stoppa smittspridningen. Studien får både Boris Johnson, hans inflytelserika rådgivare Dominic Cummings och USA:s president Donald Trump att haja till. Den visar att en infekterad person smittar betydligt fler än de räknat med.
Många av landets politiker, tjänstemän och deras rådgivare blir själv sjuka. Johnson är en av dem. Han tas in på intensivvården där han får syrgas i flera dagar tills han återhämtar sig. Regeringen tillbakavisar nu att flockimmunitet alls hörde till deras strategi.
– Om vi stängt ner tidigare skulle vi haft ett mindre antal döda, säger Claudia Paoloni som är ordförande för en yrkesorganisation för läkare.
Hon är en av många inom hälsovården som nu riktar hård kritik mot regeringen och som hoppas på en oberoende utredning då krisen är över. På frågan om vad hon tycker om hur Storbritannien handskats med krisen svarar hon att hon är så upprörd att hon måste väga sina ord.
– De var för långsamma, de låg alltid steget efter. Vi var inte förberedda, vi utförde inte tillräckligt många tester för att spåra viruset och vi har inte tillräckligt med skyddsutrustning.
En studie pekar på att bristen på skyddsutrustning kan vara en bidragande faktor till att läkare och sjukskötare dött av viruset. De som drabbats hårdast inom hälsovården är personer från Storbritanniens
många etniska minoriteter.
En annan stor fråga har varit omsorgen av äldre. Bristen på skyddsutrustning har gjort att viruset spridits på äldreboenden runtom i Storbritannien. Personalen har även där haft stora problem att få tillgång till skyddsutrustning. Det innebär att de inte kan skydda sig själva, eller personerna de tar hand om. En studie av London School of Economics uppskattar att över 22 000 personer på äldreboende i England och Wales kan ha dött av viruset.
Ytterligare ett problem är att det inte funnits tillräckligt med sjukskötare med rätt utbildning. Det gör att även om Storbritannien skaffat fler respiratorer så finns det inte tillräckligt med personal så att de kan användas.
Då landet stängdes ner hade viruset redan spridits vitt och brett. Det är något som är problematiskt i ett land som Storbritannien, anser Claudia Paoloni.
– Vi är en liten ö med en stor befolkning. Vi bor tätt och vi behövde därför kraftigare åtgärder för att stoppa viruset från att spridas så att hälsovården inte överväldigas.
Klarar första vågen
Trots det höga antalet döda är det ändå något Storbritannien lyckats med hittills. Statliga hälsovårdssystemet NHS klarade av den första vågen av viruset utan att kollapsa. Det stora nya sjukhuset för coronapatienter i London har nu stängts. En rapport av Sky News antyder att smittspridningen minskat kraftigt i den brittiska huvudstaden även om viruset fortsätter spridas på andra håll i England.
Förra onsdagen valde Boris Johnson att lätta på nedstängningen. Men exakt vad de nya råden betyder har förvirrat många britter. En del tog till sociala medier för att göra narr av regeringens nya slogan – ”var på alerten, kontrollera viruset, rädda liv”.
Också Claudia Paoloni anser att de nya råden är motsägelsefulla.
– Vi får nu träffa personer vi inte bor med, men bara utomhus och bara en person åt gången och vi måste då stå två meter från varandra. Samtidigt får vi pendla på överfulla tåg och bussar utan ansiktsskydd.
Hon oroar sig för vad som kommer att hända om det kommer en andra våg.
– Vi har inte åtgärdat problemen. Vi är inte förberedda.
Britterna blickar osäkert mot framtiden. En studie visar att de är mer oroliga över viruset än italienarna, spanjorerna eller sydkoreanerna.
En annan av mina grannar är lärare. Hon oroar sig över vad som kommer att hända då skolorna öppnas igen och hon måste börja jobba.
– Kanske jag kan leva på mina besparingar en tid i stället, undrar hon för sig själv en dag.
Hennes partner arbetar som busschaufför.
De hör båda till Storbritanniens etniska minoriteter. De har båda jobb som ökar risken för att smittas. De har levt i sär i över två månader. Ibland hälsar han på henne och står då utanför grinden. De kan inte röra vid varandra, men de kan i alla fall prata.
STUDENTEXAMEN I och med studentexamensnämndens diskriminering av personer med inlärningssvårigheter minimeras deras chanser att få en rättvis bedömning.
Det är några veckor sedan hela landets studenter fick det slutgiltiga resultatet av sina skrivningar. Själv upplevde jag både lättnad och besvikelse. Det var förstås skönt att få veta att jag blivit student, men ändå en besvikelse över några av resultaten.
Själv har jag både dyslexi och benämningssvårighet och det är ett hinder för mig varje dag. Det har förstås gjort det extra tungt i vår, då studentexamensproven plötsligt skulle klämmas in på ännu färre veckor. Men enligt studentexamensnämnden ska alla bemötas ”jämlikt” det vill säga att man drar varenda elev över samma kam, oavsett om man kämpar med en inlärningssvårighet eller inte. Detta gör att de som redan kämpar dubbelt så hårt i skolan inte får en chans att uppnå ett rättvist resultat.
Anser studentexamensnämnden att det är mitt fel att jag får kämpa med dyslexi? Jag har inte valt att få denna diagnos men ändå sätter de bördan på de elever som får kämpa genom skolan.
I och med studentexamensnämndens diskriminering av personer med inlärningssvårigheter minimeras deras chanser att få en rättvis bedömning. Jag har svårigheter med att stava i och med min dyslexi och det gör så att jag i både modersmål, finska och engelska förlorar poäng fast jag vet hur man ska säga ordet, men ordbilden är något jag ofta saknar. Min benämningssvårighet slår igenom
Anser studentexamensnämnden att det är mitt fel att jag får kämpa med dyslexi? Jag har inte valt att få denna diagnos men ändå sätter de bördan på de elever som får kämpa genom skolan.
i nästan alla ämnen, då jag visst kan förklara olika fenomen, men begreppen kan vara omöjliga att minnas.
I och med detta fick jag veta att jag hade rätt till att få kompensationspoäng. Men här möter vi det andra problemet: Dessa kompensationspoäng har jag bara rätt att få i ett ämne. Studentexamensnämnden tycks alltså utgå från att jag bara har dyslexi i ett ämne! Om de tror det håller jag gärna en gratis kurs för alla i nämnden så att de kan lära sig mera om läs- och skrivsvårigheter.
Jag accepterade ändå detta och tänkte att jag skulle vara glad för att jag åtminstone kan få detta som hjälp. Här möter vi det tredje problemet: Det visade sig att de ändrat reglerna så att man bara kan få kompensationspoäng om man blivit underkänd i ett ämne. Detta gör mig så frustrerad. Här har man levt på hoppet att dessa kompensationspoäng kanske kan ge mig ett mera rättvist resultat i åtminstone ett ämne, då jag inte kan stava eller hittar alla begrepp på beställning.
Vad är poängen med ett prov som inte motsvarar en verklig situation? I dag använder man sig av stavningskontroll i både fortsatta studier och jobb. Skulle inte bedömningen bli mera rättvis om både hög- och lågpresterande dyslektiker får tillgång till stavningskontroll i stället för kompensationspoäng?
Vad vill studentexamensnämnden säga med sina principer? Anser de att personer med inlärningssvårigheter inte har rätt till en jämlik chans? Är det verkligen en skola med mångfald vi strävar efter om det de gör är att trycka ner minoriteter som får kämpa dubbelt så mycket varje dag i skolan? Jag känner mig i alla fall nedtryckt och diskriminerad.