Äldre män i coronans tid
Ja, ni har sett nyheterna. I april dog det fler i Sverige än under någon annan månad på 2000-talet. Hittills har långt över fyratusen dött i sviterna av covid-19.
Statistiken förskräcker. Och risken finns att man vänjer sig, att tragedin skyms av siffror som justeras uppåt dag för dag. Men bakom dem lider människor – och mönster: sjukdom, ålder, kön och hemort.
Också unga friska kvinnor på småorter drabbas, visst. Men de flesta som avlidit har haft andra sjukdomar, som högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdom och diabetes. Väldigt många är män, av alla döda under 70 år var de nästan tre gånger så många som kvinnorna. Tyngst väger ändå ålder – 70 tycks vara en otäck gräns och hälften av alla som avlidit var över 80 år.
Det är statistikens otäcka kärna.
Det handlar inte om att ”svenskar” i största allmänhet dör i covid.
Det handlar om att smittan har nått de gamla via dem som ska ta hand om de sköraste. I en hemtjänst med dåliga rutiner, med timanställda som inte har råd att stanna hemma även om de känner sig sjuka och med brist på skyddsutrustning och test har de som ska hjälpa i stället blivit dödsänglar.
Och så var det ”äldreboendena”. Visst låter det som hem för dem som fått leva länge? De årsrika. Men det är sjukhem för de riktigt bräckliga, ofta dementa. På alldeles för många av dem har smittan kommit in. Och härjar runt som liemannen.
Det här säger minst lika mycket om synen på de äldre som om synen på smittan. Den hårt kritiserade svenska strategin går ut på att skydda just dessa ”äldreäldre”, medan smittspridningen pressas så att sjukvården hinner med.
Så var det tänkt. Att det blivit långt över 4 000 döda hittills är inte en direkt konsekvens av att grundskolor hållit öppet, det är inte ens en följd av att stockholmare sorglöst träffats på uteserveringar denna underliga vår. Eller av att sjukvården inte skulle ha hunnit med. Det handlar om att coronan tog sig in hos de sköraste. Och att försvaret där var svagt.
Det här riktar sökarljuset på hur välfärdssamhället tar hand om de svagaste.
Men det visar också att smittan inte är så spridd i det svenska samhället som omvärlden tror. Inte utanför huvudstadsregionen. När Stockholm hade 1 832 döda var motsvarande siffra i Skåne 133. Dödligheten på den danska sidan är betydligt högre än i Skåne. Ändå hålls gränsen stängd för svenskar – lite som att hindra esbobor att resa till Helsingfors. Medan danskar åker över till Sverige och shoppar. Coronan tycks bli det nya normala. Vi får tampas med viruseländet länge. Så småningom blir det ändå dags att utifrån var smittan finns och vem som drabbas skräddarsy åtgärderna. Så att andra grupper, näringar, regioner och landsbubblor kan återerövra vardagen.