Ekholm inte helt ofelbar om Donner

JöRN DONNER När jag tog itu med Kai Ekholms bok om Jörn Donner hade jag vissa – som det senare visade sig onödiga – fördomar mot verket. Jag är ingen vän av avslöjande litteratur där man flår sina medmänniskor, sina vänner och närmaste inpå benranglet, förutsatt att verket inte har allmängiltighet eller andra skönlitterära värden. Sådana är Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och Otto Gabrielssons bok om sin far.

Ekholms bok grundar sig på ett stort undersökningsmaterial, massor av expertintervjuer och Ekholms personliga åsikter. Men några så kallade pinsamma avslöjanden får man leta efter. Även om jag gillade boken var inget särskilt nytt för mig. Jag kände ju Donner i över sextio år, vi hade varit vänner, vi hade grälat, vi hade varit kolleger i politiken såväl på kommunal- som på riksnivå. Vi hörde till ett gäng som efter kommunala möten samlades hos honom till givande diskussioner och ett annat ”kändisgäng” umgicks flitigt med honom. Jag kände hans flickvänner både inhemska och svenska och senare även en av hans två hustrur. Vi umgicks i samma kretsar både i Stockholm och i Helsingfors. Och vi sysslade med givande diskussioner.

Trots de goda kvaliteterna i Ekholms bok är inte heller han helt ofelbar. I början av boken påstår han nämligen att ingen hade skapat en ordentlig bild av hurdan författare, intellektuell och journalist Donner var. Trots en massa expertintervjuer har han inte läst boken som utkom på dåvarande Söderströms förlag med titeln ”Innan du vet ordet av”. Utgivningsåret var 1975 och författaren var jag själv. Jag hade nämligen hyrt Donners våning i Stockholm för att skriva en bok om åldrandet (så dumt för jag skulle just fylla 50). Vi umgicks mycket, jag träffade hans flickvänner och sedermera hans hustru Jeanette Bonnier såväl i Stockholm som på vårt sommarställe i Åbolands skärgård. Boken fick strålande omdömen i Sverige där man gladde sig över en annorlunda bild av Donner som denne borde vara tacksam för. Så gick det dock inte. På bokmässan i Göteborg fräste han : ”Du har skrivit en skitbok om mig! ” Men någon långvarig fnurra blev det inte. Det var bara typiskt Donner.

Synd att Kai Ekholm inte har läst boken.