Hektisk försommar väntar till sjöss

Då vi vurmar för genetiken glömmer vi lätt bort etiken. Då privata dnaregister brukas alltmer vitt och brett kan vi snart landa i ett science fiction-aktigt mardrömsscenario.

■

torsten.fagerholm@ksfmedia.fi

Delar du en droppe blod med ett kungahus, eller har du en grovt kriminell, rentav en mördare i släkten? Släktforskning har blivit en lukrativ verksamhet i och med kommersiella dna-tester. Samtidigt har identitet blivit en handelsvara. Webben kryllar av annonser för att ”upptäcka sig själv” och kartlägga arvsmassan för ett par hundra dollar.

Nyss skrevs ett kapitel svensk kriminalhistoria: ingalunda antiklimaxen kring Palmeutredningen, utan dubbelmordet i Linköping 2004. Polisen ringade in en misstänkt tack vare ett avancerat dnapussel med data från släktforskningssajter. Redan 2018 kom det första stora genombrottet då man via samma metod grep ”The Golden State Killer” i Kalifornien, en förövare som tros ligga bakom ett dussintal mord och ett femtiotal våldtäkter 1976–1986.

Mitt i jublet förbiser mången de juridiska och etiska problemen. Det är så mycket mer rafflande att fascineras över true crime än att begrunda bristande datasäkerhet och potentiellt missbruk.

I utgångspunkt är dna-material inte avsedda att komma till användning inom rättsväsendet, förutom om kunden ger sitt aktiva samtycke. Därför använder företaget Family Tree DNA i Texas, populärt bland släktforskare och avgörande i Linköping-fallet, klurigt nog den motsatta principen: opt out. Användaren måste kryssa i det finstilta, uttryckligen för att förhindra att polisen ska komma åt ens data vid brottsbekämpning.

Amatörsläktforskarna lär nu skruva på sig i hängmattan: det finns kända fall där arvsanlag har sålts eller slussats vidare till läkemedelsjättar och polismyndigheter utan användarens godkännande. Kunder som låter utföra dnatester är varken konsumenter eller användare – snarare utgör din arvsmassa och identitet själva produkten som kan säljas vidare.

Det finns ett antal sajter som har blivit populära bland släktforskare och personer som vill ha reda på sitt ursprung i största allmänhet. Också mången finländare hör veterligen till de nyfikna som har skickat in sitt dna till laboratorium, ofta belägna på andra sidan Atlanten.

Problemet är att företag sällan är särskilt tydliga och öppna med hur de använder informationen eller säljer den vidare.

Därtill saknas tydliga gränsdragningar inom regleringen och lagstiftningen, både i USA och i Europa. Ska polisen få använda dnametoden också vid lindrigare, ickevåldsrelaterade brott? Då ändamålsglidningen väl satt i gång vet vi aldrig vad som kommer därnäst.

Nu inser alla och envar att dna från brottsplatser kan korsköras med släktforskartest i kommersiella databaser. Än sen, man har väl rent mjöl i påsen? Icke sa Nicke, det återstår obesvarade, principiella frågor. Data är den nya oljan, med djupt kommersiell karaktär och en besvärande tendens att säljas eller läcka vidare till tredje part, inklusive försäkrings- och läkemedelsbolag.

Den största obesvarade frågan lyder: äger du själv, staten eller företagen ditt dna? En liberal, pluralistisk demokrati är ingen naturlag. En vacker dag kan Finland präglas av illiberalt, eller auktoritärt styre. Autokrater älskar att maximera kontrollen och luska ut så mycket som möjligt om sina undersåtar. Dna-register och politiska kartläggningar vore en dödlig kombination.

Frågan om auktoritarism kontra individens fria vilja och autonomi porträtterades med hög precision i novellen The Minority Report (1956) av den hyperproduktive och påhittige science fiction-författaren Philip K. Dick. I en framtida dystopi förutspår polisen brott och griper gärningsmännen på förhand. Att Dick inom sitt författarskap uppvisade en smått paranoid läggning kanske har att göra med att han höll ångan uppe med hjälp av amfetamin.

Hursomhelst: i den växande övervakningskapitalismens, nationalismens och kulturchauvinismens tidevarv ska vi varken förhastat eller lättvindigt låta tekniken i växande grad ta över våra liv, eller sälja ut våra dyrköpta friheter. Förlorad integritet går inte att köpa tillbaka.

FOTO: KRISTOFFER ÅBERG Sjöbevakarna och båtförsäljarna har jobbat för högtryck sedan maj och midsommaren till sjöss väntas bli livlig. – Det går inte att döma ut allt båtfolk, men ju fler som rör sig till sjöss, desto fler ovana båtförare finns det också, säger äldre sjöbevakaren Robert Andersson. Han och kollegerna är skickliga att med blotta ögat avgöra vem de ska stoppa. – Är det fråga om en liten båt med väldigt många ombord kan det vara bra att göra en extra koll att alla har flytvästar och befälhavaren har koll på situationen.