Havet lockar som aldrig förr
Livet i skärgården är livligare än någonsin. Avbokade semesterresor och stugkarantäner fick fart på båtfolket redan tidigt i vår, och nya och begagnade båtar säljer som aldrig förr. Samtidigt har sjöräddningsuppdragen skjutit i höjden och midsommaren vänt
– Det sägs att de inte hann sova på 48 timmar, säger äldre sjöbevakare Robert Andersson och plitar ner klockslag och koordinater på en tom rad i loggboken ombord på patrullbåten vid Borgå sjöbevakningsstation.
Vad som följer sedan vet ingen ännu; en grundstötning, ett motorhaveri, en båtbrand, en sjöfylla? Ibland kan uppdragen komma tätt och avlösa varandra, som den gången då kollegerna i Helsingfors knappt hann hämta andan på två dygn.
Häromdagen gick hela eftermiddagen för Andersson och hans kolleger vid sjöbevakningsstationen åt att assistera vid ett större olycksfall ute på en holme. Ungefär samtidigt körde någon på fel sida om pricken vid Sandudds badstrand i Helsingfors och båten sjönk vid strandstenarna. Lite senare blev två personer i en roddbåt omkullkörda i svallvågorna av en motorbåt i hög hastighet.
I dag verkar det lugnt, trots att solen skiner och båtvädret är ypperligt.
Ombord på patrullbåten finns beredskap för alla tänkbara olyckor och uppdrag till havs och i skärgården. Oftast handlar det om att bogsera i land en motorhaverist, dra loss någon från ett grund eller assistera vid ett annat myndighetsuppdrag. Eller bara kontrollera flytvästar och brandsläckare ombord på fritidsbåtarna som glider förbi.
– Ganska ofta får vi stoppa folk som inte följer hastighetsbegränsningarna, säger styrmannen Jussi Kaikkonen och maxar farten.
Patrullbåten skulle klara en båtjakt i 40 knop.
– Men alltid är det inte värt det. Medan vi jagar en båt kan vi äventyra för tio andra båtar runtomkring, säger Andersson.
I dag behövs ingen jakt. Då sjöbevakarna viftar med stoppskylten och sätter på sirenen styr Jukka-Pekka Lehtimäki snällt in sin splitternya AMT 200 DC mot patrullbåtens reling för granskning.
Alla fyra ombord bär flytväst och båten är utrustad som ett praktexempel. Dessutom har Lehtimäki stenkoll på den nya sjötrafiklagen och ger inget utslag i alkometern.
Lehtimäki råkar höra till de tusentals finländare som fått avboka alla andra sommarplaner och valt att köpa ny båt i stället.
– Vi sjösatte henne till valborg och har hunnit köra över 20 timmar, räknar Lehtimäki.
Bråd vår och försommar
Redan i början av maj konstaterade Finska vikens sjöbevakningssektion att årets försommar kan bli alla tiders mest brådskande. Antalet uppdrag till havs och i skärgården låg på den högsta nivån jämfört med de senaste tio åren, och vissa dagar var extremt bråda.
Samtidigt räknade den frivilliga sjöräddningen till 154 räddningsuppdrag, medan motsvarande siffra för i fjol var 111 vid samma tidpunkt.
Vid sjöräddningscentralen i Åbo håller vice chefen Niklas Guseff med om att det varit en bråd försommar, men då han tittar närmare på uppdragen blir de ändå inte värst många fler än i fjol. Däremot betydligt fler än 2018 i förhållande till årstiden.
– Det kan bero på att hela färjetrafiken stått så gott som stilla den här våren. I vanliga fall har vi kring 20 sjukdomstransporter per månad från färjorna mellan Finland och Sverige. Någon får en hjärtattack efter discot och vi skickar dit en helikopter. De här fallen har försvunnit helt och hållet.
– Däremot har vi haft fler allvarligare olyckor och andra sjuktransporter. Det hänger också ihop med att folk bott ute på stugorna hela våren. Dels hade vi ingen riktig vinter, dels slog coronafenomenet till.
Vilda västern vid västgränsen
Det som också sysselsatt sjöbevakarna under våren är gränskontrolluppdragen, där bestämmelserna enligt många varit väldigt förvirrande.
– Herregud, nej, låt oss inte gå in på det, suckar Guseff.
Under de mest brådskande dagarna har sjöbevakningen svarat på flera hundratals samtal och e-postmeddelanden från medborgare som undrar vad som egentligen gäller.
– Många svenskar har försökt komma hit med motiveringen att de äger en husbil som de lämnat stående på finska fastlandet som en sommarstuga. Andra har försökt komma med husdjur som ska avlas, men även där blir det stopp.
Utlänningar med finländska flick- och pojkvänner har till exempel tvingats bevisa att de varit sambor i minst två år för att få resa in.
– Det här är väldigt svårt att avgöra, säger Guseff.
Han får medhåll av Robert Andersson i Borgå.
– Inte ens vi sjöbevakare har alltid fått helt klara direktiv.
Sedan den 15 juni har restriktionerna ändå lättat. I nuläget ska alla fritidsbåtar släppas igenom, också de med svenska passagerare ombord.
Ologiskt, menar Guseff, eftersom samma person kan bli stoppad om han kommer med bil eller färja, men får däremot passera om han tar den egna båten.
Tillbaka till patrullbåten
Kaikkonen drar ner på farten och patrullbåten glider in mellan två små holmar i den yttre skärgården. Det finns tätt med bryggor på båda stränderna och vid nästan varje brygga ligger en båt. Stugfolket har varit i gång tidigt i år. Redan i slutet av februari kunde sjöbevakarna följa
hur trafiken ut till stugorna ökade. Oftast är det bara fiskare i farten den tiden på året, men den varma vintern rörde om i rutinerna. Sedan kom coronan och allt fler tog sin tillflykt till skärgården.
Det ökande livet i skärgården syns också i statistiken över antalet sålda båtar.
– Båthandeln brukar komma i gång efter båtmässan, men i mitten av mars då allt stängde blev det tvärstopp. Då den första chocken lagt sig såg vi plötsligt ett jätteuppsving. Nu jobbar båtfabrikerna för högtryck och har tvingats skjuta fram semestrar för att hinna med, säger Jarkko Pajusalo, vd för Båtbranschens centralförbund Finnboat.
Det är de 5–6 meter långa stugbåtarna som säljer bäst.
– Folk vill komma ut på sjön och skaffar sig en liten snurra till stugan. Många familjer som delar holme mellan generationer har kommit fram till att de behöver flera båtar än en. Andra har köpt ny stuga och behöver ny båt. Dessutom finns det många som brukar hyra båt nere på Medelhavet varje sommar och som nu tvingats ställa in resan och vill segla här hemma i stället.
Samma trend syns vid båtbörsen Nettivene där både nya och begagnade båtar byter ägare. Båthandeln har inte bara kvicknat till, den har bokstavligen exploderat, förklarar tjänstens kommersiella producent Erno Kalalahti.
– Antalet sålda båtar har ökat med över 30 procent, priserna har höjts och försäljningstiderna har förkortats.
Det är inte bara de små båtarna som går åt, även om medianpriset för nya sålda båtar ligger på 13 000 euro och på 4 000 för privatsålda begagnade.
– I klassen för båtar som kostar över 30 000 euro har det skett en 45 procents ökning, säger Kalalahti.
Allt från vattenskotrar till utombordare och segelbåtar säljer bra.
– Båthandeln når ofta sin kulmen i juli. I år har försäljningen redan passerat fjolårets julisiffror. Men det är logiskt, folk har tröttnat på att sitta hemma och uggla och vill till sjöss.
Det finns plats för alla
Patrullbåten har nu lämnat sydspetsen av Emsalö bakom sig och Jussi Kaikkonen tar oss längre ut till havs. Bortom Söderskärs fyr är horisonten öppen, med Tallinn som nästa anhalt. Vågorna glittrar i solen.
– Här skulle finnas plats för ännu fler båtar, funderar Kaikkonen och får order om att ta ny kurs.
En segelbåt som går för motor passerar.
– Folk har blivit så bekväma nu för tiden, konstaterar Robert Andersson.
– Det händer ofta att segelbåtar får motorhaveri och kallar på oss. Ibland har de inte hissat seglen över huvud taget. Snabbare är det ju med motor.
Hur ofta tvingas du hoppa i och rädda någon från sjön? – Oftast får vi upp folk med plattformen som vi kan fälla ut på sidan av båten. Men ibland simmar vi efter båtar som slitit sig loss och drivit iland på någon holme.
Finns det något ”favoritgrund” som folk ofta brukar köra på?
– Nja, båtförarna hittar nog stenar överallt. Vanligast är väl att köra på sten vid sådana ställen där man kört i tiotals år och tror sig veta precis var stenen ligger.
Har du själv åkt på grund? – Nej, eller jovisst, utanför den egna bryggan, typiskt nog.
– På vårt område mellan Nordsjö och Lovisa händer det oftast något i Sibbo skärgård. Men det betyder inte att Sibboborna skulle vara dåliga sjöfarare, där råkar bara finnas väldigt mycket sommarstugor.
Kaikkonen skrattar. Han minns en grundstötning i Sibbo där de höll på att dra loss en ortsbo från en sten, och så kom grannen som ville hjälpa till och körde upp på precis samma sten.
Kaikkonen, som kommer från Kajanaland, är egentligen skogmänniska och drömde om att vakta östgränsen. Efter grundkursen satt han i passkontrollen vid Helsingfors-Vanda flygplats. Men ödet förde honom till sjöbevakningsstationen och i dag skulle han aldrig byta ut skärgården som arbetsmiljö. Det är ovissheten som lockar. När ingen dag är den andra lik.
Från ledningscentralen i Helsingfors kommer ett anrop. Ett misstänkt oljeutsläpp från ett tankfartyg söder om Borgå fyr, prov från både vattnet och tankern måste tas för att skickas till analys. Befälhavaren knackar in koordinaterna. Kaikkonen får än en gång order om ny kurs, 072.
– 072, upprepar Kaikkonen och sneglar på klockan. Det betyder en kväll på havet igen, i bästa fall får han och kollegerna stiga iland tre–fyra timmar senare. Men de klagar inte.
– Inte är det helt dåligt det här ändå, säger Andersson och blickar ut över det glittrande vattnet.
❞ Det händer ofta att segelbåtar får motorhaveri och kallar på oss. Ibland har de inte hissat seglen över huvud taget. Snabbare är det ju med motor. Robert Andersson Äldre sjöbevakare