Turbulent första år för riksdagens nykomlingar
Samtalskulturen i plenisalen blir allt hårdare, men i kristider håller riksdagen ihop. Sju nya riksdagsledamöter berättar om första året på det nya jobbet.
I april 2019 valdes en rekordmängd nya ledamöter in i riksdagen. Av de 83 nya förtroendevalda finns några med tidigare erfarenhet i form av medarbetare eller riksdagssuppleant, men för många var jobbet i riksdagen alldeles nytt.
– Plenisalen är lite som en teater, någon har till och med refererat till den som en sumobrottningsarena. Där uppträder man till viss del för medierna. I utskotten är stämningen avspänd och där har vi ett bra diskussionsklimat.
Det säger Samlingspartiets Pihla Keto-Huovinen som genast märkte att det fanns en diskrepans mellan arbetet i plenisalen och utskotten. Samtalskulturen bland riksdagsledamöter är ett fenomen som flera gånger omtalats i medierna. Förutom att tonen blivit hätskare på nätet har debatten i plenisalen också blivit råare.
Centerns Eeva Kalli har återvänt till riksdagen efter en paus på nästan tio år. Under Matti Vanhanens (C) andra regering var Kalli bland annat EU-rådgivare till statsministern. Nu är hon riksdagsledamot för första gången. Att språket i plenisalen förändrats markant under de senaste tio åren kändes i märg och ben, säger hon.
– Speciellt i början av valperioden var det mycket bölande i bakgrunden när en ledamot höll ett anförande. Det förändrades lite när talmannen tog tag i saken, men visst är tonen mer provocerande än för tio år sedan.
Bella Forsgrén, som är riksdagsledamot för De gröna, håller med om att debatterna i plenisalen kan vara onödigt tillspetsade. Trots att debatter är värdefulla och en viktig del av politiken, tycker hon att det ibland blir onödigt hårt.
– När man sedan möts i riksdagens kafé är alla kompisar igen. Det finns en teatraliskhet i plenum som känns konstig för mig.
Forsgrén blev också förvånad över att samma saker, nästan ordagrant, kan tas upp av flera ledamöter under samma plenum. Socialdemokraten Kim Berg har också noterat det.
– Fastän en minister svarat på en fråga så kan en annan ledamot ställa samma fråga på nytt och på nytt. Det är ju inte ett hemskt effektivt sätt att arbeta men det är väl parlamentariskt, säger Berg.
Han märkte också snabbt att man i princip kan ta upp vilken fråga som helst under plenum, bara den lite grann tangerar det ämne som behandlas.
– Jag har varit med länge i olika politiska sammanhang och där brukar man endast tala om den sak man har på bordet. I plenum kan man nästa prata om vad som helst, man hittar alltid någon grund att ta upp en sak som är viktig för en själv.
De nya riksdagsledamöterna är ändå rätt eniga om att man under coronakrisen känt av en mjukare och mer gemensam linje såväl i debattkulturen som i sakfrågorna.
Exceptionellt år
Valperioden 2019–2022 kommer troligen att gå till historieskrivningen som en tid präglad av både kriser och skandaler. I samband med postkrisen under hösten 2019 avgick statsminister Antti Rinne (SDP) och regeringen föll.
När en ny regering, som i stort sett bestod av Rinnes regering men med Sanna Marin (SDP) i täten, inlett sitt arbete hamnade utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) i hetluften i och med debatten kring finländarna i det syriska fånglägret alHol.
Knappt var de tidigare kriserna över när coronaviruspandemin landade i Europa och Finland började tillämpa beredskapslagen. Till råga på allt avgick sedan finansminister
Katri Kulmuni (C) när det framkom att hon fått medieträning för ministeriets pengar.
Alla omställningar, kriser och skandaler har varit omtumlande och tidskrävande för ledamöterna. Svenska folkpartiets Sandra Bergqvist säger att hon trodde det skulle lugna sig när vårens regeringsförhandlingar var över i slutet av maj, men det gick som känt åt andra hållet.
– Politiken har varit hett stoff hela året. Det har nästan varit livesändning dygnet runt från Riksdagshuset och det gör att vi politiker hela tiden måste känna till senaste nytt.
Bergqvist säger att det har krävts analyser och uttalanden på stubinen när något nytt har hänt.
– Tiden att hinna tänka och formulera sig har varit otroligt kort.
Tiden med de egna är knapp
En stor överraskning för Bergqvist var att hon har fått tillbringa så lite tid med sina partikollegor. Det mesta av arbetet görs i utskotten som träffas dagligen från tisdag till fredag. Den egna riksdagsgruppen ser hon bara en gång i veckan.
Vänsterförbundets Mai Kivelä överraskades av samma sak. Både Kivelä och Bergqvist kommer från förhållandevis små partier och är ibland den enda partirepresentanten i utskotten.
– Fastän man arbetar med andra är det ett ganska ensamt jobb, säger Kivelä.
Baserat på vilka utskott man sitter i skapas en egen arbetsbild som ser olika ut för varje ledamot. Det finns ingen egentlig chef som styr jobbet, och Kivelä säger att skillnaden mellan det här jobbet och att arbeta i ett enda team är stor.
Hon var inte heller beredd på att det är så stor skillnad på regering och opposition. Enligt Kivelä påverkar det nästan allt arbete i riksdagen.
Det största oppositionspartiet Sannfinländarna fick in 24 nya ledamöter i det senaste riksdagsvalet. En av dem är Sebastian Tynkkynen. Trots att han är nöjd med hur man inom riksdagen slutit samman och varit enig i hanteringen av coronakrisen är han besviken på hur många ledamöter agerar. Tynkkynen trodde att när man blir vald till riksdagsledamot så jobbar man explicit enligt sina värderingar.
– Jag har märkt mycket politisk teater och tricksande för väljarstödets skull.
Han säger att varje ny ledamot kan vara med och skapa en ny riksdagskultur. Själv försöker han vara så öppen som möjligt med vad som händer bakom kulisserna.
– Sociala medier har varit ett naturligt verktyg för mig.
Många ledamöter är uppkopplade dygnet runt och arbetet smyger sig på hela tiden. Det är inget åtta till fyra-jobb, säger Sandra Bergqvist, men konstaterar också att få jobb är det nu för tiden.
– Att vara riksdagsledamot påverkar hela ens livsstil.
Tynkkynen håller med och säger att han ändå är nöjd med att nu få betalt för det som tidigare var en kär hobby.
– Många gånger har jag nästan jobbat dygnet runt, men jag har tyckt så otroligt mycket om det här jobbet och är tacksam att jag får göra det.
De grönas Bella Forsgrén säger att hon hämtar ork och inspiration från naturen. Grundläggande mänskliga behov som att äta är också något man måste hitta tid för.
– Annars kan det gå som för mig i början; jag satt på en massa möten och plötsligt märkte jag att klockan var 16 och att jag inte ätit. Det finns en viss rytm i riksdagsarbetet men det finns ingen lunchpaus inplanerad. Drar ett möte ut på tiden och har ett annat redan börjat så måste man själv avgöra vad man prioriterar. Man måste tillgodose basbehoven för att ha bra balans i livet.
Tynkkynen startar musikkarriär
Efter ett exceptionellt första år får de nya ledamöterna snart ta semester. Riksdagen kommer att samlas till plenum även veckan efter midsommar, men om inga stora kriser uppenbarar sig hägrar sedan ledigheten.
Många av ledamöterna ser fram emot att tillbringa tid med sina familjer och på sina stugor. Forsgrén ska i väg och bekanta sig med Finlands nationalparker och Kivelä ser fram emot att läsa skönlitteratur.
Tynkkynen berättar att han kommer att skriva låtar under sin semester.
– Tanken är att jag ska starta min musikkarriär i höst och börja ge ut låtar. I Finland är den politiska musiken mest vänsterlutande, som Paleface till exempel. Jag tänker att det kunde sitta med nationalistisk lyrik.
Han kan inte säga vilken musikgenre det kommer att handla om utan låttexterna kommer att utgöra stommen. Själv spelar han piano, bas och trummor, och därtill sjunger han.
– Jag tror inte att jag kommer att låsa mig vid en genre utan det kan bli både pop och mer akustisk musik.
Bergqvist som bor i skärgården i Nagu säger att hon kommer att åka mycket båt med familjen och ser fram emot att träffa vänner och andas ut.
– Jag tror hela Finland behöver en semester efter det här året.