HSK har 57 421 nya orsaker att se sig i spegeln
Helsingfors stad visar att man bryr sig om sina invånare och håller hårt på sina etiska principer då man kräver tillbaka stödpengarna av Helsingfors Skridskoklubb.
Kultur- och fritidsnämnden i Helsingfors gick emot idrottssektionens beslut att bara kräva tillbaka sju procent av de stödpengar den skandalomsusade skridskoklubben HSK (Helsingfors Skridskoklubb) fick av staden 2018–19.
Det betyder att HSK måste betala tillbaka stadens understöd från år 2018 i sin helhet, vilket betyder 57 421 euro.
Beskedet är inte bara välkommet – det visar också att Helsingfors stad ser ytterst allvarligt på att barnen i staden far illa och behandlas fel.
Staden sänder en viktig och välkommen signal till alla klubbar och tränare: Om ni inte följer de etiska principerna kräver vi era stödpengar tillbaka.
Staden sänder en ännu viktigare signal till barnen och deras föräldrar: Ni kan lita på att er hemstad bryr sig om ert välmående och gör allt för att skydda er.
– Det är ett tufft beslut då föreningen blir ersättningsskyldig. Det drabbar många oskyldiga, sade Silja Borgardsdottír Sandelin (SFP), medlem i kultur- och fritidsnämnden.
Det är klart att det är en tuff sits för HSK och att det kommer att svida att tvingas betala tillbaka hela stödsumman på 57 421 euro. Det svider betydligt mer än om staden gått på idrottssektionens linje och bara krävt tillbaka 4 019 euro.
Nämndens beslut visar klart och tydligt stadens ståndpunkt. Att det svider är hela poängen. Det är tänkt att vara ett kännbart straff.
Kravet på återbetalning ska få föreningarna att stanna upp och tänka till.
Att mobba och kränka barn ska inte kunna avfärdas med en axelryckning.
Det är alltid förbjudet och det accepteras eller godkänns aldrig.
Det måste ha allvarliga konsekvenser.
Varje gång, utan undantag.
Då HSK misslyckats med att först vidta tillräckliga åtgärder för att skydda sina idrottare och sedan inte insett allvaret i de grova övertrampen som skedde i föreningen har man visat att man inte utan utomstående hjälp kunnat skapa en hälsosam och trygg omgivning för sina medlemmar.
Mirjami Penttinen mobbade och trakasserade de unga åkarna i klubbens elitlag utan att klubben ingrep. Då hon åkte fast visade sig HSK ovilligt att inse allvaret. HSK ansåg att en sju veckors avstängning var ett lämpligt straff för Penttinen.
Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI (SUEK) granskade Penttinens och HSK:s agerande och slutsatsen var att Penttinen brutit mot idrottens etiska principer och att hon handlat olämpligt.
Inte ens då Konståkningsförbundet stängde av Penttinen och i sitt beslut påpekade att tränaren brutit mot de etiska reglerna och upprepade gånger använt sig av kränkande och opassande språk mot sina adepter insåg HSK att de borde agera med kraft. Penttinen
fungerar som tränare i klubben också under förbundets avstängning.
Då är det viktigt att någon med makt – i det här fallet pengar – ingriper och visar att det är oacceptabelt att agera som tränaren och klubben gjort.
Helsingfors biträdande borgmästare Nasima Razmyars (SDP) aktiva agerande i frågan blev avgörande. Hon accepterade inte idrottssektionens beslut utan tog ärendet vidare till nämnden.
Om nämnden följt idrottssektionens beslut hade signalen varit oroväckande och farlig.
Sektionen ville bara kräva tillbaka sju procent (4 019 euro) av den totala stödsumman (47 421) eftersom bara sju procent av klubbens medlemmar tränats av de straffade tränarna.
Det här är första gången Helsingfors
kräver tillbaka understöd med hänvisning till de etiska principerna. Det hade kunnat ge oönskade följder i framtiden om man nöjt sig med att kräva tillbaka bara en liten procentuell andel av understödet med hänvisning till hur många idrottare som potentiellt kan ha berörts.
I framtiden hade en tränare i en klubb med femhundra medlemmar kunnat mobba, trakassera och kränka 15 idrottare med påföljden att klubben hade kunnat klara sig undan med att bara betala tillbaka tre procent av stadens understöd.
Då skulle det kunna finnas en risk att man i klubbarna inte ser tillräckligt allvarligt på problemsituationer som uppstår och att man därför inte ingriper tillräckligt snabbt och effektivt. Om man däremot hotas av kännbara ekonomiska förluster lär man reagera direkt då man nås av uppgifter om idrottare som behandlas fel.
HSK reagerade för svagt och för sent. Att man nu – efter att problemen i föreningen behandlats och kritiserats i offentligheten – sett över sin verksamhet och skapat bättre förutsättningar att märka och reagera på opassande beteende är förstås mycket välkommet och bra.
Tränarna har fått en handbok för etiskt ledarskap som stöder dem i arbetet. I handboken står föreningens linjer och etiska regler. Det ska också vara lättare för idrottare att anmäla opassande beteende, och föreningen säger att det förutom tränare också kommer att finnas en förälder med på träningarna i fortsättningen.
Men att Penttinen får jobba vidare i klubben under sin avstängning visar ändå att man inte insett hela allvaret. Kanske ett kassahål på drygt 57 000 euro kan hjälpa den nya klubbledningen att ta sig ännu en funderare över etik och moral inom idrotten och vilka värderingar som ska styra den egna verksamheten.