Underbart för mycket av allt
The Great om Katarina den stora har en läcker yta och lever i hög grad på den mustiga kemin mellan Katarina och Peter III. Det är spirituellt och vulgärt, intelligent och engagerande, lite som att vara full på champagne.
dramaserie
The Great
10 delar på HBO Nordic (serien recenseras i sin helhet). Manus: tony McNamara. Regi: I rollerna: Elle Fanning, Nicholas Hoult, Phoebe Fox, Sacha Dhawan.
Traditionellt har envåldshärskare varit populära i fiktion eftersom de antas kunna förverkliga vad alla andra drömmer om: sex, lyx, den ultimata bekräftelsen i att ens vilja är lag. I den hutlösa kostymkomedin The Great är Peter III (Nicholas Hoult, torde hos oss vara mest bekant som Dome Karukoskis Tolkien) son till tsaren av Ryssland. Men det är hans far som var den store, själv är han högst medioker.
Det segdragna kriget mot Sverige går dåligt och slukar soldater, Peter kan ingenting och förstår sig inte på att regera. ”It is hell to dwell”, konstaterar han, till temperamentet inte olik en viss orangehårig president. Han bjuder endast folket på grymhet, spektakel och dekadens.
Han har gifts bort med Katarina (en ljuvlig Elle Fanning som äger), prinsessa från Preussen. Hon anländer purung, rödkindad och viljestark till det ryska hovet med huvudet proppat av upplysningsläror och hjärtat av romantik. Det blir ett bryskt uppvaknande i ett närmast medeltida, hedonistiskt, godtyckligt skräckvälde.
Lyckligtvis hittar hon allierade, först hovdamen Marial (Phoebe Fox), en överdängare på att uttala dräpande oneliners med perfekt pokeransikte, och älskaren Leo (Sebastian De Souza), med smäktande hundögon och huvudet kortare än hon. ”Mitt öde är du och ditt öde är Ryssland”, säger han till Katarina.
Glimtvis sann
Serien är ytterst löst baserad på historiska fakta. Som i Philip Pullmans fantasyserie om guldkompassen flimrar ställvis riktiga platsnamn som Hangö och Viborg eller porträtt av Tjechov eller Voltaire förbi.
Katarina den stora skildras som en upplyst feminist medan Peter är hovets driftkucku och absoluta terrorist. Han är ett stort barn: grym, impulsiv och charmig – som vem som helst som aldrig blir motsagd blir.
Människoliv är inte ens billiga utan gratis. Maktfullkomligheten, okunnigheten och det brutala våldet fångas kanske bäst av överdrifterna – hur hovet obekymrat knullar, slänger omkring avhuggna svenska huvuden och mördar inför öppen ridå.
Katarina vill ha makten för att reformera Ryssland. Hon utvecklas från idealistisk flicksnärta till världsvan vuxen som behärskar maktens spel. Det är fortfarande ovanligt att se kvinnor öppet deklarera att de söker makt – i kontrast drivs Elisabet II i The Queen av pliktkänsla och Sofia Coppolas Marie Antoinette är en oskuldsfull fjortis med flickdrömmar och hela franska statsbudgeten i veckopeng.
Som en champagnefylla
Seriens skapare Tony McNamara skrev en pjäs om Katarina den stora 2008 och även manuset till Yorgos Lanthimos Oscarsbelönade kostymfilm The Favourite. Den filmen är det närmaste man kommer i ton – svart komedi, absurd satir, anakronismer som får huvudet att spinna. Men där The Favourite bär ett stråk av kall, realistisk svärta i sitt hjärta är The Great mest uppsluppet glad, sarkastisk och påhittig.
Den visuella ytan är lika läcker som i Coppolas Marie Antoinette – i en tydlig hommage åker Katarina med hovdamer till fronten och bjuder soldaterna på makroner. Men här hålls inte sex och brutalt våld diskret utanför bild.
Serien lever i hög grad på den mustiga kemin mellan Katarina och Peter (bästa ”frenemy”-skapet någonsin) och på de kvicka och träffsäkra replikerna – jag har inte skrattat så lätt och ofta på åratal. Men skrattet fastnar i halsen och jag bli genuint berörd – det går inte att tycka riktigt illa om någon karaktär.
The Great är sorglöst spirituell och vulgär, lätt som en bubbla och en intelligent maktanalys av varför den ryska revolutionen är nödvändig. Jag blir så engagerad att jag hamnar i gräl med min omvärld. För mycket av det goda kan vara underbart. Som att dricka sig full på champagne. Huzzah!