Våldet ett tecken på att samhället för länge sedan spårat ur i USA

USA Dödligt polisiärt våld mot svarta män får USA att flamma upp från kust till kust. När vi tror att vi sett det värsta åtföljs mordet på George Floyd av att polisen inom två veckor mördar Rayshard Brooks i Atlanta. Det är som ett nytt avsnitt av en följetong som pågått i decennier: Polisbrutalitet, protester och polisiära kraftåtgärder som åtföljs av kosmetiska reformer. Hur kommer det sig att USA aldrig lär sig?

Rötterna sitter djupt. Samtidigt som coronapandemin ökar trycket från gräsrötterna sprider en demagogisk president flammorna från toppen. Vad vi ser är både en produkt av presidentvalet 2016, och en upptakt för november 2020. Trumps retorik vet var den tar!

Utbildningsnivån visar sig vara den viktigaste demografiska parametern som påverkade presidentvalet 2016. Samtliga delstater där mer än en tredjedel av vuxenbefolkningen har en bachelorsgrad gav sitt stöd för Hillary Clinton. I motsats gick en absolut majoritet (92,5 procent) av alla stater där fler än 70 procent saknade en bachelorsgrad bakom Donald Trump. Matematiskt uttryckt var korrelationen hela 81 procent. Ingen annan faktor (ras, etniskt ursprung, ålder etcetera) korrelerar lika högt. Det här betyder inte att endast lågutbildade röstar på Trump, men det talar sitt tydliga språk om skillnaden på det andliga klimatet i stater som Alabama (<20 procent bachelorsgrad) och Massachusetts (>42 procent bachelorsgrad).

Utbildningsdiskrepansen är ett resultat av kapitalism på övervarv. Avsaknaden av nämnvärd samhällelig reglering gör att universiteten satt marknadspris på sina program. Resultatet är en stark polarisering. För varje Harvard och Yale, finns det en uppsjö av college som knappt har råd att betala sina elräkningar. De begåvade har goda möjligheter att förkovra sin levnadsstandard, medan de mer osäkra ofta väljer att inte ta risken.

På ett samhälleligt plan utgår amerikanerna från att mervärdet skapas genom företagsamhet, och att samhällets primära uppgift är att upprätthålla ett ramverk för näringslivet. Då något inte fungerar försöker man instinktivt korrigera det med ökad konkurrens. Ett marknadsorienterat tänkesätt tenderar dessvärre att hjälpa de starka. Är du en toppbegåvning blir du sponsrad; medelmåttorna lämnas på perrongen.

Situationen accentueras av att de politiska strukturerna inte främjar diskussion mellan partierna. Rent generellt är det svårt att få grupper som bildar sin världsuppfattning på en auktoritativ tro att kommunicera med dem som värderar analys och förståelse. När systemet inte tvingar parterna att regera tillsammans finns det inget incitament för kompromisser.

Kärnan till dagens segregering ligger i att man endast väljer en representant per valdistrikt till lagstiftande organ. Kampanjerna drivs i en antingen-eller-anda. Som resultat är USA i dag snarare en valdiktatur än en representativ demokrati. Har en presidents parti majoritet i senaten och representanthuset är det bara att tuta och köra. Saknar presidenten majoritet får man kompromissa, men det blir aldrig frågan om att samregera. Man koncentrerar sig på reformer som kan genomföras utan nämnvärd diskussion mellan partierna.

Två grupper med varsin sanning förlorar successivt alla verktyg att skapa lösningar som grundar sig på delade värderingar. Det politiska arbetet flyter från plenisalen ut i korridorerna. I en sådan atmosfär fokuserar man på ramvillkor, med målet att marginalisera sin motståndare. Sedan Ronald Reagan har vi sett en gradvis justering av snart sagt alla spelregler. Pengar har blivit tal, valdistrikt har ritats om, fängelsepopulationen har fyrdubblats etcetera. När man demoniserar sin motståndare blir alla vapen tillåtna. I dag sitter 4 procent av alla afroamerikanska män fängslade. Trots alla transgressioner är det inte förvanskningen av demokratin som fått folkets bägare att rinna över. Justeringarna har skett så långsamt att de inte väckt tillräckligt höga känslor. Protesterna utlöses av missförhållanden som är så uppenbara att man inte kan blunda för dem. Det våld vi ser i dag är ett tecken på att samhället för länge sedan spårat ur.

Man får hoppas att dagens protestvågor leder till konkreta reformer. Är kanske den Trump-utnämnde domaren Neil Gorsuchs röst för legaliserandet av lgbtq-rättigheter ett tecken på en spirande dialog?

År 1989 fick en skillnad i sanningsuppfattning i öst och väst Berlinmuren att falla. Vi får hoppas att något motsvarande sker med den virtuella muren som delar USA i två läger. Återföreningen kommer dessvärre att ta både tid och bildning. KETTIL CEDERCREUTZ PhD, Chicago, USA