Jävlar anamma

Vid den senaste finanskrisen himlades vi i Finland över den offentliga sektorns skuld som då uppgick till 60 miljarder euro. Tack vare coronaviruset och de därpå följda stödåtgärderna uppskattar Finansministeriet att den offentliga sektorns skuld om fyra år uppgår till 200 miljarder euro. Det kan vara motiverat, men klart är att vi är ordentligt skuldsatta i framtiden.

Det är inte bara Finland. Hela västvärlden ser ut att klampa i de japanska fotspåren rakt ner i zombieträsket. Denna utveckling fick än mer fart med coronaviruset. Medan centralbankerna världen över med sina pengar från cyberrymden köper ut alla värdepapper från marknaden förutom direkta aktier, finns det ingen annanstans för det egentliga kapitalet att ta vägen.

Resultatet blir stigande aktiekurser, ett kolossalt slöseri av resurser och att allt fler obotligt sjuka eller rent av döda zombiebolag hålls vid liv. Karusellen snurrar så länge de viktigaste centralbankerna fortsättningsvis trycker ner excesslikviditet i strupen på marknaden. Givet att förtroendet består. Tills det inte längre består. Då är det ”game over”.

Aktiemarknadens förväntade realavkastning sjunker i takt med att kurserna stiger. Ju dyrare aktier, desto lägre avkastning på de pengar man investerat. Därutöver sjunker företagens förmåga att åstadkomma avkastning allt eftersom ekonomierna stagnerar. Så var det ännu det där med centralbanksåtgärderna som knuffat marknaden uppåt. När de tar slut lär realiteten göra entré.

Hur skall vi då klara av att betala våra skulder? Ifall man ännu i framtiden oroar sig för sådant ser det dystert ut. Det finska pensionssystemet står redan nu för en fjärdedel(!) av allas lönekostnad. Samtidigt blir de som skall tas om hand allt flera, medan de arbetsföra blir allt färre. Lägg till höjda skatter från allt dyrare låneskötsel och skämtet om en ”lämna landet-skatt” slutar att vara roligt.

Alternativen är få och börjar bli något desperata. Politikerna borde skapa strukturella förändringar. Det har de inte gjort och det lär de inte göra, på grund av den lättja centralbankernas penningpolitik möjliggjort. Finansieringen av pensionssystemet borde vändas upp och ner. Vi borde fondera det som tas in i stället för att genast nästa dag betala ut rubbet. Solidium kunde stå som grundplåt i det här. En investering om 5 000 euro köper en genomsnittlig finsk pension till en nyfödd.

Nyföretagandet skapar jobbtillfällen där de avkastar mest. För verksamheten, grundarna, delägarna, arbetstagarna såväl som för välfärdssamhället. I Finland är framgång relativt demokratiskt. Jyri Engeström som startat och sålt ett par miljardbolag och nu investerar i kommande sådana, räknar i Rahapodi-avsnittet 209 upp sex tydliga förutsättningar en idé bör ha för att den med säkerhet skall bli en miljardverksamhet. Ingen förutsättning handlar om att man skall vara född rik.

Att själv skapa ett miljardbolag låter kanske utopistiskt, men det har gjorts. Flera gånger om. Inte i Finland, fastän våra förutsättningar hör till de bästa i världen. Hög tid för lite jävlar anamma?

”Politikerna borde skapa strukturella förändringar. Det har de inte gjort och det lär de inte göra.”