Riskgrupperna känner sig otrygga
Samhället öppnar och semesterfirarna flockas på badstränder och uteserveringar, men för en del betyder det större osäkerhet då kontakterna ökar.
– Än så länge känns det otryggt, säger Hanna Catani, som hör till en riskgrupp för allvarlig covid-19.
Coronakurvan pekar stadigt nedåt och i juli blir det igen möjligt att ordna festivaler och andra stora publiktillställningar. Men för vissa kan den ökade friheten betyda ökad försiktighet. – Än så länge känns det otryggt, säger Hanna Catani, som hör till en riskgrupp för allvarlig covid-19.
Samtidigt som uteserveringar och affärer igen fylls av sommarfirande finländare svultna på umgänge, finns de som nu tar ett steg tillbaka. Som behåller mjukisbyxorna på och håller ett öga på de dagliga siffrorna över smittspridningen. Tills vidare ser det bra ut, och coronaviruset har inte fått ny fart trots att samhället till stora delar öppnat igen.
Men alla vågar inte blåsa spelet över, och till hösten spekuleras om en ny våg av smitta.
– Visst förstår jag att folk är glada över att gå på restaurang, jag drömmer också om att sitta på uteservering. Men än så länge känns det otryggt. Jag har ännu inte känt att jag skulle våga mig till matbutiken, eller ens torget! säger Hanna Catani.
Catani har en ovanlig genetisk sjukdom som drabbar blodkärlen i lungor och andra centrala organ, HHT eller Morbus Osler. I vanliga fall inkräktar den inte på livet, Catani har ingen medicinering och går på kontroll bara en gång om året. Men sjukdomen kan ge upphov till komplikationer, och liksom med andra sällsynta sjukdomar vet man ännu inte exakt vilken risk covid-19 utgör för personer med den här diagnosen. Potentiellt är smittan farlig, och därför har Catani fått läkarintyg på att både hon och barnen ska få sköta jobb och skola på distans.
Att få papper på att man tillhör en riskgrupp är ändå ett tveeggat svärd.
– Skulle epidemin ta fart igen och belastningen på sjukvården bli hög kan man bli utan intensivvård om vården måste prioritera. Därför är det inte alla som vill ha intyg på att de tillhör en riskgrupp, säger Catani, som är ordförande i föreningen för personer med HHT.
Tung tid för barnen
Två veckor efter att skolan slutat hurrade i alla fall Catanis barn, som nu åter kan träffa pojkvänner och vänner som hållit mer eller mindre social distans sedan skolavslutningen. Med fyra barn i familjen har våren varit tung.
– Tiden i isolering har varit svår för barnen. Många av deras kompisar har fått träffas nästan som vanligt hela våren, och det har inte alltid funnits förståelse för att vi måste vara försiktiga. Att folk inte verkar bry sig, kanske skuldbelägger, har varit tungt för våra unga. De berättar att det till och med finns de som ordnar coronapartyn, för att få smittan och sedan bli immuna, säger Catani.
Men säg den glädje som varar – då pojkvännernas sommarjobb tar vid är det slut på träffarna igen. En dotter hade fått sommarjobb i kundservice, men efter mycket funderande fattade familjen ett gemensamt beslut om att avstå från jobbet. Modershjärtat blöder för barnens uppoffringar, och till hösten finns en plan B för alla händelser. Då börjar alla barn i olika skolor – ett på lågstadiet, ett på högstadiet, ett på gymnasiet och ett på yrkesskola.
– Då kan det hända att jag flyttar till mina föräldrar, som också tillhör en riskgrupp, om viruset fortfarande cirkulerar eller tar ny fart. Då får barnen leva normalt – gå till skolan och träffa sina kompisar och pojkvänner.
Visst träffar familjen andra också nu, och har gjort det under våren, men utomhus och ibland med munskydd på.
– Det är en ständig riskbedömning, vi brukar fråga innan vi träffas var man varit och så. Det är ju inte så trevligt förstås. Till badstranden har vi gått klockan nio på morgonen.
Själv har Catani inte varit i affären sedan epidemins början, utom en gång till blombutikens utomhusförsäljning.
– Men jag gick snabbt bort, det kändes inte bra då folk inte höll avstånd. Folk aktar sig inte och nu har munskydden helt försvunnit ur gatubilden, säger Catani.
Hon är besviken på att en rekommendation om att använda munskydd på vissa platser uteblivit. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar att munskydd används i folksamlingar och till exempel kollektivtrafik på ställen där det förekommer allmän spridning, men i Finland finns ingen sådan rekommendation.
– Det vore fint om folk kunde använda skydden då det är motiverat, det skulle kännas tryggare, säger Catani.
Oron syns i drömmarna
Detsamma anser Maria, som också har förhöjd risk för allvarlig covid-19 sedan delar av hennes lungor tagits bort. Maria jobbar som lärare i de lägsta klasserna på lågstadiet, och är kritisk till hur hennes oro bemötts av arbetsgivaren. Därför uppträder hon inte med sitt riktiga namn i den här artikeln.
Då skolorna återupptog närundervisningen i våras låg hon sömnlös i en vecka innan hon gick till jobbet.
– Jag gick till företagshälsovården, men fick där beskedet av två läkare att jag inte kan få något intyg trots att de ansåg att jag hör till en riskgrupp, eftersom arbetsgivaren inte klassat lärarjobbet som ett riskarbete. Det känns orättvist eftersom jag vet att lärare i riskgrupper i andra kommuner fått intyg på att de behöver jobba på distans, säger Maria.
Just nu ser läget bra ut, och Maria som inte bor i en tätort lever ungefär som vanligt säger hon.
– Det här är ingenting jag tänker på hela tiden, men det finns där undermedvetet och påverkar sömnen och drömmarna. Visst är jag orolig. För ett tag sedan var jag i butiken för första gången på länge, men vad händer till hösten om viruset kommer tillbaka?
I augusti måste Maria tillbaka till skolan. Och även om kommunen skulle gå över till distansundervisning lokalt i enlighet med den nya möjlighet som fogades till lagen om grundläggande utbildning skulle det
❞ Tiden i isolering har varit svår för barnen. Många av deras kompisar har fått träffas nästan som vanligt hela våren, och det har inte alltid funnits förståelse för att vi måste vara försiktiga. Att folk inte verkar bry sig, kanske skuldbelägger, har varit tungt för våra unga.
Hanna Catani
inte gälla dem som undervisar eller går i de lägsta klasserna.
– Då barn från olika klasser sedan kommer till skolan med samma skolbuss eller kollektivtrafik spelar gruppindelningar och distansering inte längre någon roll, säger Maria.
Stöd i Sverige – inte i Finland
I Sverige har regeringen gett ett förslag om att personer som hör till vissa riskgrupper, och som därför behöver stanna hemma från jobbet för att undvika coronasmitta, ska kunna få förebyggande sjukpeng från den första juli. I Finland finns inga sådana planer, uppger man vid Social- och hälsovårdsministeriet.
– Socialförsäkringssystemet är annorlunda i Sverige, men också coronasituationen är annorlunda och i Finland håller smittan nu på att gå tillbaka, säger Liisa Siikaaho, direktör på ministeriet.
Institutet för hälsa och välfärd har en lista på vilka sjukdomar som ökar risken för allvarlig covid-19.
– Men risken aktualiseras inte i alla arbeten, och det finns ingen lista på sådana yrken som utgör en risk. I praktiken skulle ett sådant stöd vara svårt att inrätta, då det finns så många faktorer som spelar in, säger Siika-aho.
På Hjärtförbundet och Andningsförbundet har man fått ta emot oroliga samtal hela våren, men något universalsvar finns inte att ge – alla med någon lung- eller hjärtrelaterad sjukdom är inte i riskgrupp. Bara de med någon form av lungrelaterade problem når lätt upp till närmare en miljon, bedömer andningsförbundets direktör Mervi Puolanne.
– Långt ifrån alla har ökad risk, men många är oroliga och det gäller såväl dem som har en god vårdbalans och dem som har en allvarligare situation. Vi kan bara erbjuda dem de allmänna råden om god hygien, distans och motion, säger Puolanne.
På Hjärtförbundet hoppas man att finländarna inte glömmer försiktigheten då situationen normaliseras, och påminner om att epidemin ännu inte är ur världen.
Det hoppas också Hanna Catani och Maria.
– Kanske det är så att folk har svårt att ta saken på allvar förrän den kommer riktigt nära. Jag tycker vi har anledning att skydda varandra så gott det går, säger Maria.