Hon vill guida med hjälp av musiken
Då man vandrar på kullerstensgatorna i Borgå kan man leva sig in i hur staden sett ut förr i världen. Tänk om man också kunde höra hur staden lät förr? Kirsi Ojala vill utvidga musikerns arbetsfält till nya uppdrag som museimusiker och musicerande guide.
Folkmusikern Kirsi Ojala ser en framtid som musicerande guide i sin inspirerande hemstad: – En sång kan förmedla emotionella dimensioner till teman som Borgå lantdag eller Borgå brand. Ett intressant exempel är de många smädevisor som bevarats i rättegångshandlingar. De öppnar infallsvinklar på historien som annars kan vara svåra att nå, till exempel hur satir sett ut under olika tider.
Väljer du att satsa på en musikerkarriär med folkliga blåsinstrument som specialitet finns det få färdiga jobb att söka. Kirsi Ojala beslöt sig för att utvidga sin redan breda musikerprofil med ett extra yrke och utbildade sig till guide. Hemorten spelade en stor roll vid detta vägval, Ojala är bördig från Södra Savolax men är sedan tio år bosatt i Borgå.
– Borgå är en mycket inspirerande plats med synliga spår från så många tidsepoker. Musikeryrket innebär ofta en mängd resande: min arbetsvardag sker till stor del i Helsingfors och största delen av uppträdandena någon annanstans. Så småningom uppstod tanken att kunna skapa en ny form av jobb i hemstaden, att inte hela tiden vara på väg nånstans.
Pianisten blev multiinstrumentalist
Inom den nutida folkmusiken är multiinstrumentalisten ett slags ideal och Kirsi Ojala passar väl in i den rollen. Hon rör sig ofta med en kappsäck full med sälgflöjter, träflöjter, månmarkapipor, horn och så vidare. Det gäller också att själv skapa passande ensembler, till exempel balansen instrument emellan och stämningssystem kan vara stora utmaningar att lösa. Inga färdiga tjänster finns att söka, å andra sidan är alla vägar öppna.
Ojala spelar i en hel rad grupper som Sähköpaimen, Eppel & Peppel och Vindarnas möte. Dessutom är hon stämledare för blåsarsektionen i Sibelius-Akademins Folk Big Band.
– Redan i musikinstitutet ville jag spela många olika instrument. Mitt ursprungliga huvudinstrument var klassiskt piano och det hängde med länge innan jag slog in på folkmusikvägen helt.
De folkliga blåsinstrumenten har en lång historia men är rätt obekanta för den stora publiken så musikern blir samtidigt en sorts ambassadör för något okänt.
Hur kan du själv påverka möjligheterna att sysselsätta dig som musiker och vilka saker kommer du inte åt att påverka? – Vad andra gör kan jag förstås inte påverka men jag kan själv vara aktiv, bygga upp visioner, starta nya projekt, söka finansiering och så vidare.
Att samarbeta med andra är också viktigt för Kirsi Ojala, som till exempel varit med om att grunda den tvåspråkiga föreningen Rävsson Company, som kombinerar musik och berättande på många sätt.
– Tillsammans kan vi lyckas med saker som ingen av oss hade klarat ensam. Vad gäller större linjedragningar, strukturer, finansieringsmodeller och sådant är det arbete som utförs av konstinstitutioner, beslutsfattare, forskare och många fler viktiga personer. Till exempel att man startat en utbildning för samfundsmusiker och via forskning kunnat påvisa hur välgörande musiken kan vara. Det finns mycket potential för musik inom social- och hälsovården, säger Ojala.
Tidsresor med musikens hjälp
Historiekunskaper är centrala för folkmusiker och en av Kirsi Ojalas visioner är att utveckla uppdrag som museimusiker.
– Som folkmusiker känner man till traditionella stilar, historiska danser, gamla festceremonier och högtidstraditioner. I vår utbildning ingår både historia och lokalkultur.
Förutom levande musik kunde museimusikern bidra med ljudlandskap och nya synvinklar på innehållet.
– Via musik kan man få med till exempel barns eller minoriteters perspektiv vid en utställning. En sång kan förmedla emotionella dimensioner till teman som Borgå lantdag eller Borgå brand. Ett intressant exempel är de många smädevisor som bevarats i rättegångshandlingar. De öppnar infallsvinklar på historien som annars kan vara svåra att nå, till exempel hur satir sett ut under olika tider.
Också samarbete med musikinstituten skulle te sig naturligt.
– Spelar du en menuett från 1700-talet kan den lätt förbli lösryckt från sitt sammanhang, men tänk om man kunde hitta nya sätt att baka in musiken i mer kontext? Med hjälp av lek, sång och dans kan man ordna konkreta tidsresor för alla åldrar, säger Ojala.
En del av detta är ännu visioner men flera folkmusiker har redan skapat kreativa samarbeten med museer. Ojala var tillsammans med Rävsson Company på väg att gästspela vid Sibbesgårdens hembygdsmuseum i Sibbo då coronakrisen slog till.
Klingande gatulandskap
Krisen har också satt käppar i hjulet för det konkreta mötet mellan Kirsi Ojalas musikerskap och den färska guideutbildningen. Då intervjun görs ser det ut som om hennes klingande Borgåguidningar kommer i gång först i augusti.
Tillsammans med musikerkollegerna Kirsi Vinkki och Louna Hosia håller hon för tillfället på att utveckla konceptet. Tillsammans behärskar de talrika instrument från gamba och stråkharpa till tramporgel och såg. Flera av de folkliga blåsinstrumenten passar utmärkt utomhus, till exempel horn vars toner på sin tid nått över långa avstånd.
– Tanken är att spela både inne och ute. Man vet aldrig hur den finländska sommaren ser ut och till exempel kantelen lämpar sig bäst för inomhusakustik. Vi försöker planera rutter där alla instrument kommer till sin rätt så väl som möjligt. Sedan gäller det bara att vidareutveckla konceptet, vi vill komma igång också på svenska, säger Ojala.
Trots molnen som i vår hopat sig över många sektorer låter Kirsi Ojala rätt optimistisk och vill fortsätta utveckla musikeryrket, öppna dörrar mot till exempel social- och hälsovård och utbildningssektorn. Hur turismen ser ut efter coronan är svårt att förutspå.
– Musiker har mycket att ge inom många sektorer. Det som skulle behövas är nya samarbetsformer och förmedlande länkar. Det är ofta svårt att hitta ett gemensamt ordförråd olika branscher emellan, hur man förstår och över huvud taget når varandra.