Helsingforsregionen förbereder sig för extrema vädertyper

Klimatförändringarna påverkar Helsingforsregionen allt mer genom extrem hetta, stormar och översvämningar. En konsekvens av detta är att stadsutvecklingen kräver alltmer kunskap om risker och sårbarheter – och strategier för att bemöta dessa.

Förra året var rekordvarmt i Europa. I Finland låg temperaturen en grad varmare än genomsnittet och både stormen Aapeli i januari samt översvämningarna i Helsingfors i augusti orsakade stora skador och olägenheter. Aapeli gjorde bland annat över 50 000 hushåll strömlösa och översvämningarna stängde Helsingforsmetron.

Effekterna av klimatförändringarna blir allt mer synliga även i huvudstadsregionen och i början av juni utkom HRM, Helsingforsregionens miljötjänster, med en rapport om åtgärder för att hantera konsekvenserna. Rapporten följer upp förverkligandet av den strategi som använts för att hantera extremväder sedan 2012.

– Vi kan ännu inte dra några stora slutsatser utan rapporten lyfter upp delar av det planeringsarbete som olika städer har gjort, och regionen har överlag blivit bättre på att förbereda sig för klimat- och väderrisker. På senaste tiden har fokus legat på avrinning från urbana områden och extrem värme, säger Niina Kautto, klimatexpert vid HRM.

Antalet varma dagar ökade i huvudstadsområdet under föregående år och i till exempel Esbo har man utöver översvämningsrisken och kraftiga stormar identifierat att extrem hetta kommer att bjuda på flera utmaningar för social- och hälsovården i framtiden.

HRM konstaterar att även om utsläppet av växthusgaser skulle avslutas abrupt redan i dag skulle vissa konsekvenser ändå vara oundvikliga och att detta är något man behöver anpassa sig till på alla samhällsnivåer. Konsekvenserna ser liknande ut i Helsingfors: stormar, hård vind och hetta kräver anpassningsåtgärder.

Niina Kautto menar att man i huvudstadsregionen ligger i framkant med pilotprojekt för att hantera, och motverka, klimatförändringarna.

– Ett exempel är hur Helsingfors har arbetat med så kallade grönytefaktorer, vilket är ett sätt att tackla avrinning och dagvatten. Det började som ett pilotprojekt och är nu en del av den ordinarie stadsplaneringen.

Både Vanda och Esbo, liksom Helsingfors, har egna handlingsplaner som kartlägger risker och sårbara funktioner – och hur man kan bemöta och åtgärda dem.

Från HRM:s sida håller man på att utveckla Programmet för hållbart

stadsliv där man satt fokus på områden som just begränsningar av och anpassning till klimatförändringar, men också teman som cirkulär ekonomi. Detta program kommer ta vid där den tidigare strategin slutar 2020.

– Programmet innehåller nya regionala åtgärder för klimatanpassning som kommer att genomföras tillsammans med städer och andra regionala aktörer. Detta program kompletterar städernas egna klimatanpassningsplaner, säger Niina Kautto.