Tummelplats

Minister efter minister har dragit slutsatsen att coronakrisen visar att Finland behöver en vårdreform. Vad de glömmer att nämna är att det faktiskt är Finlands nuvarande vårdsystem som tacklat pandemin, kanske till och med tacklat den bäst i hela världen. Det är de 195 förhatliga kommunerna eller vårdområdena som skött allt praktiskt arbete. Dessa har samarbetat tätt med kommunernas bildningssektorer, städtjänster och informationsavdelningar och tillsammans tagit stryptag på den osynliga faran. Det nuvarande systemet har skapat ett naturligt helhetsansvar där alla sektorer samarbetar, mot samma mål. Naturligtvis har detta skett i samarbete med de statliga myndigheterna och centralsjukhusen.

Om coronakrisen bevisat något så är det precis det motsatta. Den nuvarande vårdstrukturen fungerar bra till och med under undantagsförhållanden, eftersom den sporrar till ett brett ansvarstagande.

Men i dessa dagar är det inte lämpligt att ifrågasätta ministrar, då vi skall stå eniga i krisens stund. Därför skall vi tycka att pandemin bevisat något den inte bevisat. Som underdånig medborgare och tjänsteman skall man veta när man skall ducka.

Vad det handlar om är att coronakrisen erbjuder ett ypperligt tillfälle för sektorisering. Ni vet, man talar om vårdpolitiker, utbildningspolitiker och idrottspolitiker. I förvaltningen syns detta som ett tryck att arrangera verksamheten enligt vård, utbildning, teknik och så vidare. Det är den vanliga strukturen för en kommun och för ett samhälle. Men sektoriseringen förs till en alldeles ny nivå när man ger en sektor en garanterad finansiering, till och med egen beskattningsrätt. Den ultimata segern för deloptimering!

Det är alldeles självklart att de kommande vårdlandskapen kommer att optimera sin verksamhet utifrån sina sektorintressen. Hur viktig vården än är så är den endast en del av samhället. Man kan också belysa problematiken med ett annat exempel. Tänk om man skulle ge skolorna egen beskattningsrätt? Eller de kommunala bolagen som driver idrottshallar? För de flesta är det en absurd tanke att låta sektorer styra över sig själva, men det är uttryckligen det som kommer att ske för vårdens del.

Även när man genomför stora reformer under undantagsliknande förhållanden bör man alltid hålla i tankarna den inbyggda logik som myndigheter har. Regeringen föreslår som en detalj i vårdreformen att alla skolpsykologer och skolkuratorer liksom skolhälsovården skall flyttas över från kommuner till vårdområdet. Hårdrar man detta, betyder det att kommunerna i framtiden inte behöver bära något särskilt ansvar för barn med sociala problem, eftersom medel inte kommer att styras till kommuner för att stötta upp dessa barn. Möter man ett problembarn i skolan kan man sträcka upp händerna och säga, det är inte min sak, sök dig till vårdlandskapet!

Också det är deloptimering. Men inte till glädje för någon.

”Hur viktig vården än är så är den endast en del av samhället.”