Panik, gråt och bön – så lät pesten i Helsingfors
Spännande och kusligt aktuell historia möter högklassig ljudteknik i Svenska Yles ljudvandring i Gamla kyrkoparken, även kallad Pestparken.
HÖRSPEL
Röster från pestens år – en ljudvandring genom hösten 1710
Text och regi: Jessica Edén. Ljuddesign: Niko Ingman. Musik: Timo Hietala. I rollerna: Saga Sarkola, Jonna Järnefelt, Cecilia Paul, Martin Bahne, Ole Øwre, Mitja Sirén, Marika Parkkomäki, Iida Kuningas, Riko Eklundh, Niklas Häggblom, Saga Sederholm, Juni Sonck, Freja Sonck och Rasmus Sonck. Pågår hela sommaren i Gamla kyrkoparken i Helsingfors.
Plötsligt hör jag hur någon tar ett steg i gruset. En flickröst välkomnar mig till 1700-talets Helsingfors. Eller ja, själva staden ligger längre bort vid ”Estnäs skata”, nuvarande Kronohagen, tillägger hon.
Här i Gamla kyrkoparken fanns på 1700-talet liksom i dag en begravningsplats. En bit in i hörspelet hamnar den i stormens öga när pesten bryter ut och utplånar 1 185 människor, två tredjedelar av stadens invånare. Till dem hör även flickans två yngre systrar, mamma och farbror.
Svenska Yles dramaredaktion har skapat en fängslande ljudvandring i Gamla kyrkoparken, i folkmun kallad Pestparken. Dagen då jag besöker den är regnig och parken lyxigt nog folktom. Ensam bland gamla aplar och gravstenar är det ingen konst att föreställa sig ett svunnet Helsingfors.
Ny teknik
Det är Saga Sarkola i rollen som flickan Selma som ledsagar lyssnaren genom peståret från augusti till april.
Jessica Edén, som skrivit och regisserat ljudvandringen, har en specialtalang för att levandegöra historia, knyta ihop människor, tider och platser. Hon medverkade som manusförfattare och regissör i den platsspecifika ljudinstallationen Lappviken. Röster ur själarnas rum för några år sedan, där den omtvistade gamla sjukhusbyggnaden fylldes med röster från patienter och läkare. Men det nya verket Röster från pestens år är faktiskt ännu vassare.
Delvis beror det på att färsk ljudteknik lyckas lyfta berättandet till en helt ny nivå. Man skulle kunna tro att ljuddesignern Niko Ingman trollat, men förklaringen är så kallad binaural teknik. Genom den kan ljud strömma från alla håll vilket skapar en verklighetstrogen ljudbild. Först kan jag inte avgöra om någon faktiskt trampar i sanden bredvid mig eller om fågelkvittret är äkta eller inspelat.
Panik och massgravar
Finland verkar ha klarat sig lindrigare med färre omkomna i det nya coronaviruset jämfört med många andra länder. Den värld av massgravar och panikslagna människor som framträder i hörspelet, känns därför fortfarande avlägsen.
Coronapandemin blir ändå ett slags ingång i dramat, för också vi har under våren upplevt hur världen kan förändras på bara några veckor. Vi har också känt oss hjälplösa inför sjukdom och påmints om vår egen dödlighet.
1700-talets Helsingforsbo behövde visserligen inte påminnas om sin förgänglighet – ortsborna hade plågats av år av svält när pesten slog till i oktober. För oss kan det å andra sidan te sig märkligt att man mitt under en pandemi inte klagar på läkarbrist, utan på bristen på ”själasörjare”, alltså präster. Men 1700-talets Helsingforsbo hade dåliga chanser att överleva en pestsmitta och inget tröstande hopp om nya vacciner och mediciner. Som dödgrävaren Clas Classon (Mitja Sirén) säger: ”Om en månad är vi alla döda”.
Kampen mot en farsot
Som dramatik är ljudvandringen inte spektakulär, snarare är det inblicken i historien som tjusar. De många intressanta uppgifterna skapar en berättelse om hur ett samhälle för trehundra år sedan kämpade mot en farsot.
För att ta del av hörspelet krävs en smarttelefon och ett par hörlurar. Sedan gäller det att ladda ner en avgiftsfri app på mobilen. Genom den får man tillgång till en karta där ljudvandringens sju stationer finns utplacerade. Scenerna sätter i gång när man fysiskt befinner sig på stationerna.
Själv sveps jag omedelbart med i berättelsen och tillbringar omkring fyrtio stämningsfulla minuter i parken. Faktiskt är jag så uppslukad av det brutala 1700-talet att jag snabbt glömmer bort både regn och blöta skor.
För 120 år sedan, 1900, lyckades den tyske uppfinnaren Ferdinand von Zeppelin för första gången flyga ett luftskepp med styvt metallskelett, senare kallad zeppelinare. Skeppet kunde lyfta då den avlånga gasbehållaren, som utgjorde största delen av den 128 meter långa farkosten, var fylld med vätgas som är lättare än luft. I ganska kraftig motvind flög von Zeppelin sex kilometer på drygt 17 minuter.