Europa behöver en kompetensrevolution, och dess tid är nu

EU Kompetensutveckling är en livslång process. De färdigheter, kompetenser och kvalifikationer vi behöver förändras och utvecklas på en arbetsmarknad i snabb förändring. Redan innan pandemin var de senaste siffrorna om lärlingsutbildning, kompetensutveckling och omskolning dyster läsning. Över 20 procent av alla vuxna i EU kämpar fortfarande med grundläggande läskunnighet, över 70 procent av företagen i EU lider av kompetensbrist och ett av fyra små och medelstora företag i EU har svårt att hitta kompetent personal.

Coronaviruset har förstärkt dessa trender. Övergången till en resurseffektiv, cirkulär, digitaliserad och koldioxidsnål ekonomi väntas skapa mer än en miljon jobb fram till 2030. Artificiell intelligens och robotteknik väntas ge nästan 60 miljoner nya jobb världen över under de fem följande åren. Samtidigt kan andra jobb ändra karaktär eller försvinna, och den demografiska förändringen innebär att EU måste utnyttja all sin talang och mångfald.

Vi lever i en tid av grön och digital omvandling. Den globala pandemin har påskyndat den digitala omvandlingen och gjort distansarbete och distansundervisning till en realitet för miljontals arbetstagare. Det betyder att EU mer än någonsin behöver ett paradigmskifte när det gäller kompetens och färdigheter.

EU-kommissionen är övertygad om att den bästa investeringen i framtiden är att investera i människor. Syftet med vår nya kompetensagenda, som är uppbyggd kring tolv åtgärder, ska ge människor möjlighet att utveckla sina färdigheter genom hela livet och frigöra investeringar i människors kompetens över hela EU.

Vår återhämtning är beroende av att vi kan fylla kompetensluckorna, få vuxna i arbete, få ungdomar i utbildning och främja entreprenörskap. Människor förlorar jobbet i en lågkonjunktur och vi ser redan nu att de som permitterats eller sagts upp är de som behöver mest hjälp med att hitta ett nytt jobb eller satsa på en ny karriär. Syftet med vår nya kompetenspakt är att åstadkomma en kompetensinventering som offentliga och privata arbetsförmedlingar kan använda för att styra människor till sektorer med kompetensbrist och nya jobbmöjligheter.

Insatserna kommer först att fokusera på de industriella ekosystem som påverkats mest av krisen, till exempel hälso- och sjukvård samt bygg-, bil-, transport- och turismsektorn. Genom att anpassa investeringarna i kompetens till ekonomins behov kan vi skapa en situation där alla är vinnare. Vi måste fylla kompetensluckorna och investera i kompetensutveckling för att garantera resiliens och rättvisa och en hållbar konkurrenskraft i EU.

EU-kommissionens mål för nästa femårsperiod är att 120 miljoner människor ska delta i lärande eller att 70 procent av den vuxna befolkningen ska ha grundläggande digitala färdigheter. Vi lägger fram en tydlig strategi som ska garantera att kompetens ger jobb. Vi håller på att utarbeta rekommendationer om yrkesutbildning som anger de viktigaste målen: att öka andelen examinerade personer med jobb till minst 82 procent och se till att minst 60 procent av dem som nyligen avslutat en lärlingsutbildning har möjlighet till lärande på arbetsplatsen.

Det avgörande för mig är att det vi gör är förenligt med våra värden. För EU betyder det att ingen lämnas utanför. Det betyder att alla människor, oavsett kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning har lika tillgång till ytterligare kompetensutveckling, och att personer med invandrarbakgrund inkluderas. Samtidigt måste alla regioner omfattas, från storstäder till landsbygd och avlägsna områden i hela EU. Det är det som är EU:s modell.

Denna kontinent har en stark tradition av lärande – Europas historia är en berättelse om kreativitet, upptäckt och framsteg. Det handlar om män och kvinnor som varit fast beslutna att utveckla sig själva och sina länder. Men inget system står sig genom åren utan förnyelse. Det är dags för Europa att förena den samlade kompetens som vuxit fram i det förflutna med en framtida tillämpning av den kompetensen. Jag är övertygad om att vi genom att arbeta tillsammans med medlemsländerna, det civila samhället och industrin kan åstadkomma en kompetensrevolution som är konkurrenskraftig, framtidssäkrad och socialt rättvis.

KOLDIOXID Patrik Schroeder (HBL Debatt 27.6) konstaterar i ett svar till Tom Eklund (HBL Debatt 16.6) om koldioxidhalten i atmosfären: att dennes konstaterande att koldioxidhalten tidigare varit mycket högre än i dag (utan att detta ledde till en temperaturkatastrof) är irrelevant.

Schroeder hänvisar till Wikipedia som man sarkastiskt kan konstatera vara mycket pålitlig i alla kontroversiella frågor. Det Schroeder ”glömmer” att nämna då han konstaterar att temperatur och koldioxidhalt följer varandra mycket exakt är att ordningsföljden är den att temperaturen först stiger varefter koldioxidhalten börjar stiga efter en fördröjning på mellan några hundra år till ett årtusende.

Om nu koldioxidhalten är den drivande kontrollmekanismen för jordens temperatur hur kan då jorden veta att den borde börja värmas eftersom koldioxidhalten kommer att stiga efter säg 500 år? Detta är naturligtvis smörja. Man har länge varit medveten om att koldioxidhalten följer temperaturen och inte tvärtom, bland annat detta ledde till att Al Gores film ”En obekväm sanning” inte fick visas i brittiska skolor om man inte varnade för att den innehöll grova fel.

Dagens mainstream media-klimatagenda bygger helt på att man endast betraktar potentiella nackdelar av koldioxidutsläpp. Man väljer alltså att helt bortse från den nytta användningen av fossila bränslen medför. En intressant följd av den ökande koldioxidhalten i atmosfären är att man uppskattar att cirka 35 procent av de kraftigt ökande skördarna sedan 1950-talet är en följd av koldioxidgödning. Är detta en delorsak till att jorden i dag har ett överflöd av mat och inte hungersnöd?