En galet het framtid
”Medan världen stirrar på coronakurvorna skenar uppvärmningen.”
är politisk chefredaktör på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad och tidigare Nordenkorrespondent för HBL.
För tjugo år sedan planterade Murat Sofrakis och hans hustru Lena Jörgensen sina första vinstockar i Malmö. Mitt bland villorna, nära havet i Klagshamn, precis där de vanliga småhusträdgårdarna övergår i åker, mognar numera druvorna. Den första kommersiella årgången vin på druvor odlade här kom 2005. 1,8 hektar ger bortåt 7 000 flaskor årligen, vitt, rosé och emellanåt också rött. Till och med bubblor. Vitt vin lär bli allt mer efterfrågat i takt med klimatförändringarna, när det blir för varmt på kontinenten.
Och varmare blir det. Klimatzonerna i Sverige rör sig norrut med en hastighet av elva meter per dygn, skriver SVT-journalisten Erika Bjerström sin nya arga och angelägna bok Klimatkrisens Sverige. Den är späckad med vittnesmål och forskarrön om hur landet förändras i takt med att klimatet blir varmare. Och följaktligen skrämmande.
Men det är den där meningen jag fastar vid: ”Klimatzonerna i Sverige rör sig norrut med en hastighet av elva meter per dygn.” Det blir drygt fyra kilometer per år och 120 km sedan jag flyttade till Sverige för trettio år sedan.
Uppvärmningen här går dubbelt så fort som den globala uppvärmningen, skriver hon, eftersom landet ligger så långt norrut. Så det lär se lika ut i Finland. Den där känslan att hägg och syren blommar när min inre klocka säger vitsippa är alltså inte fel, att rapsen började slå ut före påsk var faktiskt inte bara samma gamla vanliga …
Det är annorlunda.
Edith-Anna Svonni har bott vid Rensjön och vistats i Abisko i sjuttio år. Nära naturen. ”När jag var liten så låg isen på Torneträsk till midsommar. Det gör den inte längre”, säger hon i boken. Isen ligger numera 40 dagar kortare om året. Blåbär och hjortron mognar samtidigt. Skogen klättrar upp på fjället.
När sommarvärmen äntligen kommit och lättat coronatunga sinnen är det trist att notera, men ändå: det har varit 38 grader varmt i Verhojansk i Sibirien. Det här är den högsta temperaturen som uppmätts i Arktis sedan mätningar inleddes 1885. Skönt för barnen på nyhetsbilderna därifrån som får bada, men fatalt för klotet: när permafrosten tinar frigörs metan, en växthusgas som har minst 20 gånger starkare klimatpåverkan än koldioxid.
Det betyder att medan världen stirrar på coronakurvorna så skenar uppvärmningen.
Jorden är på väg mot sitt varmaste år i historien. Och hur skönt det än är med varmsommar så är det här riktigt dåliga nyheter. När uppvärmningen går för långt går det inte att vända tillbaka. Stora delar av jorden blir omöjlig att bo på – för torr eller översvämmad. Farliga organismer och farsoter sprider sig och enligt FN kan världen att ha 200 miljoner klimatflyktingar innan 2050.
Den goda nyheten är att det fortfarande går att dämpa krisen. Inte minst när ekonomierna ska kickstartas efter coronakrisen. Nu finns chansen att satsa grönt. Medan mer av samma är att gå med rumpan in i en galet het framtid.
HEIDI AVELLAN
Nu har sommarhettan nått Wien. Värmen slår emot som en vägg när man går ut genom porten. Juni var ovanligt kylig och mulen i år, men i gengäld var våren sommarvarm och ljuvlig. Men det var ingen som egentligen kunde njuta av det eftersom alla uppmanades hålla sig inomhus. Nu är gudskelov restriktionerna upphävda.
På vägen till matbutiken passerar jag en liten balettskola, Die Ballettratten – balettråttorna. Utanför brukar man se småflickor (och ibland pojkar) med sina mammor, men inte i dag. Balettråttorna har sommarlov. Det är de väl förtjänta av. Baletträning är tufft och slitsamt och det är bara de som är verkligt intresserade som orkar fortsätta till vuxen ålder.
För två veckor sedan var det vaktombyte på Wiens statsopera.
Dominique Meyer, som med stor framgång lett denna prestigefyllda kulturinstitution i tio år, avgick för att ta över ledningen av Scalaoperan i Milano. Hans efterträdare är Bogdan Roscic, tidigare chef för musikavdelningen i österrikiska radions kanal 3 och den senaste ledaren för skivbolaget Sonys avdelning för klassisk musik i New York. Valet av Roscic var kontroversiellt eftersom han aldrig tidigare stått i ledningen för något operahus eller någon teater. Att välja en person med bakgrund i musikindustrin var ett mycket vågat beslut och Staatsopers ledning fick utstå hård kritik från många håll. I konservativa kretsar sågs det som en kulturskandal.
Då glömmer man gärna att den avgående operachefen Meyer bär det yttersta ansvaret för en riktig skandal på statsoperan. I fjol avslöjades svåra missförhållanden vid operans balettskola. Elever behandlades respektlöst, blev förödmjukade och fick kroppsliga och psykiska skador. Balettskolans ledning tycktes inte bry sig om elevernas fysiska och mentala hälsa. En viktig statlig kulturinstitution hade grovt försummat att skydda den ungdom den hade fått ansvaret för.
En undersökningskommission fastslog att balettskolan hade brutit mot lagen om barnskydd och skolans rektor avgick. Den 1 augusti får skolan en ny rektor som har i uppdrag att verkställa de reformer i balettundervisningen som operans nya direktion tillsammans med en expertgrupp offentliggjorde i måndags. Reformpaketet sätter elevernas hälsa i främsta rummet och skärper övervakningen av undervisningen. Lärarnas arbete ska regelmässigt utvärderas och personer utan adekvat utbildning ska inte längre få undervisa vid operans balettskola. Expertgruppen påpekar dessutom att parketten på skolans övningsscen är hal och farlig och måste förnyas.
Man får verkligen hoppas att reformerna har genomförts när de små balettråttorna har nått så långt att de kan vinna inträde i operans balettskola. En av den nya operachefens främsta prioriteter är att genomdriva reformerna i balettundervisningen. I en tidningsintervju säger han att han är fast besluten att övervinna alla försök att förhala och sabotera. Det sägs att parketten i Wien är hal och staden full av intriger, men Bogdan Roscic menar att det talesättet är något som Wiens parkettläggare har hittat på. Parketten i Wien är varken halare eller mindre hal än någon annanstans i världen. Däremot menar han att de olika parketter man beträder under sitt liv på ett märkvärdigt sätt blir desto halare ju ängsligare man rör sig på dem.
Skribenten är frilansjournalist bosatt i Wien
Det sägs att parketten i Wien är hal och staden full av intriger, men Bogdan Roscic menar att det talesättet är något som Wiens parkettläggare har hittat på. Parketten i Wien är varken halare eller mindre hal än någon annanstans i världen. Däremot menar han att de olika parketter man beträder under sitt liv på ett märkvärdigt sätt blir desto halare ju ängsligare man rör sig på dem.