I Hauho vidgas det estetiska synfältet
Under öppningskonserten hördes bland annat Arnold Krugs Sextett, en släkting i ande och själ till Schönbergs tre år senare skrivna Verklärte Nacht.
Virtuosi di Kuhmo: Anna-Leena Haikola, Mikko Ivars, Teemu Kauppinen, Olli Kilpiö, Eriikka Maalismaa, Reeta Maalismaa, Riitta-Liisa Ristiluoma, Emma Vähälä, Jussi Vähälä. Krug, Beamish, Bruch. Inspelning från Hauho kyrka 1.7.
Festivalsommaren höll som bekant på att bildligt talat regna bort, och om det mesta under våren ställdes in, har ett nytt fenomen kunnat skönjas genom de många evenemang som stigit upp ur jorden, som svampar efter regn. Lösningarna har i de allra flesta fall varit digitala, vilket förändrat spelplanen markant för alla aktörer. Till de många positiva effekterna av digitaliseringen för konsumenten räknas bland annat festivalerna som tidigare kanske av olika orsaker varit utom räckhåll, med som med ens blev ytterst lättillgängliga. Om festivalen i fråga dessutom odlar en konstnärligt nyfiken och ambitiös profil, finns det all anledning att bekanta sig med den.
Ta till exempel musikfestspelen i Hauho (i dag en del av Tavastehus), där grundarna, RSOmusikerna Mikko Ivars och Olli Kilpiö i nästan tjugo års tid arrangerat kammarmusikkonserter. Festivalen har levt med sin samtid och när man i år gör en heldigital upplaga med tre strömmade program, förinspelade eller direktsända, inleder man med en konsert med idel sällan hörda stycken.
Produktiv tonsättare
Tysken Arnold Krug (1849–1904) är en av många tonsättare med en ansenlig produktion – över 130 opusnumrerade verk – som så gott som aldrig spelas. Stråksextett, Preis-Sextett, skrevs för den kompositionstävling som instrumentbyggaren Alfred Stelzner lät arrangera för att introducera sina senaste uppfinningar för stråkfamiljen, violottan och cellonen. Instrumenten etablerade sig aldrig på marknaden, men verket går att spela också med konventionella instrument. Och trots att sextetten från 1896 tonalt och rytmiskt kanske inte fullt lika djärv som Schönbergs tre år senare tillkomna ungdomsverk Verklärte Nacht, är den nog vad gäller omfång, melodiskt uttryck och emotionell intensitet till stora delar som ett syskonverk, som med fördel kunde framföras åtminstone varannan gång i stället för Schönbergs.
Brittiska Sally Beamish (f. 1956) Partita skrevs och uruppfördes i fjol och är inspirerat av all den Bach som Beamish fick höra som medlem i en tävlingsjury. Beamish elaborerar ett slags postminimalism, med influenser av både amerikanare och Pärt. Det är det stillsamma och sävliga som dominerar, men gradvid intensifieras musiken och Beamish varvar mot slutet kontrapunktiska och unisona passager om vartannat.
Max Bruchs oktett påminner mest om Schubert och Brahms, men det sena tillkomståret 1920 ger kanske vid handen att tiden delvis hade sprungit honom förbi honom när han skrev ett av sina sista verk.
Hauhofestivalen och Virtuosi di Kuhmo, den lilla stråkorkestern som redan länge verkat självständigt och separat från den stora festivalen i Kajanaland och som i dag består av musiker huvudsakligen från huvudstadsregionen, står för en värdefull insats när det gäller att uppföra denna repertoar.
Sändningen från Hauho kyrka, med festivalledarna som presentatörer, är mysigt producerad och visuellt tidvis klatschig med exempelvis drönarbilder över kyrkgården. Några grovhuggna klipp och originella bildvinklar vittnar ändå om att det tekniska utförandet ännu kan finslipas.
Konserten sänds i Yle Radio 1 8.7 klockan 19. Den strömmade sändningen kan ses på festivalens hemsida redan nu i ett år, Beamish stycke tillgängligt endast till 8.8.
Till de många positiva effekterna av digitaliseringen för konsumenten räknas bland annat festivaler som tidigare kanske av olika orsaker varit utom räckhåll.