Under mina 49 år som medborgare i detta land har jag aldrig sett en så kaotisk och instabil situation som nu. Den påminner om Tyskland i början av 30-talet!
Israels omstridda planer på att annektera stora delar av Västbanken har skapat rubriker internationellt den gångna veckan. Men de är en rökridå, säger israeliska Noga Ronen. Det kan ändå bli slutet för den israeliska demokratin, säger hon.
Noga Ronen fruktar att annekteringen av Västbanken skulle innebära slutet för demokratin i Israel.
Noga Ronen är född i Israel och har bott där hela sitt liv, men har också tillbringat mycket tid i Finland på grund av arbets- och vänskapsrelationer. Fastän hon placerar sig politiskt till vänster i alla fall på den inrikespolitiska israeliska kartan kallar hon sig också för ”en israelisk patriot” och säger att problemen i landet just nu är av en kaliber som överskrider den klassiska höger-vänsterdikotomin.
– Under mina 49 år som medborgare i detta land har jag aldrig sett en så kaotisk och instabil situation som nu, säger Ronen. Den påminner om Tyskland i början av 30-talet!
Tre val på ett år
Israel höll nyligen sitt tredje val på ett år efter ett politiskt dödläge präglat av tunga korruptionsrättegångar som tvingat premiärminister Benjamin Netanyahu att lämna ifrån sig alla sina politiska ämbeten förutom premiärministerposten. Netanyahuhar vid det här laget styrt landet i 13 år, 11 av dem oavbrutet. Trots vacklande popularitet gynnas han av en splittrad opposition och av att framgångsrikt ha cementerat en image av sig själv som den ende som kan hålla landet tryggt från yttre hot.
Netanyahus främste motståndare, ex-arméchefen Benny Gantz, som nyligen bröt det politiska dödläget genom att gå tvärt emot sitt enda konkreta vallöfte och bilda regering tillsammans med Netanyahu, leder ett högerparti som i de flesta frågor intar en snarlik linje som Netanyahu.
Som vänstersinnat oppositionell är man inte bara politiskt marginaliserad utan praktiskt taget utfrusen av stora delar av befolkningen, ett steg från att kallas landsförrädare.
– Tel Aviv är som en egen liten progressiv bubbla där vänstermänniskor, liberaler, sexuella minoriteter och könsminoriteter samt medlemmar av Israels arabiska minoritet kan leva i fred och tolerans, men där är det för dyrt för vanliga människor att bo, säger Ronen.
Korruption i coronans tid
Israel är ett av de dyraste industriländerna i världen att leva i, enligt en undersökning utförd av Taub Centre och publicerad i Times of Israel år 2017. Israels skyhöga levnadskostnader är en av de faktorer som gör ledarskiktets korruption så outhärdlig, förklarar Ronen:
– Under coronapandemin, då samhället stängdes ner och upp emot 20 procent av befolkningen tillfälligt eller permanent förlorade sina arbeten, betalade staten ut en engångssumma på motsvarande tusen euro på folks konton för att lappa igen skadorna. Det här räcker inte ens för mat åt en barnfamilj i tre månader, för att inte tala om hyrorna i en större stad. Samtidigt stiftade Netanyahu en ny lag som i praktiken innebar att miljonkostnaderna för en renovering av hans privata sommarbostad betalades med skattepengar. Det är som ett slag i ansiktet!
Makt över medierna
Netanyahu har hittills kommit undan med mycket, bland annat därför att han genom sin makt har ett avsevärt indirekt inflytande på landets mediebevakning. Ronen illustrerar det genom en anekdot:
– Nyligen avskedade tv-kanalen Kanal 13 ett stort antal journalister. De skyllde på den dåliga ekonomin, men om man ser på vilka journalister det rör sig om så ser man att de alla bevakat Netanyahu kritiskt. Kanal 13 ägs av en miljardär som också äger Israels cementmonopol. Kort efter dessa avskedanden meddelade Netanyahu att han höjer importskatten på utländsk cement. En ren och skär muta! utbrister Ronen frustrerat.
”Ubåtsskandal” hotar sänka regeringen
Militären och försvaret är heliga institutioner i Israel, och med deras hjälp har också Netanyahu lyckats styrka sin legitimitet. Vad som nu riskerar att få honom på fall är att hans girighet riskerat att äventyra landets militära säkerhet.
– För snart sju år sedan sålde det tyska företaget Thüssen-Krupp toppmoderna stridsubåtar till Egypten. Under Angela Merkel har Tyskland en nära relation med Israel och landet skulle aldrig göra någonting som Israel kan uppfatta som hotfullt, som att sälja avancerade vapen till en arabstat som Israel krigat mot, utan Israels godkännande. Netanyahu gick tvärt emot sin militärlednings rekommendationer och gav grönt ljus, eftersom hans familjemedlemmar ägde aktier i ThüssenKrupp,
vilket nu lett till att han äntligen hamnat inför domstol, berättar Ronen.
”En fegis”
Under hela sin tid vid makten har Netanyahu enligt Ronen haft den reella möjligheten att inleda en större annektering av Västbanken. Men han har inte gjort det:
– Han är en fegis! 12 år och inte ett enda modigt, kontroversiellt beslut!
Att han nu dragit fram idén handlar inte om en plötslig övertygelse, utan enligt Ronen om ett sista desperat försök att distrahera hemmapubliken, inklusive de små, ännu radikalare högerpartier som än så länge stöder honom, fram till oktober då de brott han anklagas för i samband med ”ubåtsaffären” preskriberas.
Detta betyder ändå inte att planerna inte kan bli verklighet:
– Om han blir alltför beroende av de extremaste rösterna i sin koalition så kommer det att ske vare sig han vill eller inte, och den bästa tidpunkten att göra det är så länge Donald Trump är president i USA. Då innebär det apartheid, och sista spiken i kistan för den israeliska demokratin. Inte ens om man bortser från den skriande moraliska dimensionen och endast ser på saken cyniskt ur Israels nyttosynvinkel är det en bra idé, säger Noga Ronen med en viss uppgivenhet i rösten.