Deckare om en allt räddare villaförort
Hans förra deckare blev en storsäljare – utan påkostade lanseringskampanjer. Nu skriver Mattias Edvardsson återigen om intriger i ett litet svenskt samhälle. I Goda grannar visar han att hotet och faran inte alltid kommer utifrån.
Ett lugnt villaområde i en svensk småstad, det är miljön för Mattias Edvardssons senaste deckare. Han tror att många kan identifiera sig med livet där, och efter en flytt till den lilla skånska orten Löddeköping för tre år sedan kan han också det. Han ville skriva om hur det är på en plats där alla vet något om varandra.
– Det intresserar mig att skriva om ”vanliga människor” mer än om superhjältar, säger Mattias Edvardsson och fortsätter:
– Jag är intresserad av människors psyken och sociala relationer, och allt som vi gör mot varandra. Ett bra sätt att utforska det är att ställa människor inför svåra val och situationer.
I Goda grannar inleder Micke och Bianca ett nytt liv på den lilla orten, men konfronteras snart med grannskapets olika personligheter. När Bianca blir påkörd av en bil rämnar Mickes värld – men frågan är också huruvida den tragiska händelsen var en olycka?
Skildrar tuff skolmiljö
Mattias Edvardssons förra bok, En helt vanlig familj, såldes till ett trettiotal länder. Den handlar om hur mycket vi kan lita på dem runt omkring oss och en vuxen dotter står i fokus.
I den nya boken får läsaren bland annat följa en ensamstående mamma och hennes tonårsson som hela tiden dras in i knepiga situationer. Mattias Edvardsson har god insyn i tonåringars stundtals utsatta liv, det har han fått genom att arbeta som gymnasielärare i 17 år. Han är också pappa till två döttrar på fem och åtta år och funderar mycket över föräldraskap.
– Det förknippas med en viss ångest att veta att ens barn kommer att hamna i tonåren, och att det ingår i föräldrarollen att släppa kontrollen, säger han.
Skolmiljön han skildrar är bitvis tuff. Tonårskillen i boken betraktas som ”jobbig” av sin omgivning och har ”inga och alla diagnoser samtidigt”. Mattias Edvardsson har inget emot när människor blir hjälpta av en diagnos men ser ett problem med hur snabba vi är på att kategorisera människor.
– För att få rätt hjälp i skolan måste du ha en diagnos på ett papper. Och var hamnar vi om alla människor måste ha det? Vi har alla möjligheter att hamna i flera olika kategorier. Vi är inte bara en sak.
Socialt spel
Sedan något år är Mattias Edvardsson författare på heltid. Han saknar visserligen både eleverna och undervisningen. Men i hans bok skymtar också en kritik mot lärarnas arbetsmiljö. De ställs inför svåra situationer där det inte finns några tydliga rätt eller fel, och yrkesrollen innefattar numera helt nya uppgifter.
– Det värsta är att skolan har gått från att vara en undervisande myndighet till en kundskola, där man ska leva upp till en service som kunderna förväntar sig. Skolan betraktas som vilken del som helst på marknaden. Det är grunden till de här problemen, säger han.
Om barnen är hårda mot varandra speglar det också verkligheten bland de vuxna. Det sociala spelet i en villaförort kan vara tufft, visar Mattias Edvardsson. Han undviker att skriva om personer som endimensionellt goda eller onda, och vill att
Jag är intresserad av människors psyken och sociala relationer, och allt som vi gör mot varandra. Ett bra sätt att utforska det är att ställa människor inför svåra val och situationer.
läsaren hela tiden ska tvingas omvärdera sin syn på personerna. Men många tycker att de han skriver om är otrevliga.
– Det är nog den vanligaste invändningen. Jag tycker själv att de är som människor är mest, de gör goda saker och onda saker, och gör bort sig ibland, säger han.
Känsla av rädsla
Det lugna området är inte heller förskonat från rädsla. Mattias Edvardsson noterar att otryggheten växer i Sverige. Han skildrar hur grannar bildar ett medborgargarde för att skydda sitt område. I verkligheten finns också en uppsjö grupper på sociala medier, där folk varnar varandra för vita skåpbilar och ungdomar som går runt på gatorna, säger Mattias Edvardsson. Han ville undersöka den stegrande otrygghetskänslan.
– Jag ville se vad den kan göra med människor, säger han och fortsätter:
– Men det är väl ofta så att vi människor har en psykologisk förmåga att identifiera yttre hot, som den vita skåpbilen, men tittar man statistiskt finns det många andra hot som vi negligerar. Det är lättare att se de yttre fienderna som man kan vända sig emot fast vi vet att de flesta våldsbrott begås i våra egna hem, säger han.