Själviskhet bakom amerikanska coronakrisen, anser professor
Han är en av Hollywoods största stjärnor. Frågan om han är en hustrumisshandlare ska nu avgöras i en brittisk domstol. Men bevakningen av rättegången i brittiska medier väcker frågor om metoo.
Över 135 000 döda, en sjukvård som går på knäna och en polariserad befolkning där somliga förnekar coronavirusets existens. Smittspridningen ökar dramatiskt i flera delstater och prognosen ser dyster ut i det coviddrabbade USA. – Vi är ett splittrat samhälle som saknar sunt förnuft, säger Jay Wolfson, professor i folkhälsa i Florida.
Nödropen från amerikanska vårdarbetare blir allt fler. Från sjukhus i bland annat Kalifornien, Texas, Arizona och Florida – delstater där antalet covidsjuka nu stiger snabbt – kommer rapporter om fulla intensivvårdsavdelningar och omfattande brist på personal. Dessutom verkar allt fler yngre patienter läggas in med allvarliga symtom.
– Du hör larmsamtalen och springer från ena änden till den andra, som för att släcka bränder, och försöker hjälpa så gott det går. Det är överväldigande, säger Diego Maselli Caceres, läkare i San Antonio i Texas, till tidningen The New York Times.
Johns Hopkins-universitetets sammanställning visar att antalet registrerade virusfall stiger i över 30 delstater jämfört med förra veckan, vilket fört med sig en kraftig ökning i hur många patienter som behöver intensivvård. På flera platser i framför allt västra och södra USA råder nu brist på både provtagningsutrustning och det antivirala läkemedlet remdesivir, vilket enligt tidningen gör att läkare tvingas välja vilka patienter som behöver medicinen mest.
Splittrat ansvar
Jay Wolfson, professor i folkhälsa vid University of South Florida i Tampa, anser dock att de fulla intensivvårdsavdelningarna inte utgör det största problemet.
– Sjukhussängar kan skaffas fram, men vi saknar personal. Läkare och sjuksköterskor som jobbar med covidpatienter bränner ut sig otroligt snabbt, säger han.
President Donald Trump har kritiserats för att inte ha lyckats samordna samhällets insatser mot smittan och för att landets viruskamp tycks bli alltmer politisk. Trump har länge argumenterat för att delstaterna har det främsta ansvaret för att hantera pandemin, samtidigt som han kritiserat guvernörer som vill behålla tuffa virusrestriktioner och stöttat dem som öppnat upp sina ekonomier tidigt.
Det splittrade ansvaret får konsekvenser. I exempelvis Florida får man inte kalla in vårdpersonal från andra delar av landet, vilket Wolfson förklarar med en ”xenofobisk rädsla” för att Floridaborna ska pressas ut från delstatens arbetsmarknad.
Förnekar viruset
Enbart i söndags rapporterades 15 299 nya virusfall i Florida – den högsta dygnssiffran i en delstat sedan pandemin fick fäste i USA i våras. Än så länge klarar delstaten krisen, säger Jay Wolfson. Men situationen på äldreboenden, förhastade patientutskrivningar och den annalkande orkansäsongen utgör mörka orosmoln. Dessutom väntas skolorna öppna fysiskt vid höstterminens start och redan nu flockas Floridabor på stränder, restauranger och på den nyligen öppnade nöjesparken Disneyworld.
Wolfson är kritisk till regeringens hantering av virusutbrottet, men även till befolkningens generella respons. Det amerikanska samhället är alltför kulturellt, socioekonomiskt och beteendemässigt splittrat för att klara av en kris av pandemins omfattning, säger han.
– Vi har ingen samhällelig känsla av gemenskap och saknar det mest kraftfulla vapnet: sunt förnuft. Det här är en kris som bara kan motas genom gemensamma åtgärder, men delar av befolkningen förnekar till och med fortfarande att viruset ens existerar. Amerikaner är slående själviska.
Allt yngre
Äldreboenden utgör en uppseglande problematik i flera amerikanska delstater, enligt Wolfson. På flera håll säger reglerna att en person som lämnar sitt boende för att läggas in på sjukhus under en längre period riskerar att förlora sin plats – och därmed inte har någonstans att ta vägen efter utskrivning.
– Det är ett växande fenomen just nu, en påtaglig kris för amerikanska familjer.
Liksom i många andra länder kommer även rapporter om att andra patientgrupper tvingas stryka på foten när covidpatienterna blir allt fler. Samtidigt drabbas de redan sjuka som smittas av coronaviruset ofta hårdare än andra. Dödsfallen i de
grupperna sker i yngre åldrar.
Rick Stern, en onkologisjukvårdare i Kalifornien, beskriver för The New York Times arbetsdagarna som ett löpande band av skyddsutrustning och hjärtskärande misär. En cancerpatient som insjuknade i covid-19 avled inom 15 timmar, en annan
svårt sjuk patient är bara 35 år.
– Jag har upplevt döden förr, men det här är annorlunda. De här människorna är inte redo att dö ännu, säger han till tidningen.
Johnny Depp och hans före detta fru Amber Heard kliver ut ur varsin bil med mörka sidorutor. Några kvarter söderut ligger Themsen och några kvarter västerut ligger de exklusiva nattklubbarna där de båda festat under tidigare besök i den brittiska huvudstaden.
Själva domstolsbyggnaden ser ut som ett sagopalats. Vid ingången smattrar fotografernas kameror. Alla bär ansiktsmask. Också Johnny Depp och Amber Heard. På trapporna drar Depp av sig scarfen som täckt hans ansikte. Han ler och vinkar åt fotograferna och åt fansen som samlats utanför. De ropar och skriker uppmuntrande ord.
Johnny Depp har stämt The Sun för ärekränkning eftersom den brittiska tabloiden benämnt honom som hustrumisshandlare. Detaljerna som kommit ut under rättegången har gjort processen till en sensationell följetong i de brittiska tabloiderna. Det är inte första gången i år som britterna gottat sig i rykten och frågor kring en känd persons övergrepp på kvinnor.
Vid årsskiftet var det drottning Elizabeths mellanbarn, Prins Andrew, som synades av medierna. Han hade gett en intervju till BBC om sin vänskap med sexförbrytaren och pedofilen Jeffrey Epstein.
I intervjun försvarade han vänskapen och förnekade att han känt till övergreppen trots att han fotograferats med ett av Epsteins offer
– som dessutom uppgett att hon haft sex med Prins Andrew. Han visade ingen större medkänsla med de ofta minderåriga flickor som utnyttjades av Epstein och hans vänner. Det gjorde inte heller de brittiska tabloiderna.
– Offrens perspektiv ignoreras ofta och mediernas fokus landar på personen som är mer känd eller som har störst makt, säger Lindsey Blumell, lektor på City University.
Maktaspekten viktig
Blumell har studerat både de brittiska och amerikanska mediernas bevakning av övergreppsanklagelser som riktats mot män med makt. Hon anser att fallen visar att diskussionerna om övergrepp inte förändrats efter metoo.
– Rapporteringen går fortfarande ut på att det är frågan om några rötägg, i stället för att misshandel och övergrepp är ett stort samhälleligt problem.
– Vi frågar oss ”gjorde han det eller gjorde han det inte” och sedan slutar diskussionen där, tillägger hon.
Undantaget är Harvey Weinstein. De första artiklarna om Hollywoodmogulens övergrepp fokuserade uttryckligen på offren och enligt Lindsey Blumell kan det ha bidragit till att avslöjandena fick ett så stort genomslag. Det finns också en annan viktig aspekt som skiljer fallet från många andra.
– Det handlar om makt. Det var först då Harvey Weinstein förlorade en del av sin makt som andra personer i maktpositioner vågade kritisera honom eller berätta om övergreppen och saker förändrades.
Sedan dess har inte mycket hänt. Ett exempel på det är enligt Lindsey Blumell att Donald Trump inte tagit skada av anklagelserna mot honom.
– I vår kultur finns fortfarande en tendens att tro att ”riktiga” våldtäktsoffer attackeras i mörka gränder av okända förövare, även om vi vet att de flesta attackeras av en person de känner.
Våld i hemmet stort problem
Enligt Lindsey Blumell är också en vanlig reaktion på berättelser om våld i hemmet fortfarande att offret ljuger.
Det är en reaktion som inte stämmer överens med verkligheten. En studie av den brittiska åklagarmyndigheten från 2013 visar att av över 110000 åtal för partnervåld ledde sex fall vidare till ett ytterligare åtal för falska anklagelser.
Våld i nära relationer är ett stort problem i Storbritannien. I fjol uppskattas närmare 1,6 miljoner kvinnor mellan 16 och 74 att ha utsatts för våld i hemmet, uppger hjälporganisationen Women’s Aid. Polisen i England och Wales tar emot närmare hundra samtal per timme om våld i hemmet. Majoriteten av offren är kvinnor. Statistiken är däremot problematisk och många offer, särskilt män som utsätts för partnervåld, vågar inte rapportera misshandeln till polisen.
Att skandaler som handlar om sex och övergrepp rapporteras i tabloidpressen och får personer med makt att falla är ändå inget nytt. Bara i Storbritannien kan man hitta flera exempel.
På sextiotalet fick den så kallade Profumoaffären stor uppmärksamhet. Då avgick krigsministern John Profumo efter avslöjanden om ett förhållande med en 19-årig modell, som också uppges ha haft en relation med en militärattaché från Sovjetunionen.
Mer känd i Finland är kanske Thorpeaffären som återberättades i tv-serien ”A Very British Scandal” med Hugh Grant i huvudrollen. För drygt tio år sedan skakades Storbritannien av avslöjandena kring den folkkära TV-personligheten Jimmy Saviles många övergrepp på barn och vuxna. Det ledde till fler avslöjanden och polisutredningar av kända personer.
Tabloider anklagas för sexism
”Ingen media, ingen skandal”, skriver tre professorer i ledande ställning i den akademiska nätpublikationen The Conversation. De frågar sig varför en del kända personer verkar skaka av sig skandaler och anklagelser.
Enligt dem uppstår en skandal på grund av dubbla budskap. Att det kändisen anklagas för inte passar ihop med den roll han eller hon spelar i offentligheten. Anklagelserna måste vara chockerande. För att en skandal ska blossa upp måste den också uppröra en befolkningsgrupp som engagerar sig i frågan.
Samtidigt måste publiken ha förtroende för medierna som bevakar skandalen. En taktik för att skaka av sig den här sortens bevakning är att anklaga medierna för att vara falska nyheter.
Slutligen kan det bli för mycket, skriver författarna till artikeln i The Conversation. För många skandaler i medierna kan göra att man tröttnar och att ämnet förlorar sin förmåga att chocka.
De brittiska tabloiderna kritiseras ofta för sexism. Ett exempel är the Daily Mails ökända löpsedel med en stor bild av den dåvarande premiärministern Theresa May och Skottlands försteminister Nicola Sturgeon. Rubriken frågar vem som har snyggast ben. Inför parlamentsvalet 2015 var bara en av fem personer som nämndes i mediernas valbevakning kvinnor.
”Århundradets kändisrättegång”
Den feministiska journalisten Laurie Penny beskriver i The Guardian vad brittiska kvinnor får lära sig om de läser tabloider:
”Det är ditt fel om du blir våldtagen eller mördad. Du är vidrig om du är gammal eller överviktig. Du måste vara sexuellt aktiv, men kommer då att anklagas för att vara lösaktig. Kvinnor med karriär är patetiska och missnöjda”, skriver Penny och fortsätter:
”Din roll är att vara en mor och en hustru. Det mest värdefulla du kan göra med ditt liv är att få barn – men inte om du är fattig eller ogift. Om du klagar över diskriminering eller övergrepp är du en gnällig, avundsjuk harpa.”
Efter #metoo fortsätter tabloiderna på samma spår. Kolumnisten Jan Moir kallar i tabloiden the Daily Mail rättegången mot The Sun för ”århundradets kändisrättegång”. Hon kritiserar först Johnny Depp och beskriver sedan Amber Heard så här: ”Den 34-åriga skönheten verkar ha tillbringat sitt äktenskap med att stryka omkring med en kamera som en CSI-detektiv som blivit nedstänkt med blod”.
– Det sorgligaste med metoo är att vi inte verkar ha lärt oss något, säger Lindsey Blumell.