Vermeers Mona Lisa under lupp
Hon har haft både ögonfransar och ögonbryn, men tidens tand har förorsakat håravfall. Med ny teknik har forskare lärt sig mer om Flicka med pärlörhänge, Johannes Vermeers mest gåtfulla målning.
Vi vet varken vem flickan är eller vad målningen uttrycker. Är hennes blick längtansfull, ledsen, blyg eller kärleksfull? Är det ett generiskt porträtt eller en verklig person?
Flickan tittar över vänstra axeln och fångar omedelbart betraktarens blick. Ljuset faller mjukt över det behagliga ansiktet vars konturer är aningen suddiga, vilket förstärker intrycket av att hon precis har vänt huvudet. Johannes Vermeer (1632– 1675) har fångat en ögonblicksbild. Flickans hud är fin och slät, men hon saknar ögonfransar och ögonbrynen är så bleka att de knappast syns. Hennes uppspärrade ögon är lite fuktiga, liksom hennes halvöppna läppar. Den exotiska huvudbonaden täcker håret och sidentyget glänser i skiftande nyanser av gult och blått. Ett ytterligare blickfång är det ovanligt stora pärlörhänget flickan bär.
Vermeers tjänsteflicka
Det stiliga stadspalatset Mauritshuis i Haag är ett utmärkt exempel på holländsk klassicism och sedan 200 år ett av landets förnämsta konstmuseer. I museets kungliga samlingar av nederländskt måleri ingår världsberömda verk som Rembrandts grupporträtt Doktor Nicolaes Tulps anatomilektion, Paulus Potters gigantiska Tjuren och Frans Hals avväpnande Skrattande pojke. Ett antal målningar har inspirerat författare som samtidigt har bidragit till att popularisera verket de beskriver. Donna Tartt fick Pulitzer-priset för sin roman Steglitsan (2013) som tar avstamp i Carel Fabritius lilla målning med samma namn. Marcel Proust blev så imponerad av Johannes Vermeers Vy över Delft att han beskrev tavlan i två olika delar av romansviten På spaning efter den tid som flytt (1913–1927). I ett brev till en vän förklarade Proust dessutom att det oerhört detaljerade verket är ’världens vackraste tavla’. Men ingen av dessa målningar är i dag lika uppskattad som Mauritshuis egen Mona Lisa,
Flicka med pärlörhänge (c. 1665). I sin roman (1993) uppkallad efter porträttet levandegjorde Tracy Chevalier flickan på ett trovärdigt vis och museet står i tacksamhetsskuld till den amerikanska författaren. Berättelsen blev nämligen en stor framgång och filmatiserades sedermera, med Scarlett Johansson i rollen som Vermeers tjänsteflicka och Colin Firth som konstnären.
Vid mitt senaste besök på Mauritshuis kunde jag observera att det hemlighetsfulla porträttet har blivit en populär kuliss för selfies och uppenbarligen museets främsta turistmagnet (och bästsäljande kylskåpsmagnet?).
Flickan i rampljuset
Målningen genomgick 1994 en ganska grundlig teknisk analys och restaurerades på samma gång. Men en del frågor förblev obesvarade och eftersom tekniska analysmetoder har förbättrats avsevärt sedan dess, beslöt man att på nytt sätta målningen under lupp. Projektet kallades ”Girl in the spotlight” och allmänheten fick följa med forskningsarbetet på plats. Bakom en för ändamålet konstruerad glasvägg undersökte konservatorer och kuratorer målningen med hjälp av alla möjliga apparater. Efter två veckor drog experterna sig tillbaka till sina kontor och tavlan återvände till sin ursprungliga plats. Sedan förflöt det nästan två år innan de intressanta resultaten från undersökningen avslöjades.
Flickans klädsel är egentligen ganska tidlös och det är, tror jag, en av orsakerna varför just denna Vermeermålning tilltalar unga betraktare. Det hjälper också att bakgrunden är praktiskt taget svart och därför känns målningen inte daterad. Men den senaste forskningen visar att fonden ursprungligen inte var helt mörk. Avancerad avbildningsteknik uppdagade diagonala linjer och färgvariationer som tyder på att det på högra sidan av tavlan
■ har funnits en grön gardin. En oavsiktlig kemisk och fysikalisk förändring är orsaken till att färgen har försvunnit. Den iögonfallande pärlan, som reflekterar ljuset från flickans vita krage, undersöktes också noggrant. Eftersom man inte kunde urskilja ett hänge, fick man finna sig i att det värdefulla smycket alltid har svävat i luften. Med blotta ögat är det omöjligt att se flickans ögonfransar men med hjälp av röntgenfluorescens och elektronmikroskop kan man genomskåda gamla färglager. Det visade sig att flickan faktiskt har små bruna hår kring ögonen men tidens tand har orsakat håravfall. Hur skulle hennes utseende förändras om man återställde fransarna och färgade ögonbrynen?
Med infraröd reflektografi lyckades man också fastställa hur Vermeer byggde upp sin komposition. Med breda, kraftiga penseldrag målade han först bruna och svarta nyanser som markerar hur ljus och skuggor faller. Flickans konturer angavs med tunna svarta linjer. Vermeer gjorde små ändringar vad gäller örat, nacken och huvudbonaden under arbetet, men överlag gick han mycket systematiskt och effektivt tillväga. Endast i den vita kragen syns pastost pålagd färg.
Slutresultatet åstadkom han med relativt få och ganska tunna färgskikt.
Vermeers palett
Alla högteknologiska instrument som står till experternas förfogande är grunden till att man numera sällan behöver använda destruktiva eller invasiva analysmetoder. Men det togs pigmentprover när målningen restaurerades 1994 och man beslöt att denna gång testa dessa i en partikelaccelerator. Det har lett till att man har kunnat kartlägga Vermeers
grunduppsättning av målarfärger. Färgskalan är välövervägd men ganska begränsad. Han använde två olika vita blypigment för att åstadkomma optiska illusioner. Man lyckades också fastställa att den ytterst dyrbara bergarten lapis lazuli, som används för att tillverka ultramarin, upphettades till höga temperaturer innan den pulvriserades.
När målningen kring förra seklets början för första gången visades för allmänheten på Mauritshuis, skrev den holländske konstnären Jan Veth att han fick en känsla av att den var skapad av ”sammansmält stoft av krossade pärlor”.
Poängen med konservatorernas och konstexperternas noggranna undersökning av Flicka med pärlörhänge var att utforska Vermeers arbetsmetoder och materialet han använde. I dessa avseenden är projektet en framgång.
Men frågan som många vanliga museibesökare vill ha besvarad har inte fått sin lösning: vem var den avporträtterade flickan vars känslosamma uttryck har tolkats på så många olika sätt och fortsätter att fascinera?
Flickans klädsel är egentligen ganska tidlös och det är, tror jag, en av orsakerna varför just denna Vermeermålning tilltalar unga betraktare