I dag börjar kräftsäsongen
Historiskt sett är kräftätandet en överklasstradition, men i Finland har kräftskivan aldrig blivit en folkfest utan är något som bara en del anser är viktigt. En del kan känna utanförskap på grund av etikettsregler, snapstraditionerna och själva kräftorna
Årets kräftsäsong inleds i dag den 21 juni och kommer att pågå till sista oktober. En del firar kräftpremiären med pompa och ståt medan andra knappt vet vad en kräftskiva innebär eftersom det inte är en tradition de vuxit upp med.
– Kräftor har sedan 1500-talet varit något som främst överklassen och borgerskapet har ätit. Då i form kräftsupéer där man hade bland annat kräftfärs, kräftpatéer och kräftsoppar. Fortfarande finns det en klassaspekt till kräftätandet, säger Anne Bergman, en av författarna till Stora finlandssvenska festboken.
Fram till början av 1900-talet fanns det gott om kräftor och de åts året runt. Fiskare åt vanligen inte kräftorna själva utan sålde dem vidare, bland annat till St: Peterburg.
I slutet på 1800-talet då den rikare stadsbefolkningen började ha sommarstugor på landsbygden inleddes traditionen att bjuda in gäster för kräftkalas på verandan.
– I början av 1900-talet minskade kräftbeståndet radikalt på grund av kräftpesten och det infördes begränsningar på när man fick fiska kräftor vilket gjorde färska kräftor till något speciellt, och kräftpremiären blev en fest. På 1930-talet började man kalla dessa fester för kräftskiva och man började använda olika sorters rekvisita som hattar, servetter och haklappar med inspiration från Sverige. Det är dock inte en tradition som tagits direkt från Sverige utan den bygger på en lång inhemsk kräfttradition, säger Bergman.
Fortsättningsvis kopplas kräftskivan till en högre medelklass och södra Finland där den rikare befolkningen traditionellt kommer ifrån.
– Jag tror att majoriteten av finländarna och också finlandssvenskarna knappast någonsin varit på en riktig kräftskiva med allt som hör till. Det är en tradition som tillhör en viss grupp människor. Man kan jämföra det lite med första majluncherna dit samma människor går år efter år, säger Bergman.
Kräftskivan anses ofta vara något typiskt finlandssvenskt vilket också har en historisk bakgrund.
– Ännu i början på 1900-talet var största delen av borgerskapet finlandssvenskar, därför kopplas kräftätandet fortfarande till finlandssvenskar. Men det finns många finska familjer som också firar kräftskiva på precis samma sätt, för att de kanske har en akademisk eller borgerlig bakgrund eller helt enkelt tycker det är trevligt, säger Bergman.
Enligt Bergman är kräftskivan inte någon folkfest i Finland på samma sätt som i Sverige där det ordnas kräftfestvialer och husbolag bjuder på kräftkalas för alla boende.
– Vissa familjer tycker det är jätteviktigt med kräftskiva, men det är inget som någonsin gjorts till något aktivt finlandssvenskt som till exempel luciatraditionen, säger Bergman.
En tradition för vissa
Att kräftskivan härstammar från en överklass vilket fortfarande speglas i dagens samhälle och inte blivit någon allmän fest som alla firar leder till att en del kan känna sig utanför.
– Trots att mycket alkohol hör till kräftskivorna och att det är tilllåtet att uppföra sig barnsligt och sjunga och ha löjliga hattar är det inte kravlöst eftersom kräftskivan följer en viss borgerlig etikett. Visst är det trevligt att bli bjuden på en fin fest, men kan man inte använda kräftkniv eller om man inte känner till snapsvisornas repertoar eller helt enkelt tycker att kräftor är äckliga och obehagliga kan man känna sig väldigt utfrusen, säger Bergman.
Hon har hört om flera som upplever att kräftfester är en pina bland annat för att de inte gillar kräftor. Speciellt snaps och snapsvisor hör kräftskivan till, vilket inte heller är något för alla.
– Jag kan inte tänka mig att någon som är aktivt nykterist ordnar kräftskiva eftersom alkoholen hör så starkt till. En ganska begränsad del av befolkningen är uppvuxen med en snapvisetradition trots att också snapsvisorna ofta lyfts fram som något mycket traditionellt finlandssvenskt, säger Bergman.
Eftersom kräftor och alkoholdrickandet inte passar alla och kräftor i dagsläget till skillnad från innan kriget dessutom är dyra tror hon inte att kräftskivan kommer att bli en nationell fest i Finland på samma sätt som i Sverige, utan att den kommer att förbli en familjetradition som är mycket viktig och uppskattad i en del släkter.
❞ Man kan jämföra det lite med första maj-luncherna dit samma människor går år efter år. Anne Bergman Författare, Stora finlandssvenska festboken